Lantmannens uppslagsbok / 84 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkning - Barkspade - Barrgröpe - Barris - Barrlöss - Barrskog - Barrträd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I vissa fall barkas träd på rot
(ringbarkning l. ringling) för att antingen såsom
t. ex. beträffande asp döda rötterna före
avverkningen, i vilket fall ringbarkningen
vanligen sker å brösthöjd, eller ock beträffande
t. ex. ädlare lövträd för speciella ändamål för
att sakta torka stammen på rot och samtidigt
befria den från sådana för vissa
förstörelseorganismer mera begärliga näringsämnen, som
stärkelse m. m. I detta fall anbringas
barkringen omedelbart under kronan.                G. Lg.

Barkspade. Se Barkning.

Barrgröpe Se Barris.

Barris. De späda kvistarna av tall, gran
och en hava i tider av svår foderbrist använts
som kreatursfoder och brukas här och var även
under vanliga förhållanden som foder åt
getter. Vanligen göres det finhackade riset, som
skall givas åt hästar eller nötkreatur,
smakligare genom att kådartade ämnen urlakas i
kallt vatten under 1 dygn eller genom
ångning; urlakningen befordras genom risets
bultning. Genom krossning och ångning av b.
berett »barrgröpe» har erhållits rätt fritt från
kådartade ämnen och gärna ätits av
kreaturen. Det befanns innehålla i proc:

	Kvävefria
	Råprotein	extr. ämnen	Växttråd
Tallrisgröpe	3.0	24.0	13.0
Granrisgröpe	5.0	20.0	11.5
Enrisgröpe	5.0	39.0	29.0

Den kemiska sammansättningen var således
ganska god, men den låga smältbarheten gör
dylikt foder närmast jämförligt med halm.
Enris, helst med vidsittande frukter (»enbär»),
har använts för beredning av lag, som till
följd av enbärens innehåll av aromatiska
ämnen och socker begärligt förtäres av djuren och
i någon om än ringa mån kan ersätta mjölk åt
kalvar.

Barrlöss, Chermesidæ, äro närbesläktade
med bladlössen men fortplanta sig regelbundet
genom äggläggning och förekomma
uteslutande på barrträd. På vanlig gran framkalla de
under försommaren kotteliknande
gallbildningar. När dessa »kottar» torka, dö de angripna
skotten helt eller delvis. Andra generationer
av lössen hålla sig på toppskotten eller flytta
till ädelgranar eller lärkträd, på vilka de leva
fritt på barr, grenar och stammar, skyddade
endast av en bomullslik, vaxartad avsöndring.
På ädelgranar kunna de leva i flera
generationer år efter år och göra stor skada genom att
på våren utsuga nyskottens späda barr. Svåra
att bekämpa. Upprepade besprutningar med
tobakspreparat på de fritt levande lössen anses
gagna.                A. T—n.

Kottbildning förorsakad av barrlöss.

Barrskog. Se Barrträd.

Barrträd, som bilda klassen Coniseræ bland
de nakenfröiga växterna, utmärkas av
egendomligt byggda, skildkönade blommor och
frukter (kottar), enkla, nål- eller
fjälliknande, oftast övervintrande blad (barr) med
1 eller 2 enkla, ogrenade nerver.
Huvudstammen är starkt utpräglad och fortsätter
åtminstone hos yngre individer genom hela
stammen utan att upplösa sig i ett större
eller mindre antal grova grenar, såsom ofta
är fallet hos lövträden. Veden består förutom
av märgstrålar av endast 1 slags celler,
trakeider, och ej såsom hos lövträden av
vedkärl och vedceller. Likasom b. således ha en
i många avseenden enklare byggnad än övriga
fröväxter, så hava de även en mycket hög
geologisk ålder. Lämningar av b. äro kända
från permtiden eller slutet av jordens forntid
(paläozoiska tiden), och under jordens
medelålder (mesozoiska tiden) nådde de en ganska
artrik utveckling. Ännu i dag intaga de en
framstående plats i jordens, framför allt de
tempererade delarnas växtlighet. De hava stor
ekonomisk betydelse, i det att de lämna ett
förträffligt, hållbart, för många ändamål
oersättligt virke, varjämte de genom sin rikedom på
hartser och terpener äro av värde som
råmaterial för framställning av harts, terpentin m. fl.
kemiska produkter. Barrskogar av större
utsträckning förekomma endast inom den norra
tempererade zonen, Till följd av den ständiga
beskuggningen är undervegetationen i de
vintergröna barrskogarna artfattig i jämförelse
med lövskogarnas och består inom stora
områden av mossor samt av bärris, såsom av
lingon, blåbär, m. fl. I nordliga klimat bildas i
barrskogarna vanligen s. k. råhumus som ett m.
l. m. mäktigt täcke på marken. — Söder om
det norra polarområdet vidtager en mäktig
gördel av barrskogar, som sträcka sig genom
hela Asien och Europa samt på den
nordamerikanska kontinenten inom stora områden av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>