- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
199

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot denna vila i botten neddrivna plankor,
och mot dem fylles jord. Även användas
kajdammar bestående av med strävor
stödda, snett ställda bjälkar, på vilka vila
liggande bjälkar, som utgöra stöd för en
plankvägg med jordfyllning. Vid större påfrestning
av vattnet brukas koffertdammar
bestående av två parallella enkla fångdammar
med mellanrummet fyllt av jord.

Koffertdamm.
Koffertdamm.


3. För att hålla vattnet i en sjö eller ett
vattendrag uppdämt, för att öka fallhöjden vid
vattenverk eller utjämna avrinningen från ett
vattenmagasin (dammsjöar) användas
dammar, som vanligen timras av bjälkar eller
muras av betong eller naturlig sten. Dammen
består vanligen av fasta landfästen samt, där
strömfårans bredd så fordrar, mellan dem
stående murpelare och mellan dessa luckor,
medels vilka vattnet kan avstängas eller
påsläppas. Dammens övre krön eller skibord
står i jämnhöjd med det tillströmmande
vattnets lågvattenyta och skibordet under luckorna
över det bortrinnande vattnets lågvattenyta.

4. Fiskdamm. Byggandet av en
fiskdamm bör föregås av en noggrann undersökning
av det för anläggningen ifrågasatta området.
Genom avvägning undersökes bottnens
lutningsförhållanden och utmärkes strandlinjen
med stickor, så att de för vattenuppdämningen
erforderliga vallarnas sträckning och
dimensioner ävensom den blivande dammens
strandgränser kunna noga bestämmas. Vallarnas
sträckning ävensom deras höjd på olika punkter
utmärkas genom i marken nedslagna stakar.
Bottnens ogenomsläpplighet
är av den största betydelse, isynnerhet där det
är fråga om s. k. nederbördsdammar, d. v. s.
dammar, som icke kunna spisas från någon
ständigt rinnande bäck eller å utan uteslutande
äro beroende av dagvattnet från omgivande
marker, och bör därför undersökas, innan
dammen bygges. Är bottnen ogenomsläpplig
(t. ex. av lera eller mo) och äro
dammvallarna icke alltför långa, brukar vattenståndet
under normala somrar någorlunda stå sig,
även om nederbördsområdet är ganska
obetydligt i förhållande till dammens areal. Där
bottnen är starkt genomsläpplig, är däremot
en nästan oavbruten vattentillförsel
nödvändig, om vattenståndet skall kunna hållas uppe
vid tillräcklig höjd. En så stark
vattenomsättning, som (i händelse av tillräcklig
vattentillgång) blir följden av en mycket
genomsläpplig botten, inverkar också menligt på
fiskproduktionen i dammen och minskar eller helt och
hållet omintetgör verkan av alla
gödslingsåtgärder. Vid undersökningen av
bottenbeskaffenheten försöker man också bilda sig ett
begrepp om jordmånens större eller mindre
fruktbarhet, varav fiskdammens produktivitet
i hög grad blir beroende.

Genom nu nämnda undersökningar får man
större möjlighet att bedöma, huruvida
vattentillgången kan antagas vara tillräcklig. Är
man viss om, att vattentillförseln under
vårflödet alltid är mer än tillräcklig för dammens
fyllande, kan man nämligen, om någon
nämnvärd läckningsförlust icke behöver befaras,
också antaga, att vattenståndet under normala
somrar skall hålla sig någorlunda
tillfredsställande.

Vallbyggnadsmaterial bör finnas
i närheten. Då det oftast är kärrmarker, som
komma till användning för
fiskdammanläggningar, är väl förmultnad, svart dyjord det
vanligaste byggnadsmaterialet. Dyvallar måste
emellertid alltid ganska tungt belastas med
grus, varför även detta byggnadsmaterial
måste finnas att tillgå, där dyvallar skola
byggas. Enbart stritt grus duger icke för
vallbyggnadsändamål. Däremot kunna täta och
bra vallar byggas av den hårda, nästan
cementartade jordart, som kallas mo eller
pinnmo. Det bästa vallmaterialet är dock
givetvis god, fast lera.

Dammområdets utdikning bör
också föregå det egentliga vallbyggnadsarbetet
En väl utdikad dammbotten icke blott
underlättar utfiskningsarbetet utan är även av stor
betydelse för fiskproduktionen. Finnas
någonstädes inom dammområdet djupare
vattenfyllda hålor (t. ex. torvstick), måste dessa
antingen tömmas genom utdikning eller fyllas
med jord.

Vallbyggnadsarbetet.
Vallsläntens lutning bestämmes i främsta rummet av
byggnadsmaterialets beskaffenhet. Göras
vallarna av dyjord och grus kan lutningen på
slänten i allmänhet vara 1 : 1.5. Kommer god,
fast lera till användning, kan slänten göras
något brantare (1 : 1.25). Större dammvallar böra
icke göras smalare i krönet än 1.5 m. Innan
själva jordkörningen börjar, avskalas grässvålen
under hela vallbottnen och ett 1/2—1 m. brett
dike upptages i vallens längdriktning mitt
under det blivande vallkrönet. Dikets djup är
beroende på bottenbeskaffenheten men får i
regeln icke vara mindre än 1/2 m. Alla i diket
förekommande stenar, rötter och stubbar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free