Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Art - Artemisia - Artär - Arvejord - Arvenhet - Arvicola - Arvplasma, Arvsubstans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Endast den sort, som består av en enda
elementarart (biotyp), förtjänar att kallas
sortren. Ordet stam betecknar en
underavdelning av sorten och användes företrädesvis
för sådana korsbefruktare som rotfrukter och
vallväxter. Ofta benämnes stammen efter den
plats eller gård, där den uppdragits, den ort,
varifrån den härleder sig. Elit är närmast
liktydigt med en föryngring av en sort eller
stam, vare sig det är en blott föryngring, en
renodling eller resultat av ytterligare urval
och förädling. (Se Förädling.)
Förhållandet belyses av följande exempel:
Allt hos oss odlat korn betraktas vanligen som
tillhörande en art; inom denna särskiljas 4
varieteter eller underarter: 1. glesaxigt, lutande
tvåradskorn, 2. upprätt, tätaxigt tvåradskorn,
3. vanligt sexradskorn och 4. äkta sexrads- eller
stjärnkorn. Var och en av dessa varieteter
omfattar en mångfald ärftligt skilda småformer
(elementararter), av vilka några utvalts och
odlas såsom sorter, såsom Svalövssorterna Prinsess,
Gullkorn och Chevalier II (tillhörande
glesaxigt tvåradskorn), Svanhals och Primus (av
tätaxigt tvåradskorn). Av dessa hava tid
efter annan utlämnats nya eliter, likasom av
de olika betsorterna (Eckendorfer, Barres m. fl.)
nya stammar eller eliter då och då se dagen.
Ras användes om växter i olika betydelse,
än ungefär liktydigt med varietet, än med
elementarart.
b. Djurarter. Ras, använt om djur,
betyder ungefär detsamma som underart eller
varietet, men medan den senare uppkommer
genom naturligt urval, beror rasens uppkomst
mer eller mindre på människans direkta
inflytande. Naturraser eller
oförädlade lantraser ha uppkommit genom
djurens anpassning efter de ortliga
förhållanden, under vilka de levat. Av dessa har genom
avsiktligt urval med bibehållande av rasens
typiska karaktär bildats förädlade
lantraser, medan kulturraserna äro
av människan mera fullständigt omdanade
i visst bestämt syfte. Inom raserna skiljer
man ofta mellan olika stammar med
ärftliga olikheter, uppkomna till följd av de
olika grundsatser, efter vilka avelsurvalet
skett på olika gårdar. Vid stammens daning
kunna även tillfälliga orsaker, såsom
uppfödning, vård m. m. spela in, men de därav
framkallade stamkaraktärerna äro tillfälliga, d. v. s.
gå icke i arv utan upphöra med orsaken. Om
en stam sprides, så att alla eller flertalet djur
inom ett större område präglas av dess
egenskaper, uppstår en underras, ett slag
eller en typ, — man talar t. ex. om
ayrshiredjur av skotsk och av skånsk typ — och dylik
underras kan utvecklas vidare i samma
riktning, så att därav en helt ny ras uppstår. De
djur, som inom en stam härstamma från samma
moder, bilda en familj. Med blodlinje
menas egentligen avkomman av 2 till sin
ärftliga beskaffenhet fullt likartade, konstanta
individ, ärftligt lika homozygoter (se
Ärftlighet), och blir i denna betydelse lika med
biotyp. Dylika individ äro väl tänkbara,
men knappt möjliga att finna, varför ock
uttrycket blodlinje inom den praktiska djuraveln
användes i mindre sträng betydelse. H. T—n.
Artemisia, ett släkte av fleråriga
korgblomstriga växter (Compositæ), med i klasar
sittande små runda blomkorgar utan
strålblommor. Bland i Sverige vilda arter
märkas: Malört, A. Absinthium L., en alnshög
gråluden ört med hängande små, gula
blomkorgar i rika klasar; växer invid vägar och
tomter, företrädesvis på torr och stenig mark.
Användes på grund av sin halt av bittra
ämnen som mag- och maskmedel
(malörtsdroppar, malörtsbrännvin, farmakopéns summitates
Absinthii) och inköpes därför av apoteken.
Toppen och de blommande sidogrenarna med
friska blad avstrykas och torkas. Ätes av får
och getter. Jfr Bittermedel. — Gråbynke,
gråbo, gråbua, bönor, A. vulgaris L.,
en väl meterhög ört med under vitludna, ovan
gröna, dubbelt pardelade blad och små
brungrå blomkorgar i talrika klasar; växer allmänt
vid vägar och kan, då den sprider sig till
åkrar, bliva ett till följd av sina djupa rötter
besvärligt ogräs. De torkade rötterna hava svagt
medicinska egenskaper.
Som odlad förekommer, dock numera blott
obetydligt:
Dragon, A. Dracunculus L., en från
Sibirien härstammande högvuxen, rent grön ört,
med hela blad (de nedersta stundom 3-delade)
och små vitaktiga blomkorgar. Örten användes
som krydda i soppa, bland inlagda gurkor och
till beredande av dragonättika. Fortplantas
genom delning och sticklingar under glas på
högsommaren eller genom frösådd i kruka eller
drivbänk. Omplanteras vart 3—4 år. På
hösten bör den nedskäras och jorden omkring
plantorna omgrävas. Går till på all jord.
Som »bladväxter» odlas A. annua och
gracilis L. Se Blomsterodling.
Åbrodd, A. abrotanum L., från
medelhavstrakterna har av gammalt odlats i
täpporna som luktört och till svettdrivande medel.
Artär, pulsåder. Se Blodomlopp.
Arvejord, — Fast egendom på landet,
förvärvad genom arv i motsats till avlingejord,
som är jord på landet, förvärvad genom
annat fång än arv. E. T.
Arvenhet. Se Ärftlighet.
Arvicola. Se Sork.
Arvplasma, Arvsubstans, betecknar den
eller de delar av könscellernas cellkärnor,
som äro bärare av de ärftliga egenskaperna,
och som omedelbart övergå från föräldrarnas
könsceller i avkommans, från den ena
generationens i den andras. Den är alltså
kontinuerlig och sammanknyter i oavbruten följd de
olika generationerna med varandra. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
