Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenburgerboskap - Brems, broms - Bressel - Bridong - Brie ost - Bringa - Brinning - Briza - Bro - Broccoli - Brockfågel - Brodd - Broddmask - Brokbladighet - Broms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gödningsförmåga i förening med god
mjölkavkastning och därför också hörde till de många
utländska raser, som under förra delen av
1800-talet infördes till Sverige för att ersätta
och förbättra den inhemska boskapen. Den
finnes ej numera i Sverige och har i sitt
hemland, huvudsakligen i marsktrakten,
genom korthornskorsning förändrats till
övervägande köttdjur, under det att den i det mer
torra geest-området bibehållit mindre storlek
och tunnare kroppsform. Litt.: A. Lydtin &
H. Werner. Das deutsche Rind. Berlin 1899.
Brems eller broms, ett för hästar använt
tvångsinstrument, bestående av en 20—30 cm.
lång, stark trästav, i ena ändan försedd med en
tågögla av en blyertspennas tjocklek. Vid
användningen trädes tågöglan över hästens
överläpp och till vrides. Genom den smärta,
som därvid uppstår, avledes hästens
uppmärksamhet från smärtsamma operationer eller
undersökningar och förmås han att stå stilla.
Bremsen får ej tilldragas så hårt, att läppen
skadas, och ej för länge hållas hårt åtdragen,
utan emellanåt bör den lossas. För nötkreatur
användes för samma ändamål ett sax- eller
tångformigt instrument av metall med
kulformigt avrundade käftar, varmed man kniper
om den nedre, känsliga delen av
nässkiljeväggen. E. N—m.
Bressel (eg. bredsel) kallas i norra Sverige
hackelse och annat småfoder, som vanligen
i form av sörpa lägges (bredes) för djuren.
Bridong. Se Betsel.
Brie ost är en berömd mjuk, fransk
dessertostsort, som numera beredes även i andra
länder, däribland i Sverige. Formen är vanligen
flat, cylindrisk, 25—40 cm. diam., 3 cm. höjd,
vikt 1.5—2.5 kg. Den erhåller sina typiska
egenskaper under medverkan av en mögelart
(Penicillium Camemberti), som överväxer ostens
yta och i början av sin utveckling är vit men
sedan blir blekt grön. I detta skede av
mognaden har osten en behaglig, fruktliknande
arom och smak. Under fortsatt behandling
och lagring ersättes möglet småningom av ett
gulbrunt överdrag eller kitt, varunder
ostmassan antager en seg, vaxartad konsistens och
en egenartad, något besk smak. L. Fr. R.
Bringa kallas den del av bålen, som ligger
mellan boglederna samt begränsas uppåt av
halsen och nedtill av bröstbenet. Dess bredd
angives av avståndet mellan bogledernas
ytterkonturer. På gränsen mellan bringan och
halsen, där luftstrupen går in i bröstkorgen och de
större blodkärlen till hals och huvud utgå,
finnes en mer eller mindre tydlig fördjupning:
bringgropen. Bringans former: flat,
då boglederna och bröstbenspetsen ligga i
samma plan; skjuter bröstbenspetsen framom
boglederna betecknas bringan tuppbringa,
om den är fyllig, men hökbringa, om
bröstbenet skarpt framträder; ligga boglederna
framom bröstbenspetsen, uppkommer
getbringa, som vanligen åtföljes av smalt
bröst; lejonbringa kallas en mycket
bred och fyllig, ofta förekommande hos hästar
av tyngre raser, vilket sammanhänger med
väl utbildat bröst och väl välvda revben men
gör gången tung och vaggande och därför ej är
önskvärt hos lättare hästar. E. N—m.
Brinning användes att beteckna organiska
ämnens sönderdelning under
självupphettning, förorsakad av mikroorganismer. Se Hö,
Kreatursgödsel.
Briza, ett grässläkte, utmärkt genom vippa
av borstlösa, flerblommiga småax med
tegellagda blomfjäll. Det vanliga darrgräset,
B. media L., är ett obetydligt gräs utan
ekonomisk betydelse. Som prydnadsväxt odlas
B. maxima L. Se Blomsterodling.
Bro. Se Tröskverk.
Broccoli. Se Kål.
Brockfågel. Se Vadare, smärre.
Brodd. 1. Sädesbrodd. Då denna hindras
att upptränga genom ytjorden, emedan denna
sammanslagits och vid torkning hårdnat till
skorpa, vilket ofta på våren inträffar på styv
eller med fin sand blandad lera, bör ytskorpan
sönderbrytas, vilket vanligen sker bäst genom
vältning men även genom harvning, om säden
är så djupt rotad, att den ej drages upp av
harvpinnarna. Dylik broddvältning
och broddharvning äro verksamma
medel att uppliva sädesbroddens tillväxt men
böra aldrig ske förr, än jorden upptorkat, så
att den ej hopklibbar (»bottnar») under
dragarnas tramp.
2. Se Hovbeslag.
Broddmask. Se Jordfly.
Brokbladighet, panachering,
betecknar förekomst på växters blad av fläckar av
vit, gul, röd, brun eller nästan svart färg. Vita
eller gula fläckar bero på mer eller mindre
fullständig frånvaro av bladgrönt (se Bleksot),
andra färger på närvaro av färgämne, som
täcker den gröna färgen. B. är än en normal
karaktär hos växten (ss. hos Aucuba, Coleus
m. fl.), än uppkommen genom mutation (ex.
brokbladig majs och rörflen), och i båda fallen
ärftlig, än en sjuklig bleksot, som häves genom
tillgång på lösliga järnsalter i näringsvätskan,
och i vissa fall en smittsam sjukdom, som lätt
överföres genom ympning. Se Mosaiksjuka.
Brokbladiga varieteter äro värderade i
trädgårdsskötseln. Jfr Chimär.
Broms. 1. Fam. Tabanidæ, större flugor
med något bred och plattryckt bakkropp samt
stort huvud med jättestora ögon, som hos den
levande insekten skimrar i regnbågens färger.
Pannsprötens yttersta led är stor och spetsigt
utdragen och i spetsen skenbart flerledad.
Blodsugare som angriper både människor och
djur. Fäbromsen, Tabanus bovinus L.,
omkr. 20 mm. lång, är den för nötkreaturen
besvärligaste arten. Ungefär lika stor är den i
Norrland allmänna renbromsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
