Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektricitet - Elektricitetsverk - Elektrisk motor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metalliska delen (eller i syrorna vätet) »följer
med strömmen» och avskiljes på det ställe, där
strömmen går ut ur det elektrolytiska badet,
vid den negativa elektroden, under det
att någon annan del går emot strömmen och
avskiljes vid den positiva elektroden.
Det är på detta sätt man galvaniserar
föremål, d. v. s. överdrager någon oädel metall med
en ädlare sådan, t. ex. med silver eller guld,
och det är så man framställer den renaste
kopparn, elektrolytkopparn, som användes för
elektriska ledningar och i elektriska maskiner,
ävensom en del andra metaller.
Stundom ingå de ämnen, som frigöras vid
det ovan nämnda huvudförloppet, nya
kemiska föreningar. Så är fallet i de elektrolytiska
bad, som kallas ackumulatorer (se
d. o.). I dessa undergå de för ändamålet
särskilt preparerade elektrodplattorna sådana
kemiska förändringar, att om man, sedan
strömmen avbrutits och t. o. m. långt efteråt,
förenar dem medelst en ledningstråd, så att en
sluten ledande krets uppstår, så uppkommer
i denna en elektrisk ström, men nu gående i
motsatt riktning mot den, som förut gick genom
ackumulatorn och medelst de kemiska
reaktionerna meddelade elektrodplattorna den
potentialskillnad, som är upphovet till den nya
strömmen. På detta sätt kan man i
ackumulatorer magasinera elektrisk energi för att vid behov
återfå en mycket stor del av densamma i form
av en ny ström, en god hjälp för vissa
elektricitetsverk med växlande belastning, ty under
tider med liten förbrukning av ström kan den
då överflödiga kraften användas till att »ladda»
ackumulatorer, vilkas ström man tar till hjälp
vid tider med stor förbrukning.
Strömmens magnetiska
verkningar. Om en elektrisk ström går fram i
närheten av en i horisontalplanet vridbar
magnetnål, vrider den nålen ur dess nord-sydliga
riktning en vinkel, som till sin storlek är
beroende bl. a. på strömstyrkan, varför instrument
kunnat konstrueras för mätning av strömstyrkor
genom avläsning av utslagsvinkeln hos en
magnetnål.
Eftersom strömmen kan påverka en i
närheten befintlig magnet, måste han omgivas
av ett magnetiskt fält. Se vidare Magnet.
Det är av strömmens magnetiska verkningar
man begagnar sig vid förvandlandet av hans
energi till mekaniskt arbete i de elektriska
motorerna (se d. o.). G. Tbg.
Elektricitetsverk, en inrättning för alstring
och fördelning av elektrisk energi. Ju större
mängd energi som alstras, desto billigare blir
den i allmänhet per kwtimme räknat, och därför
blir det ofta billigare för en lantbrukare att, där
tillfälle gives, köpa den erforderliga energien
från något större elektricitetsverk än att
utbygga eget vattenfall och anlägga ett eget
elektricitetsverk. Den ström, som alstras i
större elektricitetsverk för att sändas längre
vägar, är alltid 3-fasig växelström. I
elektricitetsverk, avsedda för mindre områden, en eller
några få närbelägna lantgårdar eller en stad,
alstras stundom likriktad ström eller, såsom
fallet är i många städer, omformas (se
Energiöverföring, Induktionsström) från annat
elektricitetsverk mottagen växelström till
likström och distribueras såsom sådan till
förbrukarna. Utom generatorerna (eller
omformarna i sistnämnda slag av elektricitetsverk)
finnas i desamma flere instrument för reglering,
distribuering och kontrollering av strömmen
samt säkerhetsinrättningar av olika slag, så att
ett större elektricitetsverk blir en mycket
invecklad inrättning. I verk för växelström finnas
även transformatorer (se Induktionsström) och i
verk för likström ackumulatorbatterier (se d. o.).
I synnerhet äro dessa nödvändiga, där energien
huvudsakligen användes för belysning och
behovet sålunda är mycket större under några
aftontimmar än under natten och den ljusa
delen av dygnet. Man kan då reda sig med
generatorer (eller omformare), som ingalunda
räcka till att täcka behovet, när det är som
störst, därigenom att de under tider med mindre
förbrukning av ström användas till att ladda
upp ackumulatorer, vilkas ström sedan tas
till hj älp, när behovet av ström blir så stort, att
generatorerna (omformarna) ej förmå fylla det.
Ackumulatorbatteriet är en dryg post i ett
elektricitetsverks utrustning, men det är ock
till stor nytta. G. Tbg.
Elektrisk motor, stundom förkortat till
elektromotor, är en sådan motor
(maskin, i vilken mekaniskt arbete alstras), där
den för arbetets alstrande erforderliga
energien tillföres i form av elektrisk ström. Av alla
motorer är denne på grund av många av sina
egenskaper den yppersta: han är liten och lätt
och blir därigenom billig i inköp och bekväm
att transportera och att uppställa, där man
för tillfället behöver honom, samt kräver litet
utrymme. Han innebär ingen fara för
explosion och icke heller för eld, om blott de enkla
förhållningsorderna följas. Han varken luktar,
röker eller sotar. Han igångsattes på ett
ögonblick och kräver ingen skötsel under
gången, ger omedelbart den form av rörelse, som
nästan alltid önskas, nämligen roterande,
varigenom alla fram- och återgående rörelser
undgås, och han hushållar slutligen så förträffligt
med den elektriska energien, att denna
tillföres endast i mån av behov, allt efter som
mera eller mindre arbete för ögonblicket skall
uträttas, vartill endast kommer det obetydliga
arbete, som kräves för att övervinna
motståndet i motorn själv.
De elektriska motorerna grunda sig alla,
om ock utförandet blir olika allt efter strömart
m. m., på den omständigheten, att magnetiska
fält (se Magnet), de må vara framkallade av
permanenta magneter eller av elektriska
strömmar, sträva att inställa sig så, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
