Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andelsbete - Andelsförening - Andelslön - Andelsmejeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betesmark. Den första dylika föreningen
bildades år 1914 i Malmöhus län, där länets
hushållningssällskap beslutat lämna kontant
understöd åt dylik förening, som underkastar
sig sällskapets villkor och kontroll. Varje
andel motsvarar betesrätt för 1 djur. Insatsen
(100, kr.) betalas till en mindre del kontant,
resten i skuldförbindelser. Föreningen
bekostar skötsel och förbättring av betesmarken
samt upptager avgift på grund av den
fodermängd, som varje särskilt djur beräknas hava
förbrukat. Härvid utgår man från att
djurets underhållsfoder uppgått i foderenheter per
dag till 1/150 av levande vikten samt
produktionsfodret till visst antal foderenheter (ex. 4)
för varje kg. kroppstillväxt. Litt.: Sv.
Betes- o. vallfören:s årsskrift 1919.
Andelsförening. Då föreningstanken först
började tillämpas på lantbrukets område
i Sverige, vilket i någon avsevärd
omfattning skedde först då på 1860-talet talrika
bymejerier inrättades, fingo föreningarna i
allmänhet en mycket löslig form och oftast
kortvarigt bestånd eller övergingo de till bolag.
Missnöjet med denna form för
sammanslutningen, vilken från deltagande i företagens
verksamhet och vinst uteslöt alla utom
bolagsmännen, föranledde från 1890-talet en
övergång till mejeridrift för alla
mejerileverantörernas gemensamma räkning och med
andel i vinsten i förhållande till levererad
mjölkmängd. Denna form för
sammanslutningen, andelsförening, hade redan i
andra länder till sina huvudgrunder varit
tilllämpad på inköpsföreningar, men i Danmark
vunnit en kraftig utveckling även vid
lantbrukets produktionsföreningar och där verkat
med avgjord framgång samt kraftigt bidragit
till det mindre jordbrukets höjande. Den
visade sig även i Sverige medföra stora fördelar
framför bolagsformen genom ökat intresse
från medlemmarnas sida, inbördes kontroll
över leveranser, förbättrad kvalitet hos
produkterna samt gynnsammare ekonomiskt
resultat. Andelsformen har därför blivit den
förhärskande inom lantbrukets ekonomiska
föreningsväsen. Det för densamma
utmärkande är följande. Medlemskap står öppet för
varje välkänd person inom föreningens
område. Vid utträde ur föreningen får medlem
sin insats åter samt redan beslutad utdelning,
men ej del av föreningens reservfond och
övriga egendom, emedan en sådan delning lätt
skulle medföra egendomens realisation och
äventyra föreningens bestånd. Föreningens
kapital grundas genom smärre kontanta
insatser, vilka ofta få inbetalas småningom, och
genom medlemmarnas skriftliga förbindelser,
med vilka som säkerhet kredit på förmånliga
villkor kan erhållas, samt genom bildning av
en reservfond, vartill avsättning sker av
årsvinsten, innan utdelning sker. Medlemmarna
hava delaktighet i föreningens egendom i
förhållande till sina andelar, vilkas teckning ofta
grundas på deltagandet i föreningens
omsättning, beräknat efter åkerareal, djurantal m. m.
Inköpta varor utlämnas till den öppna
marknadens pris, och efter den stadgade
avsättningen till reservfonden fördelas den uppkomna
vinsten i förhållande till medlemmarnas
deltagande i föreningens omsättning (värde av
inköpta varor, levererad mjölk, slaktdjur m. m.).
Rösträtt i föreningens angelägenheter är
personlig och lika för alla medlemmar, oberoende
av kapitalinsatsen eller omfånget av deras
deltagande i omsättningen. Ledningen av
verksamheten handhaves av en oavlönad styrelse,
men föreningsaffärer, för vilka fordras
särskild sakkunskap och tidskrävande arbete, böra
skötas av en väl avlönad föreståndare, på
vilkens skicklighet fullt så stora fordringar böra
ställas som i det enskilda affärslivet. Köpplikt
för behovet av de varor, föreningen anskaffar,
och leveransplikt av de varor, föreningen
förarbetar och säljer, är önskvärd för att giva
föreningens verksamhet stadga. Kontant
betalning bör vara regel för vinnande av säkerhet
i affären och största möjliga vinst likasom för
att vänja medlemmarna vid punktlighet.
Andelsföreningsväsendet har haft stor
inverkan på lantbrukets framåtskridande,
särdeles hos de mindre jordbrukarna. Om
de särskilda slagen av föreningar talas under
deras särsk. namn. Jfr Föreningsväsende.
Andelslön. Förr brukades rätt allmänt
att betala arbete vid skörd och trösk med viss
andel. Således betalades t. ex. i Dalarne vid
slagtröskning och kastning för hand med var
12:e—13:e och i Bohuslän var 16:e tunna av
den renkastade säden, i Jämtland skörden av
hö med 1/8—1/9, av säd 1/8—1/12 och av potatis
1/6—1/7 av skörden. Jfr Arbetslön.
Andelsmejeri. År 1880 bildades vid
Vilan i Malmöhus län en förening för gemensam
mejeridrift. Sedan andelsförenings väsendet i
Danmark tagit fasta former, ombildades
föreningen år 1890 till andelsmejeriförening efter
danskt mönster samtidigt med det ytterligare
två dylika föreningar bildades i Skåne. Denna
föreningsform (se Andelsförening) visade sig
synnerligen lämplig för mejerihanteringen och
fick allt allmännare utbredning, så att
andelsmejerierna år för år fingo en allt mer
framstående plats inom mejerihanteringen i alla
landets delar, synnerligen som dessa mejerier
genom förstklassig utrustning och den
ömsesidiga kontrollen pläga lämna bästa vara och
gott ekonomiskt resultat (se Mejerihantering).
Det för anläggningen och driften nödiga
kapitalet anskaffas dels genom medlemmarnas
insatser, vanligen beräknade efter tecknat antal
kor, dels genom lån med medlemmarnas på
samma grund vilande ansvarighetsförbindelser
som säkerhet. Medlemmarna pläga vara
skyldiga att leverera all sin för hushållet och
kalvarna ej behövliga mjölk, i friskt och fullgott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
