Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bladlöss - Bladmage - Bladmögel - Bladning - Bladrullsjuka - Bladvass - Bladväxter - Blandbestånd - Blandfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vallmob., Aphis rumicis L., en svart
art, allmän på åkerbönor (bondbönor). Toppas
bönorna, försvinna ofta lössen. Häggb., A.
padi L., allmän på hägg, utvandrar under
högsommaren till gräs, ofta havre, som på senare
tid upprepade gånger svårt härjats av denna
art. Sädesb., Macrosiphum cereale Kalt.,
allmän på sädesax. Ärtb., M. pisi Kalt.,
grön, stor art, allmän på alla slags ärtväxter.
Äppleb., A. pomi DG., ytterst allmän på
äppleträdens skottspetsar, skotten stanna i
växten, bladen rullas eller krusas.
Körsbärsb., Myzus cerasi F., svart art i
skottspetsarna på körsbärsträd. Plommonb.,
Hyalopterns arundinis F., ljusgrön, vitpudrad
art på undersidan av plommonblad, slånblad
och översidan av vassblad; gör ej bladen
missformade. Vinbärsb., Myzus ribis L., som
på vinbärsblad förorsakar röda bucklor, under
vilka lössen hålla till.
B. bekämpas i allmänhet lätt genom
besprutning med kontaktgift, såsom
kvassialösning och nikotinhaltiga vätskor. Se
Insektdödande medel. A. T—n.
Bladmage. Se Idisslare.
Bladmögel, gemensamt namn på en grupp
snyltsvampar tillhörande fam.
Peronosporaceœ. De skiljas från andra mögelarter genom
encelliga svamptrådar (mycelium) utan
tvärväggar. De bilda ini den angripna växtens
blad och stjälkdelar en trådig vävnad samt
utveckla i regel på bladens undre sida ett
vitaktigt ludd, där förökningsorgan, konidier,
bildas. På övre sidan av bladen bildas vanligen
mot mögelfläckarna svarande gula eller sällan
mörka fläckar. Mest omtalad är potatismöglet,
(se Potatissjuka). Bladmögel hos beta,
Peronospora Schachtii Fuckel, visar sig däri,
att de yngsta bladen förbliva inrullade och
överdragna med mögel. Denna svamp
övervintrar i fröbetor, från vilka smittan sprider
sig till unga betplantor, varför betor avsedda
till fröodling böra odlas på större avstånd från
fröbetorna, och de av dessa, som visa sig vara
angripna av svampar, snarast möjligt på
sommaren böra förstöras. Även på klöver,
kålrötter, rovor och morötter förekomma b.-arter
utan att dock göra större skada. Däremot äro
de på lök, sallat och spenat uppträdande arterna
ganska förhärjande. E. H—g.
Bladning. Se Hopfogning av virke.
Bladrullsjuka, en sjukdom hos potatis,
som yttrar sig däri, att småbladens kanter
bliva inrullade, så att undersidan vändes uppåt,
varjämte de få en gulröd färgton. Stjälken
håller sig länge grön. Knölarna bliva mycket
små, och avkastningen av bladrullsjuka plantor
blir särdeles obetydlig. Orsaken till sjukdomen
har varit omstridd. En del anse, att vissa
svampar, särskilt slemmögel (Fusarium-arter),
framkalla den, enär sådana ej sällan träffas inuti
växtens kärl, men då bladrullsjuka plantor
ofta äro alldeles fria från sådana svampar,
anse andra, att sjukdomen framkallas av
ogynnsamma väderleks- och jordmånsförhållanden.
Framför allt skulle skorpbildning i jordytan,
framkallad av slagregn och torka, utöva den
verkan, att om utsäde tages från åkrar, där
skorpbildning ägt rum, de uppkomna plantorna
bliva lidande av b. Enligt en uppgift
uppträder sjukdomen aldrig å verklig sandjord.
Sjukdomens uppträdande skulle således bero
på väderleksförhållandena ett föregående år.
Emellertid hava nyare undersökningar
ådagalagt, att sjukdomssymptomen närmast härröra
därav, att kärlsträngarnas bastparti är förstört,
varigenom bortledandet av den i bladen bildade
stärkelsen förhindras. Då sjukdomen kan
fortplantas icke blott genom knölarna, om sådana
från angripna plantor användas till utsäde,
utan även genom frö från sjuka plantor, så är
det uppenbart, att ett smittämne är orsak till
sjukdomen. Detta bevisas även därav, att
sjukdomen kan överföras på en frisk planta genom
att å densamma inympa ett skott från en, som
lider av bladrullsjuka. Någon parasitsvamp
är det emellertid icke, som orsakar
sjukdomen, ty med mikroskopet kan man icke finna
någon sådan. Det är uppenbart härvid fråga
om s. k. filtrerbart virus, som är
sjukdomens orsak, så som förhållandet är med
mosaiksjuka hos tobak, vattuskräck,
barnförlamning och vissa andra sjukdomar hos djur
och människor.
För att förebygga sjukdomen måste man
undvika att använda utsäde från smittade
åkrar. Man måste också undvika att använda
små knölar som utsädespotatis, då sådana ofta
innehålla smittämnet. E. H—g.
Bladvass, rörvass, Phragmites
communis Fr., ett mycket storvuxet gräs med starka
krypande rotstockar, som äldre trädartat hårda
strån och stor, yvig vippa, förekommer
allmänt i hela landet vid söt- och
bräckvattensstränder. I ungt tillstånd, innan strået hårdnat,
är det vare sig färskt eller torkat ett gott och
begärligt foder, som väl förtjänar att
tillvaratagas, om än dess bärgning i vatten är besvärlig.
Skörd upprepad, varje år mattar beståndet.
Skördad mogen, vilket bekvämast sker under
vintern på isen, lämnar vass ett utmärkt
material till taktäckning (se Tak) och är även
eftersökt till gipsrör för putsens anfästning
vid väggar och till rörmattor att täcka
drivbänkfönster. Blomvippan användes till
stoppning av sängkläder och till grönfärgning av
linne och ylle. Rotstocken är rik på stärkelse
och lämnar, mald till mjöl, ett gott
nödbrödsämne. I närheten av kusten bibehåller sig vass
segt som ogräs i åkrar.
Bladväxter, prydnadsväxter, som odlas
för bladverkets skull, se Blomsterodling
Blandbestånd. Se Bestånd, Ärftlighet.
Blandfoder. Av vissa ensidiga eller
svårhanterliga fodermedel beredas blandningar
genom tillsats av andra fodermedel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
