Lantmannens uppslagsbok / 141 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Halten av närande ämnen
stiger intill skördetiden och växlar efter
jordmån samt rotfruktens ärt och sort. 100 kg. frisk
b, innehåller vid skördetid i medeltal:

Blast av	Vatten	Aska	Råpro- tein	Råfett	Kvävefria extr.ämn.	Växttråd	Smältbar		Sm. b. äggvita pr. f.enh.	100 kg. motsv. f.enh.
							Äggvita	Amid.
morot	82	4.3	3.4	0.9	7.1	2.5	1.5	0.7	150	10.0
sockerbeta m. nackor	86	4.0	1.9	0.3	6.1	1.3	1.1	0.3	132	8.5
foderbeta	89	2.0	2.4	0.4	4.6	1.6	1.0	0.6	150	6.7
kålrot	89	2.0	2.2	0.5	5.3	1.5	0.9	0.6	135	6.7
jordärtskockor	67	5.0	3.4	1.1	17.4	5.4	2.0	0.5	100	20.0
potatis	77	2.6	2.2	0.9	8.9	3.0	0.6	0.6	60	10.0

B. innehåller mer växttråd och avsevärt
mindre kvävefria extraktämnen än rötterna
och har därför, trots högre halt av övriga
näringsämnen, lägre fodervärde. Dess höga halt
av smältbar äggvita, hos egentliga rotfrukter
130—150 g. per f.enh., gör b. till ett värdefullt
foder särskilt för mjölkkor, vars äggvitebehov
ett rikligt b.-tillskott kan fylla.

Skörd. B. förtjänar således att
tillvaratagas till foder och användas så, att dess
näringshalt kommer bäst till godo. Den bör aldrig
skördas i förväg, emedan rötternas tillväxt
hämmas. Vid rotfruktsskörden bör förfaras så,
att blasten bibehålles så ren som möjligt.
Den bör i färskt tillstånd utfodras endast i så
stor mängd, som djuren utan olägenhet kunna
förtära, och helst ej mer, än att dess
äggvitehalt fullt tillgodogöres. Det, som ej åtgår
i färskt tillstånd, beredes till vinter förvaring.
Potatisblast kan i ej alltför ogynnsamt väder
torkas på hässja, men övriga slag kunna
svårligen bevaras annat än genom inläggning till
press- eller surfoder i täta behållare eller
jordgravar. Betblast nedlägges med fördel
tillsammans med betmassa. (Se Betmassa,
Pressfoder, Surfoder). Då vid press- eller
surfoderberedning alltid uppstå stora förluster av
näringsvärde, ofta uppgående till över hälften
av fodrets torrämne, äggvita och näringsvärde,
har det föreslagits att torka blasten, varvid
dock äggviteämnenas smältbarhet nedsättes,
om hög värmegrad användes. Endast där
uppvärmningen kan ske utan särskild
bränslekostnad, t. ex. med spillånga, torde den vara
lönande.

B. som blivit smutsig eller skämd och därför
eller av annat skäl kvarlämnas på åkern, bör
spridas jämnt, på det att följande skörd ej må
bliva ojämn. Den har nämligen så stort
gödselvärde, att den verkar som en stark
kvävegödsling.                H. J. Dft.

Utfodring av b. B. verkar lösande
på djurens avföring och kan vid utfodring i
större mängd förorsaka utsot, till följd varav
fodret tillgodogöres sämre samt mjölken lätt
förorenas och blir mindre hållbar. En sådan
verkan följer i någon mån med varje mycket
vattenhaltigt foder men ökas genom blastens
höga halt av oxalsyra, och än mer då den är
skämd och smutsig samt därigenom bemängd
med bakterier, som alstra skadliga jäsningar.
Oxalsyrehalten, som kan uppgå till 3—4 %
av torrämnet, verkar även skadligt genom att
binda kalk och sålunda åstadkomma brist på
detta ämne, vilket då utlöses ur benbyggnaden;
stark b.-utfodring kan därför medföra ett
sjukligt försvagande av benstommen. (Se
Benskörhet.) Genom nedläggning av b. till
surfoder kan den förvandlas till ett sunt foder,
som icke längre har någon starkt lösande verkan
(se Surfoder). B. verkar höjande på mjölkens
fetthalt men gör smöret hårt. Utfodring av
b. bör ej ske i större mängd åt hästar, vilka
böra få övervägande torrt foder, och ej heller
åt svin och ungdjur, som äro känsliga för
blastens avförande och kalkbindande
verkningar. Bäst passar den för vuxna idisslare,
framför allt mjölkkor och göddjur, åt vilka
den kan givas i mängder av intill 50—60 kg. för
stort nötkreatur. I utfodringen bör då även
ingå foder med mer stoppande verkningar,
såsom stråfoder och palm- eller
bomullsfrökakor. De ogynnsamma verkningarna
undanröjas i övrigt genom en daglig giva av
kalkhaltiga ämnen (slammad krita, foderbenmjöl,
foderfosfat).

Morotsblast utmärker sig genom hög
torrämnes- och näringshalt samt smaklighet och
hälsosamhet. I näringshalt står
sockerbetsblasten genom de vidhängande nackarna högre
än foderhets-, kålrot- och rov-b.
Jordärtskockans blast överträffar alla slagen av
egentlig rotfruktsblast och skall enligt utländska
uppgifter begärligt ätas av djuren men är föga
prövad i Sverige. Potatisblast är enligt sin
sammansättning fullt, jämngod med b. av
morötter, betor och kålrötter, men då den i
grönt tillstånd är mindre smaklig för djuren
samt dessutom oftast är vissnad eller eljes
skadad vid skörden, kommer den föga till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>