Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 841 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Argentina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bomullsodling har på senaste tid fått rätt stor utsträckning i
Chaco-territoriet.

Tobak odlas huvudsakligen på Paraguaiflodens sluttande stränder.

I de varmare landsdelarna odlas sockerrör, ris, tobak, bananer, kaffe,
maniok, jordnötter m. fl. värmefordrande växter, av vilka bananen i dessa
trakter intager främsta platsen som folkföda.

Fruktträd ha under senaste kvartssekel blivit allt mer allmänt odlade.

HUSDJUREN. De av de första kolonisterna medförda husdjuren hade,
som redan nämnts, förvildats och spritt sig över de öde slätterna och där
förökat sig i oerhörd grad, så att ett halvsekel efter den första införseln de
kringströvande hjordarna beräknades utgöras av tiotusentals hästar och
nötboskap. Utom det mindre antal hästar, som infångades och tamdes, och de
nötkreatur, som användes till föda, tillgodogjordes dessa huvudsakligen
genom jakt för hudarnas skull. Småningom, och särskilt sedan indianernas
plundringståg bringats att upphöra, började hjordar först av får på de
närmare bygden belägna, längst betade områdena och sedan av nötboskap och
liästar att hållas under tillsyn av beridna herdar (gauchos) inom till enskild
egendom förvärvade egendomar (estancias), uppdelade i större betesgårdar
inom inhägnade betesmarker, och sedan stora salterier (saladeros) anlagts
efter flodernas nedre lopp, tillgodogjordes där ej blott hudarna och talgen,
utan bereddes även torkat och saltat kött, tasajo, som användes inom landet
och exporterades till Brasilien, där det användes av negerbefolkningen, samt
köttguano och från 1860-talet köttextrakt berett efter Liebigs metod.
Export av boskap fick på 1880- och 1890-talen stor omfattning, men sedan
England år 1900 på grund av utbrott av mul- och klövsjuka i Argentina
förbjudit införseln av levande djur, upphörde denna utförsel så gott som
fullständigt. Försök att bereda köttkonserver på hermetiskt slutna kärl hade
visat sig mindre lönande, men frysning och kylning av kött för export, som
påbörjats redan på 1880-talet, fick nu en storartad omfattning, under det att
beredningen av tasajo avtog starkt.

Kreaturens antal uppgives för senaste år sålunda i 1,000-tal:

År	Hästar		Åsnor Muldjur		Nötboskap		Får		Getter		Svin		Lamas		Strutsar
1888 ...............	4,263		—		21.964		66,701		—		403		—		—
1895 ...............	4,500		500		21,700		74,400		2,750		65		48		175
1910 ...............	8,435		855		28,828		73,013		4,302		2,900		—		—
1921 ...............	9,432		412		37,000		36,200		4,820		1,437		—		—

Hästarna, som under det fria livet på pampas förändrats till ett småvuxet,
simpelt men härdigt och uthålligt slag, omtalas ännu på 1880-talet såsom
varande av ekonomisk betydelse huvudsakligen genom den förbättring av
marken och betesväxtligheten, som de åstadkommo. De höllos i större
hjordar ute på de yttre pampas-områdena, där de levde i grupper av en hingst och
omkring 20 ston. Dessa senare användas föga som rid- eller dragdjur utan
hava betydelse huuvudsakligen som avelsdjur och slaktas för
tillgodogörande av hudarna och hästoljan. Hingstfölen frånskiljas och flertalet
kastreras för att tjäna gauchos till riddjur. Under uppväxten få de beta fritt i
grupper under ledning av ett sto, som bär en klocka vars ljud de följa. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>