Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fallvilt - Familj - Famn - Fardag - Faren - Farinotom - Farm - Fasan - Fastebrev - Fast egendom - Fastighet - Fastighetsbok - Fastighetsregister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fallvilt, villebråd som träffas dött, tillhör
markägaren. Se Jaktlagen.
Familj. Se Art. Förädling.
Famn, äldre längd- och vedmått. Se Mått,
Virkesmått.
Fardag. Se Arrende.
Faren. Se Braxen.
Farinotom. Se Glasighet.
Farm, engelskt ord för arrendegård,
användes i svenskan stundom för att beteckna
utgård.
Fasan, Phasianus, hönsfågel, härstammande
från Asien, utmärkt av långsträckt kropp med
lång, svagt bågböjd stjärt, nakna, vårtiga kinder
och nakna tarser, hos tuppen med sporrar såsom
hos tamhönsen. Fjäderdräkten är, i
synnerhet hos tuppen, särdeles praktfull, av bruna,
guldgula, kopparröda och gröna, sammansatt
metallskiftande färger med vita och svarta
tecken. De i Sverige inplanterade fasanerna
tillhörde ursprungligen flere arter men ha
sammansmält till en enda, rätt konstant,
jaktfasanen. Inplanteringen har i senare tid
skett med den framgång, att denna ur
jaktsynpunkt värdefulla fågel numera finnes litet
varstädes på lämpliga ställen i Göta- och
Svealand samt på Öland och Gottland, dock mest
i Skåne. Han trives bäst, där snåriga
skogsdungar omväxla med små kärr och odlade fält,
även vid vassrika stränder av sjöar och åar,
men ej i större sammanhängande skogar. Han
löper fort även genom de snårigaste marker
och flyger ganska skarpt, sedan han väl fått
luft under vingarna. Liksom tjädern tillbringar
han nätterna i träd.
På gods, där f.-uppfödning sker i fasanerier,
låter man äggen utkläckas av tamhöns eller
kalkonhönor, varefter de små ungarna med en
f.-höna som fostermor sättas ut i marken att
småningom förvildas. Rätta tiden att
utplantera fullvuxna fasaner anses vara
december—januari. F. tycks numera vara fullt
acklimatiserad i vårt land och uthärdar utan
svårighet vädrets växlingar. F. lever av larver, frön,
bär m. m. men där man önskar bibehålla en
större stam, måste man dagligen fodra fåglarna
med säd.
Jakt på f. är enligt 1912 års jaktstadga
tilllåten i Skåne, Halland och Blekinge 16/10—31/1
och inom riket i övrigt 16/10—31/12. F. är t. v.
fridlyst året om på Gottland, Öland och Visingsö
samt f.-hönor inom Örebro, Västmanlands och
Kronobergs län. I Uppsala och Stockholms län
är f.-höna tillåten endast under nov.
På marker med rikligare tillgång på f.
anställes klappjakt på fåglarna i
oktober—november. I mer öppen mark kunna de vid
början av jakttiden (f. n. 16/10) även skjutas
för stående hund. Någon gång idkas f.-jakt
även för skällande hund.
Fastebrev var det bevis, som enligt äldre
lag meddelades av rätten om oklandrad
lagfart. Enligt nu gällande K. f. 16/9 1875 utfärdas
ej f. utan ett lagfartsbevis. E. T.
Fast egendom. Lag den 24 maj 1895
angående vad till fast egendom är att hänföra.
F. e. är jord å landet och i stad. Till jorden
räknas byggnader (vattenverk, broar, bryggor
o. dyl.). Även anläggningar i jorden, såsom
källare, brunnar och ledningar, äro f. e., likaså
i vissa fall vad’som hör till byggnads inredning;
så allt som är att räkna såsom fast
inredning (t. ex. avbalkningar, ledstänger, vatten-
m. fl. ledningar), eller som genom murning
eller timring fast förenats med byggnaden; samt
sådan lös inredning, som anskaffats till
stadigvarande bruk för byggnaden, såsom
dubbeldörrar, innanfönster, nycklar etc; ävensom
i fråga om fabriker och industriella anstalter:
maskiner och redskap, som för sin användning
kräva och jämväl vila på fast från grunden
berett underlag med tillhörande kraftledningar.
Vad som hör till jorden, såsom träd och buskar
och växande gröda samt naturlig gödsel är ock
f. e. Allt, som icke är fast egendom, är lös
egendom, så i regel främmande personers
rättigheter i annans fastighet, såsom t.ex.
arrenderätt och jakt- eller fiskerätt. Undantagsvis
anses dock rätt i annans fastighet såsom f. e.,
nämligen ifråga om i jordeboken upptaget
fiskeri, varmed äganderätten till grunden ej
är förenad, ävensom frälseränta. E. T.
Fastighet är en del av jordytan samt så
stor rymd över och under jordytan, som
praktiskt taget kan tillgodogöras. Den svenska
jorden är, vad landsbygden beträffar, indelad
i fastigheter, förtecknade i jordeboken och
jordregistret. (Se Fastighetsregister.)
Fastighetsbok. Genom 1875 års
lagstiftning om lagfart och inteckning föreskrevs, att
vid rätten skall föras en bok, som i
överensstämmelse med lagfarts- och
inteckningsprotokollet angiver de rättsförändringar, som inträtt
i fråga om en fastighet. Denna s. k.
fastighetsbok är sålunda att anse endast som ett register
till dessa protokoll. Den är för landet delad i
lagfartsboken och inteckningsboken. E. T.
Fastighetsregister. Över fastigheterna på
landet föres hos Kammarkollegium en längd,
jordeboken, i vilken fastigheterna
upptagas under särskilda namn och nummer,
vilka utgöra deras officiella beteckningar.
Fastigheterna äro dels hemman, dels
lägenheter. Vid hemmanen äro utsatta deras
mantal, ett siffertal, som ursprungligen haft
till uppgift att uttrycka måttet av de skatter
och besvär till det allmänna, som ålegat de
olika fastigheterna. Lägenheter äro de
övriga i jordeboken under särskilda nummer
upptagna fastigheter, som icke ansetts nog
betydande att få mantalsbeteckning.
Avskrifter av jordeboken, i vad den avser de särskilda
delarna av riket, finnas å landskontoren och
hos häradsskrivarne samt vid sockenkyrkan. —
Jordeboken giver icke upplysning om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
