Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkaloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av pulsen, en stegrad tarmrörelse med avföring
som följd, en ökad avsöndring från spott- och
svettkörtlar. Även kan en förlamning av hela
centrala nervsystemet inträda. Som läkemedel
har tobak använts, mest för nötkreatur, vid
upphörda våmrörelser och mot förstoppning.
Vidare har tobaksdekokt begagnats
till tvättning mot fårskabb samt som insektdödande
medel. — Atropin är en alkaloid, som
erhålles ur (den även i vårt land stundom odlade)
belladonnaörten, Atropa Belladonna. Det
finnes dock icke som atropin i egentlig mening i
växten, utan bildas vid
framställningsprocesserna ur det där, liksom hos spikklubban
(Datura Stramonium) och bolmörten
(Hyoscyamus niger) förekommande närsläktade
hyoscyaminet. Atropin utgöres av en
förening av en bas, tropin, med en syra,
tropasyra. Dess sammansättning är
C17H23NO3. Det är ett mycket starkt gift
med en mängd olika verkningar på
djurorganismen, orsakade av dess förlamande
inflytande på det autonoma nervsystemet. Det
vidgar ögats pupill, påskyndar pulsen,
hämmar avsöndringen från spott- och svettkörtlar.
Som läkemedel användes atropinet i
djurmedicinen huvudsakligen vid en del ögonlidanden.
— Pilokarpin är en från ett antal
brasilianska växter härstammande alkaloid med
alldeles motsatta verkningar mot atropin:
förminskar pupillen, åstadkommer ökad
körtelsekretion etc. Den har en viss användning i
veterinärpraktiken vid fång och koller hos
häst samt någon gång vid kolik för att öka
tarmrörelserna och avsöndringen av tarmsaft.
(Se Avförande medel). — Liknande verkan
och användning som pilokarpin har
fysostigmin, som fås av en afrikansk
baljväxt och arekolin, vilket erhålles ur
»betelnöten», arekapalmens frö. — I
rävkakor, fröna av det ostindiska trädet
Strychnos nux vomica, finnas två
närbesläktade a., stryknin och brucin, den
förra välbekant genom sin användning till
utrotande av rävar och en del andra skadedjur.
Stryknin, C21H22N2O2, är nästan olösligt
i vatten. Även dess vanligast i handeln
förekommande salt, strykninnitrat, är tämligen
svårlösligt. Lösningen har i likhet med ett
spritutdrag på rävkakor, rävkakedroppar, en
intensivt bitter smak. Strykninets verkan i
tillräckligt stor dos yttrar sig framförallt
genom kramp i hela skelettmuskulaturen, orsakad
av en ytterligt stegrad reflexretbarhet hos
ryggmärgen. Under det att hos ett normalt
djur en beröring av en kroppsdel kan (utan
viljans medverkan) framkalla en ändamålsenlig
avvärjande rörelse (»ordnad reflex»), utlöser
även den svagaste beröring hos ett
strykninförgiftat djur stelkramp i hela kroppen
(»reflexkramp»). Döden orsakas av kvävning
genom kramp i andningsmusklerna eller
genom en på den stegrade retbarheten följande
förlamning av centrala nervsystemet.
Stryknin användes som läkemedel vid en del
förlamningar, rävkaka i små doser som
bittermedel vid vissa lidanden i
fodersmältningsorganen. — I mjölksaften av den äkta vallmons,
Papaver somniferum, frukter finnas en hel
rad av s. k. opiumalkaloider, av vilka
morfin, C17H19NO3 och kodein äro de
viktigaste. Liksom den torkade mjölksaften,
opium, är morfinet att räkna till våra allra mest
använda läkemedel. Morfinet utövar sin
verkan på organismen huvudsakligen därigenom,
att det binder sig vid hjärnans ganglieceller.
Dess verkan yttrar sig först genom en allmänt
nedsatt känslighet för smärta; sedan inträder
hos vissa djur sömn, som vid tillräckligt stor
dos övergår i ett djupt bedövningstillstånd, ur
vilket djuret icke kan väckas, utan som
åtföljes av döden. Efter stora mängder morfin
kan bedövningstillståndet efterträdas eller
ersättas av ett tillstånd av stegrad retbarhet
med kramp. Det senare är hos vissa djurslag
regel. På tarmkanalen har morfinet olika
verkan hos olika djur, i de flesta fall
åstadkommer det dock en minskning (till totalt
upphörande) av tarmrörelserna med åtföljande
förstoppning. Morfin har inom
veterinärpraktiken sin största användning som
lugnande och smärtlindrande medel, ex. vid
kolik. Opiums användning som stoppande
medel vid vissa former av diarré är välbekant.
— Kokain, C17H21NO4, som fås ur bladen
av den sydamerikanska buskväxten
Erythroxylon Coca, är det förnämsta medlet för
åstadkommande av lokal bedövning vid utförande
av smärtsamma operationer. Denna dess
användning grundar sig på dess förlamande
inverkan på känselnervernas ändapparater, då
det genom insprutning i vävnaderna bringas
i direkt beröring med dessa. — Barken av det
från Sydamerika härstammande, men även i
Väst- och Ostindien odlade kinaträdet
(flera Cinchona-arter) innehåller en serie
besläktade a., av vilka kinin, C20H24N2O2,
är den viktigaste. Dess verkan är ej som
flertalet andra alkaloiders inskränkt till vissa
organ, utan det påverkar allt cellprotoplasma,
vars livsfunktioner det nedsätter och, om
närvarande i tillräcklig mängd, dödar.
Särskilt känsliga för kinin äro vissa
sjukdomsalstrande mikroorganismer, t. ex.
malariaplasmodien, som orsakar människans frossa.
Hos de högre stående djuren nedsätter det
ämnesomsättningen, i främsta rummet
äggviteomsättningen. Det sänker härigenom,
framförallt vid feber, kroppstemperaturen
och har på grund härav fått användning som
febermedel, t. ex. vid lungröta hos häst. —
I »lusfrö» eller »husarfrö», av den
mexikanska Sabadilla (Schoenocaulon)
officinarum, finnes veratrin (eg. en blandning
av två a.), som användes bl. a. som kräkmedel
för svin och mot våmförlamning hos kor. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
