Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vid jordens brukning. Vid uppodling av trädbevuxen mark är rätt
vanligt att avbränna den skog, som ej kan tillgodogöras, med kvarlämnande
avstubbar och rötter att senare småningom uppbrytas, och endast nödtorftigt
luckra jorden mellan stubbarna för sådden.
Vid jordens brukning vinnes arbetsbesparingen genom användning av
redskap, som giva mycket arbete för varje mansdagsverk, d. v. s. genom
arbetsmaskiner med stor arbetsbredd, dragna av ett flertal dragare eller
starka maskinmotorer helst med blott en körkarl. Dessa maskiner äro i
huvudsak desamma som de vid Nordamerikas prairiejordbruk använda.
Särskilt framhållas de för veteskörden allmänt använda »strippers», som
avstryka de mogna axen, vilka omedelbart uttroskas och vannas, så att färdig
saluvara genast erhålles.
Kreatursgödslingen av åkern är naturligtvis i ett land, där djuren så gott
som ständigt gå på bete, mycket obetydlig, men sedan jordens samlade
näringsförråd börjat att medtagas av den fortsatta odlingen, användes numera
allmänt konstgödsling, huvudsakligen med fosfat.
Skördemängden är dock på all icke bevattnad mark mycket låg, av vete
i medeltal blott 7—9 dt. per hektar.
Vete är landets huvudgröda och angives för senaste år hava upptagit
ungefär hälften av den odlade jorden och över 4/5 av den sädesbärande
arealen. Det odlas jämte andra grödor i kusttrakterna och bergssluttningarna,
där fullt tillräcklig nederbörd faller, och är tämligen enarådande i det
innanför liggande regnfattiga slättlandet. Genom rationell förädling ha under
senare år frambragts sorter, som uppgivas ha stor motståndskraft mot torka
och mot svartrost, som ofta starkt nedsätter skörden,[1] liksom även sådana
som genom bladrikedom äro lämpliga till grönhö, vartill vete används mer
än andra sädesslag. Av dessa odlas mest havre, men blott i de trakter, där
tillgången på fuktighet framkallat ett blandat lantbruk med kreatursskötsel
och mejerihantering, och där lucern och fruktodling jämte vete upptaga den
mesta jorden. I områden inom den varma zonen med tillräcklig nederbörd
eller bevattning, huvudsakligen i Queensland, är numera sockerrör den
förnämsta grödan.
Vin- och fruktodlingen har under senare år fått en ofantlig omfattning.
Vinodlingen infördes redan tidigt och genom införande av ädla sorter från
Europa samt förbättring av vinberedningen har denna hantering från
1870-talet förbättrats, så att den lämnar väl ansedda vinsorter, varav en betydande
utförsel till England äger rum, särdeles från Syd- och Västaustralien. Än
mer betydande är odlingen och exporten av- äpplen från de sydöstra delarna
av världsdelen och Tasmanien samt ananas från Queenslands tropiska delar.
Även apelsiner, fikon, bananer m. fl. sydfrukter odlas i stor omfattning.
HUSDJURSSKÖTSELN har dock alltjämt varit den förnämsta
inkomstkällan från Australiens lantbruk. Till en början var denna i huvudsak
inskränkt till avel av får, vilka voro de enda djur, som kunde tillgodogöra
betet i de torra landsdelarna. Djurens antal växte hastigt, och hjordar på
tiotusental uppföddes under fri betesgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
