Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avsvampning - Avsöndring - Avtrumning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vete bör vara 54—55° och för korn 50° C.
varmt. Sedan utbredes säden till torkning.
Varmvattenmetoden har vid försök givit gott
resultat, men då den är besvärlig, i det att det
är svårt att hålla den bestämda värmegraden,
har den ej fått stor användning.
Även sättpotatis kan avsvampas. Se
Filtsjuka, Potatismögel. E. H—g.
För a. av säd ha konstruerats särskilda
apparater. Den mest använda torde vara Dehnes
desinfektionsapparat, vars huvuddel är en
roterande trumma, i vilken säden besprutas med
en formalinlösning.
Avsöndring. Inom såväl växt- som
djurkroppen bildas som slutprodukter av
ämnesomsättningarna ämnen, som avsöndras ur
näringsomloppet och samlas i vissa vävnadsdelar
eller avsöndras ur dem. Dylika avfallsämnen
eller sekret kunna hava särskilda för
organismens liv m. l. m. viktiga uppgifter eller
vara för densamma onyttiga avfallsämnen.
1. Hos växter finnas dylika
slutprodukter dels i de vanliga cellerna, lösta i cellsaften
eller utfällda, såsom växtslem, gummi,
bladgrönt, organiska syror, alkaloider, garvämnen
m. fl., eller utkristalliserade (kalciumoxalat
m. fl. salter), dels i särskilda celler eller
cellvävnader (idioblaster), såsom mjölksaftkärl,
hartsgångar, oljekanaler, glandier o. s. v., dels
uttränga (diffundera) de genom cellväggen
såsom vaxöverdrag eller slem på växtens
yta (exkret).
Till sin kemiska sammansättning tillhöra
dessa ämnen olika klasser av föreningar
såsom alkaloider (se d. o.), terpener och hartser
(se Kåda), vax, flyktiga oljor, garvämnen och
glukosider, kolhydrat, organiska syror m. fl.
(se d. o.). Åtskilliga av dessa avsöndringar
tjäna växterna till skydd; så vaxöverdrag
på blad och frukter, harts och gummi på
knoppar som skydd mot uttorkning, harts som
skydd på sårytor; bitterämnen mot betande
djur o. s. v. Rötternas sughår avsöndra sura
ämnen, som bidraga till upplösande av jordens
fasta ämnen. På grund av rötternas förmåga
att upplösa så svårlösliga ämnen som fältspat,
glimmer och andra silikat, har man antagit att
de avsöndra starka organiska syror, men då
sådana ej kunnat påvisas, synes rötternas sura
avsöndring blott vara i vatten löst kolsyra.
Man har även sökt förklara det
förhållandet, att en jord vid fortsatt odling av samma
växtart förlorar sin bördighet för denna (se
Jordtrötthet), därmed att växterna avsöndra
ämnen, som verka som gift på samma eller
närsläktade växtarter. Amerikanska forskare
påstå sig även hava påvisat organiska giftämnen
i jorden, men bevis felas ännu, att dessa
avsöndrats av växtrötterna.
2. A. hos djur. Se Körtlar.
3. A. av jord. Se Jorddelning.
Avtrumning. 1. Kapning av fällda
trädstammar. Används mest om sågtimmer,
under det att upphuggning av andra
virkessortiment, ss. props, kastved, massaved och dyl.,
betecknas med kapning. G. Lg.
2. Biskötsel. För att avvinna en halmkupa
dess honung utan den oekonomiska slakten
använder man sig av trumning eller
drivning. Trumning av bin verkställes omedelbart
efter slutat drag och kan ske när som helst
under en vacker dag men bäst mitt på dagen,
då så många bin som möjligt äro ute och flyga.
Med den tända rökapparaten blåser man in
något rök genom flustret och väntar därefter
några ögonblick. Därefter gives en ny portion
rök, och man klappar (trummar) på kupan.
Sedan kupan fått stå ytterligare 5 à 6 minuter,
varunder man sakta klappat på den med korta
avbrott, gives en svag portion rök då och då.
Efter omkr. 10 min. (vid kylig väderlek eller
längre fram på hösten 15 min. eller mer) hava
bina mättat sig och antaga svärmton, kupan
bändes nu från sin botten, under det att
rökapparaten är i ordning att giva bina en pust,
om de vilja rusa fram. Denna preparering
är mycket nödvändig.
Kupan vändes upp och ned i en hink, låda,
stol eller annat passande underlag, varefter
tomkupan ställes över. Med ett par grova
märlor eller spikar fästes dennas ena kant vid
den undre å den sidan, där kakgatorna gå i
vinkel mot väggen. Den övre kupans fria sida
lyftes upp, och kupan hålles i sned ställning
av ett par träspjälor om en fots längd, i vilka
inslagits ett par spikar, en i vardera ändan.
Dessa spikar intryckas stadigt i halmen. I
regel hava nu bina själva börjat gå upp i den
övre kupan, innan man hunnit få i ordning. Nu
trummar man med korta mellanrum på den
undre kupan så pass kraftigt, att kakorna
skaka, men ej så hårt, att de brista. Om
kupan vändes, så att solen skiner in i den, gå
bina lättare upp, och skulle de gå allt för
trögt, kan man taga ur proppen ur den undre
kupan och blåsa in litet rök genom topphålet,
men se till, att ingen rök kommer in i den
övre. Proppen urtages ej genast, för att bina
ej skola börja marschen ned genom topphålet.
Skulle bina klasa sig för mycket vid den undre
kupans överkant, kan man med en sked, pinne
e. d. röra på dem litet, då de fortsätta längre.
När bina gått upp, ställes trumsvärmen på
sin gamla plats och sitt gamla fluster, så att
ute var ande bin kunna taga in på vanligt ställe.
Att ställa en tom kupa på trumkupans plats
under trumningen är bra, då från fältet
hemvändande bin hava den att samla sig i. Denna
tomkupa undanflyttas och urskakas, då
trumsvärmen ditställes. Om trumbina skola som
förstärkning förenas med ett annat samhälle,
intagas de i den kupa, för vilken de bestämts,
genom att tömma dem framför flustret, vilket
går lättast, eller också ställes trumkupan över
eller upp- och nedvänd under den, som skall
mottaga förstärkningen. Före föreningen bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
