- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
35

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvärtom kräva mer arbete i förhållande till
jordvidden än de större.

Antalet arbetare (eller dagsverken)
i förhållande till jordvidd och
kreatursantal växlar i hög grad. Vid en
undersökning i början av århundradet framkommo
växlingar i hela gårdens arbetsmängd från
över 200 till omkring 20 dagsverken pr hektar
åker. (Jfr Arbetsbehov). Främst inverkade
egendomsstorleken, i det att arbetsåtgången
ökas med avtagande storlek och är särdeles
hög vid de egentliga småbruken. År 1920 var
sålunda enligt en beräkning, omfattande ett
större antal egendomar:
Med brukad jordPr.100 ha.brukad jord
i Uppsalai Skåne
omkr. 50ha. . . . . . .12.0 7.8
50—99 » . . . . . . .7.8 7.4
100—149 » . . . . . . .8.2 8.0
150—199 » . . . . . . .6.7 7.1
200—249 » . . . . . . .7.0 7.1
250—mer » . . . . . . .8.0 7.4

Verkan av jordbrukets intensitet framträder
i synnerhet i rotfruktodlingens stora och
vallodlingens ringa krav på människoarbete.
Utsträckt skogsarbete föranleder hållandet av
större arbetarestyrka men verkar även
fördelaktigt genom att betala arbetsstyrkans
underhåll under åkerbrukets arbetsfattiga tid.
Slutligen inverkar i hög grad ägornas spridda
eller samlade läge. (Se Karl Enckell. Om
arbetsintensiteten å Mustiala. Helsingfors 1908.)

För varje egendom bör behovet av arbetare
noga undersökas för att utfinna minsta
behovet, och därvid beräknas särskilt för varje
årstid för att därigenom visa, i vilken mån
arbetsfördelningen kan behöva jämkas och
arbetsöverskottet under viss del av året kan
fyllas genom extra arbetare. Det minsta antalet
fasta arbetare är en körkarl för varje par
dragare, oberäknat kreatursvårdare och speciella
yrkesmän o. dyl. (trädgårdsmästare, smed,
kusk o. s. v.), men därutöver behöves i regel
någon extra arbetare, för att alla dragarna
skola kunna fullt utnyttjas. Det förr ofta
beräknade: drängar 1 1/2 gång dragarnas antal
är under nuvarande förhållanden i regel
onödigt mycket.

Medlen att minska behovet av arbetare äro:
1. Utjämning av arbetsbehovet under året,
så att antalet av fasta arbetare kan så nära
som möjligt inskränkas till det ständigt
behövliga. (Jfr. Arbetsfördelning). 2. Genom
god arbetsledning, lämplig sammansättning av
arbetslag samt införande av betings- och
ackordarbete bör arbetsmängden på tidsenheten
ökas. 3. Ökad användning av
arbetsbesparande redskap, — bredare redskap, körning
med flera hästar av en körkarl, användning av
motorer, som kräva färre körare och gå fortare
än dragare. — Med dessa medel bör behovet
av arbetare, som redan betydligt nedgått mot
tidigare, ytterligare kunna nedbringas. Endast
i den mån dylika medel ej förslå, måste
jordbruket övergå till mer extensivt brukningssätt,
vilket kräver mindre arbete men i regel också
lämnar mindre avkastning, såsom genom
inskränkning av rotfruktsodling och ökad
vallodling. I någon mån kan ökad
kapitalintensitet, t. ex. starkare gödsling, motverka denna
följd av den minskade arbetsintensiteten. (Se
Intensitet).

Klasser av jordbruksarbetare:

1. Tjänare, fast anställda för viss,
längre tid. Förr voro de alltid bundna genom
avtal och städsling för helt år enligt
legostadgan (se d. o.); numera antagas drängar
och pigor ofta, särdeles hos bönder, utan
städsel och ofta för blott 1/2 år. Det senare kan
medföra fördel såväl för husbonden, vilken genom
antagande av sommardräng får hjälp under den
bråda tiden, men är fri från underhållet
under vintertiden, som ock för tjänaren, som får
2/3 eller större del av årslön för sommaren och
är fri till väl betalat skogsarbete under
vintern. Vid större jordbruk förekommer i
regel huvudsakligen årstjänst, särdeles av de
fasta tjänarna, som skola sköta djuren. Hit
höra:

a. Drängar och pigor, vanligen
ogifta, med lön och i husbondens kost.
Numera förekomma dessa mest i bondgårdarna.

b. Statare, mestadels gifta, åtnjuta
årslön, bostad för familj och stat av för
deras hushåll behövliga livsmedel;
herrgårdarnas flesta fasta arbetare. Hava stundom
litet jord till brukning med husbondens
dragare och redskap samt kofoder och benämnas
stattorpare. Se Statare,
Stattorpare.

2. Daglönare mot dags- eller
timpenning samt stundom bostad i husbondens hus,
stundom i eget hus på egen eller annans grund.
Dessa kunna vara:

a. Fasta daglönare, som hava
arbetsavtal på år eller en till flera månader och
jämte kontant lön stundom hava vissa
naturaförmåner. De förekomma i synnerhet i
industritrakter, där industriarbetarnas anställning
varit förebilden, så i synnerhet i norra
Sverige. Hit höra även statares hustrur, vilka
genom mannens tjänsteavtal äro bundna att
utföra mjölkning och hjonarbete vid skörd
m. m.

b. Tillfälliga daglönare,
delvis fast anställda arbetares hustrur och barn,
delvis husmän och småbrukare, lösa arbetare
från städer samt säsongarbetare, som från
andra orter, särskilt skogsbygd, söka arbete
på slättbygden för skörde- och rotfruktsarbete.
Till sockerbetsodlingen (i Skåne och i ringa
antal) i Östergötland införskrevos under tiden
före världskriget vandringsarbetare från Polen
och Galicien. De lösa daglönarna taga ofta
arbete på ackord och erhålla i regel jämte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free