- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
97

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidan sett faller på de främre extremiteterna en
lodrät linje från bålens upphängningspunkt
(fästpunkten för bogbladets stora, tandade
muskel, se Muskler) genom armbågsleden och
frambenet till kotan och träffar marken strax
bakom ballarna; å de bakre extremiteterna, då
skenbenet står lodrätt, tangerar den lodräta
linjen hasens bakre kontur, under det att en
sådan linje från höftknölen tangerar knät.
Framifrån sett böra frambenen vara parallella
och tåspetsarna vända rakt framåt.

Bakifrån sett bör en lodrät linje från
sittbensknölen gå mitt för hasen, skenbenen vara
parallella och tåspetsarna vara vända rakt
framåt.

Vanligast förekommande avvikelser från
den regelbundna benställningen:

Sträckt b.: den lodräta linjen å
framlemmarna från bålens upphängningspunkt faller
bakom armbågsleden; å baklemmarna faller
den från sittbensknölen framför hasen, så att
den skär skanken; från höftknölen går en
sådan linje framför knät. Sträckt ställning å
främre extremiteterna beror på för kort och
rakt ställd överarm, som gör, att steget blir
kortare; genom att benet står framför bålens
upphängningspunkt, kommer bålen att till
stor del uppbäras även av de muskler, som gå
från bröstbenet till bogledens insida, som
därigenom uttänjas, så att bålen sjunker ned
mellan extremiteterna och bogarna bli »lösa»
(se Bog). Den sträckta ställningen å de bakre
extremiteterna beror på för kort och rakt ställt
lårben. Knät och hasen komma därigenom för
långt bakåt, och vinkeln i knäleden blir för stor
i förhållande till hasvinkeln. Då hos hästen
hasen sträckes genom de muskler, som sträcka
knäleden, är det av vikt för bästa tillgodogörande
av muskelkraften, att dessa leder vid rörelsen
följas åt. Är knävinkeln för stor, så att dess
sträckning är fullbordad före hasens, blir
dennas sträckning antingen ofullständig och
steget sålunda kortare, eller måste den
fullbordas genom hasens egna muskler, som äro
väsentligt svagare än dem, som sträcka
knäleden; härigenom försvagas kraften i
sträckningen, och de därvid använda musklerna
(företrädesvis fotens yttre och inre böjare)
överanstränges, vilket giver sig till känna
genom att hästen »kotar över», ett fel, som
därför ofta åtföljer sträckt b. Genom att
avståndet mellan fram- och baklemmarna blir
stort och bakbenen stå för långt tillbaka,
sjunker ryggen ned, svankrygg och, särskilt
hos nötkreaturen, överbyggt kors
uppkomma (se Kors).

Understående b.: Den lodräta linjen
från bålens upphängningspunkt å de främre
extremiteterna faller framför armbågsleden
och en dylik linje från sittbensknölen bakom
hasen. Denna ställning fram uppstår, då
skulderbladet är stupande men överarmen lång
och liggande; bringan blir därvid
»överhängande», och genom att frambenen komma för långt
under kroppen, bliva de för mycket belastade
och rörelserna lätt snubblande. Å de bakre
extremiteterna framkallas denna ställning av
samma orsak som den sträckta, för kort lårben,
i det att djuret, för att uppbära ryggen och
korset, under vila skjuter bakbenen under
kroppen.

Sträckt                Understående<bbenställning.
Sträckt                Understående

benställning.


Markvid b. kallas ställningen, då
extremiteterna nedåt divergera, och marktrång,
då de konvergera. Den förra förekommer oftast
hos hästar med smalt bröst, vanligen då i
förening med intryckta armbågar (d. v. s. hela
lemmen är något vriden utåt) och medför en
vaggande och »nystande» rörelse (se Rörelse).
Marktrång b. är vanligast hos tyngre hästar
med bred bringa och medför i allmänhet ringa
olägenhet.

Tåvid eller fransysk b. består däri,
att kotorna divergera, så att tåspetsarna
vända något utåt; motsatsen därtill är
tåtrång b.; i båda fallen uppstår vid benets
belastning en brytning i kotleden och ojämn
fördelning av trycket i hoven och fotens nedre
ledgångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free