Lantmannens uppslagsbok / 95 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benmjöl - Benröta - Bensin - Benskorv - Benskörhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under förra delen av 1800-talet till andra
länder, och samtidigt började tillverkningen
bedrivas fabriksmässigt och förbättras, så att
ett stoftfint mjöl erhölls. I Sverige inrättades
de första »benstamparna» på 1830-talet och
omkring 30 år senare den första fabriken för
fullkomligare b.-beredning. Från denna tid
ökades bruket av b. i Sverige starkt och
underhölls delvis genom införsel av rysk vara, som
till skillnad från det dittills brukade
»råstampade» mjölet var »ångpreparerat». Det höga
anseende, b. dittills åtnjutit, rubbades, då på
1880-90-talen Tysklands mest bemärkta
lantbrukskemister P. Wagner och M. Maercker
vid gödslingsförsök funno verkan av dess
fosforsyra vara så ringa, att b. »knappt förtjänte
räknas som konstgödsel». Kellner och Böttcher
visade emellertid snart, att denna ringa verkan
berott på närvaro av överskott på kalk, och
senare undersökningar ha visat, att detta gäller
allt 3-basiskt kalciumfosfat, som är olösligt i
basiskt reagerande vätskor. (Se Fosfat,
Fosforsyra.) B. intager på grund av ringa tillgång
en rätt obetydlig plats bland
fosfatgödselmedlen. Tillverkningen i Sverige sker (1920)
vid 16 fabriker, som lämna omkring 5,000
ton årligen, vartill kommer en överskjutande
införsel av 2,000—4,000 ton.

Tillverkningsmetoder och
kvaliteter. Den förr vanliga men numera
endast för egen förbrukning använda
beredningen av råstampat eller hemmalet
b., utan eller med blott ofullkomlig sållning,
lämnar en vara, som till följd av sin grovlek
och sitt fettinnehåll blott långsamt upplöses
i jorden, och vars verkan snart efter
användningen till större delen beror på dess kvävehalt.
Vid den nutida fabriksmässiga beredningen
avlägsnas fettet och vanligen även en del av
de limgivande vävnaderna före malningen.
Först utdrages fettet med bensin, och därefter
förvandlas mer eller mindre av de kvävehaltiga
ämnena till lim genom kokning med vatten
eller ångkokning under tryck och utlösas som
sådant. I förra fallet erhålles ett »extraherat»
b. med högre kvävehalt än i det
ångpreparerade. De på ena eller andra sättet behandlade
krossade benen torkas, malas och siktas till
mjöl, som bör vara så fint, att det går genom
siktar med 60—70 hål på 1 parisertum = 0.4 mm.
diam. Man skiljer sålunda mellan:

	fosforsyra proc.	kväve proc.
råstampat b. . . . . . . . . .	20—24	4—5
extraherat b. . . . . . . . . .	15—22	4—5.5
ångpreparerat b. . . . . . .	27—30	1—2

Allt b. innehåller något hornämne,
härrörande från klövar och hovar, vanligen dock
blott 6—7 proc. av massan. Större
inblandning måste räknas som förfalskning. Även
förekommer inblandning av vegetabiliskt
elfenben (avfall från svarvning av palmkärnor).
Dessa inblandningar påvisas lätt genom mjölets
skakning med kloroform, vari b. men ej
inblandningarna flyta.

Verkan av b. beror av markvätskans
reaktion, varför det bör användas endast på
kalkfattig samt företrädesvis på lätt och
mullrik jord, där bakteriers medverkan vid dess
upplösning är att påräkna. Även
finfördelningen inverkar starkt på dess löslighet. Även
under gynnsamma förhållanden är b. dock ett
långsamt verkande gödselmedel, varför det bör
användas företrädesvis för växter, som länge
fortsätta näringsupptagandet, ss. havre,
ärtväxter, potatis och vallväxter. Det bör
inblandas i jorden i god tid före sådden, för
vårsäd redan på hösten, och kan utan skada givas
i förråd för flera grödor, då det icke blir
svårlösligare, under det att det ligger i jorden.
Användning till förrådsgödsling vid
igenläggning till vall, som är mycket allmän, är därför
väl befogad. Dess verkan ökas genom
samtidig gödsling med svavelsyrad ammoniak,
som är ett fysiologiskt surt salt. (Se Reaktion).

Värdering av b. som konstgödsel bör
ske på grund av både dess kväve- och
fosforsyrehalt. För jämförelse med andra
fosfatgödselmedel i avseende på prisbillighet
beräknas först värdet av benmjölets kväve, vanligen
antaget till 70 % av salpeterkvävets pris;
det så funna värdet av kvävet avdrages från
benmjölets pris per 100 kg. och återstoden delad
med fosforsyreprocenten blir då priset på 1 kg.
fosforsyra.

Foderbenmjöl. B. användes även
åt kreaturen för att motverka fosforsyre- och
kalkbrist i fodret och därav förorsakad
sjukdom. (Jfr Benskörhet, Foderfosfat.) Härför
avsett b. bör beredas av friska ben, som torkas,
medelst bensinextraktion befrias från fett samt
noga rensas från kött, bindväv och senor,
ångkokas och males. En vanlig dos är 1
matsked åt stora kreatur samt 1 tesked åt kalvar,
svin och föl, i båda fallen 2 ggr dagligen.
Se Foderfosfat.

Benröta. Se Benhinneinflammation.

Bensin. Se Bergolja.

Benskorv. Se Hönssjukdomar.

Benskörhet, osteomalachi, är en sjukdom, som
förorsakas av brist på för kroppens normala
underhåll behövliga mineralämnen, särskilt kalk
och fosforsyra, på grund varav
benbyggnadens oorganiska ämnen förbrukas för att täcka
kroppens behov därav och benen förlora sin
stadga och bliva sköra. Sjukdomen uppträder
mest på våren och synnerligen vid svältfodring
och utfodring av stråfoder från moss- och
myrmarker samt särskilt efter torra somrar, då
växterna ej kunna ur jorden upptaga
tillräckligt av mineralsalter, likasom ock vid
användning av alltför kalk- och mineralfattigt (mjukt)
dricksvatten. Den förekommer därför
ständigt på orter, där jorden är särskilt fattig på
mineraliska växtnäringsämnen. Mest angripas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>