Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avel - Avelscentrum - Avelsdjursexportföreningen - Avelsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingen av husdjursaveln, se de särskilda
djurslagens namn. H. J. Dft.
Avelscentrum. Ett verksamt medel för
husdjursavelns främjande är att bereda
tillgång på avelsdjur från framstående och säkert
förärvande stammar av den ras, som för
landsdelens förhållanden anses lämplig. Det första
planmässiga företaget i detta syfte var
inrättandet på 1840- och följande årtionden av
stamholländerier (se d. o.). Sedan
nötboskapspremieringen (se d. o.) blivit allmän i riket och
i samband därmed tjurföreningar bildats för
att bereda särskilt de mindre jordbrukarna
tillgång på goda, rasrena tjurar, blev det en
viktig angelägenhet att underlätta dessa
föreningars anskaffning av tjurar, vilka man på
grund av noggrann kännedom om den stams
egenskaper, till vilken de hörde, och om deras
egen närmare härstamning, visste vara
lämpliga som avelsdjur för ifrågavarande förenings
kreatursbesättningar. I Danmark hade man i
detta syfte redan på 1880-talet genom
lantbruksföreningar och från år 1897 på statens
föranstaltande och bekostnad anordnat tävlan
mellan hela kreatursbesättningar på grund av
kontroll över besättningens utfodring,
avkastning och hälsotillstånd under 2 år, varefter de
bästa besättningarna utmärktes med
beteckningen a. samt betydande årlig belöning, så
länge besättningen gjorde sig värdig
utmärkelsen, dock högst 4 år (denna belöning
avskaffades snart såsom obehövlig, då
utmärkelsen medförde stor fördel genom försäljning av
avelsdjur till högt pris).
I Sverige anordnades enligt av K. Maj:t
fastställda grunder (K. Kung. 13/3 1903) en
första avelscentertävlan för besättningar av
fjäll-, ayrshire-, svartbrokig låglands- och
korthornsras, av vilka dock den sistnämnda på
grund av saknaden av värdiga besättningar
icke kom att deltaga i tävlingen, som ägde rum
1/11 1903—31/10 1905. En andra tävlan, som
anordnades under åren 1908—1910, omfattade de
tre förstnämnda raserna och en tredje 1913—
1915 endast fjäll- och ayrshireraserna, under
det att låglandsrasen uteslöts, dels emedan
flertalet av de mest framstående stammarna
icke fyllde de uppställda stränga kraven på
reaktionsfrihet vid tuberkulinundersökningar,
och dels ock tillgången på framstående
avelsdjur av denna ras ansågs tryggad. I den
a.-tävlan, som började i nov. 1918, fingo fjäll-
och ayrshireraserna deltaga med besättningar
av minst 10 kor av fjäll- och 20 av ayrshireras
jämte rasrena tjurar och ungdjur i förhållande
därtill; besättningarna skulle vara av ensartad
typ, till större delen vara av samma stam och
underhållas genom eget pålägg, till minst 90%
av djurens antal vara reaktionsfria, varjämte
avelstjur och minst 60% av koantalet samt
inom fjällrasbesättning minst 10 men inom
ayrshire minst 15 kor skulle vara intagna eller
berättigade till intagning i riksstambok; av
fjällras skulle alla återstående kor tillhöra lägst 3:e
kl. av tillhörande förberedande avdelning,
under det i ayrshirebesättning minst 85% av korna
skulle vara stamboksberättigade eller tillhöra
lägst 3:e klass av förberedande
stamboksavdelning. Bedömningen utfördes av en
avelscenternämnd för vardera rasen, vilken nämnd
genom nödiga överassistenter och kontrollanter
under tävlingstiden övar tillsyn och
kontroll över varje till deltagande godkänd
besättning. Efter tävlingens slut förklaras de,
som därtill anses, värdiga, för avelscentra,
varjämte dylikt av fjällras erhåller
penningpris av 300—500 kr., under 5 år i följd.
Besättning, som icke föreslås till avelscentrum,
kan erhålla uppmuntringspris. De
besättningar; som förklarats för avelscentrum, äro
underkastade kontroll under den tid (4 år
efter tävlingen), utmärkelsen gäller.
Stamtjurar skola under denna tid utses i samråd
med avelscenternämnden. Ägaren är skyldig
att uppföda och årligen till salu inom landet
utbjuda rasrena, av nämnden godkända tjurar
över 1 år, motsvarande minst 1/10 av
medelkoantalet; att icke bruka eller till avel försälja
andra handjur, än dem som nått 1 års ålder
och som godkänts och märkts med
avelscentermärke, men kastrera eller nedslakta övriga
handjur före försäljning; att sälja avelshondjur
endast sedan de märkts på föreskrivet sätt,
och att till köparen avlämna härstamnings-
och åldersbevis; att i övrigt vid försäljning
iakttaga vissa angivna inskränkningar; samt
att fortfarande fullfölja kampen mot tuberkulos
genom tuberkulinprovning och i övrigt
föreskrivna åtgärder. (K. k. 13/9 1918 och 6/5 1921).
Litt.: Avelscentra för nötboskap av J. Ekelund.
Stockh. 1918. För svinavelns främjande hava
vissa hushållningssällskap anordnat
svinavelsstationer (se d. o.), som stundom
benämnas avelscentra.
Avelsdjursexportföreningen, Svenska,
stiftad 1919, med uppgift att för medlemmarna
åvägabringa export huvudsakligen av avelsdjur.
Avelsförening. Sedan senare delen av
1800-talet har sammanslutning för befordran av
kreatursaveln blivit allt allmännare. Dels
finnas avelsföreningar med uppgift att utöva
ledningen av aveln och anskaffa avelsdjur inom
ett visst djurslag, såsom Svenska
svinavelsföreningen, Allmänna Svenska
fjäderfäavelsföreningen och Svenska fåravelsföreningen, eller
av viss ras, såsom Stamboksföreningen för
Ardennerrasen, Svenska Ayrshireföreningen,
Avelsföreningen för rödbrokig svensk boskap (se
Rödbrokig), Avelsföreningen för rödkullig svensk
lantras (se Rödkullor) och Avelsföreningen för
svensk låglandsboskap (se Låglandsboskap).
Därjämte finnes ett stort antal lokala
avelsföreningar, vars verksamhet består i att till
gemensamt avelsbruk hålla framstående handjur. Se
Hingstförening, Tjurförening,
Getavelsföreningar, Svinavelsföreningar och Fåravelsföreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
