Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fastighetsregister - Fast massa - Fat - Fatning - Fatuoid - Faxe - Feber - Feberstillande medel - Felis - Fenol - Fenylalanin - Ferment - Fernissa - Festuca - Fett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortgående jorddelningen och den nuvarande
fördelningen i brukningsdelar samt innehåller
inga arealuppgifter. Jordeboken ligger till
grund för de vid domstolarna förda
fastighets- och inskrivningsböckerna. En fullständigare
registrering av fastigheterna på landet är
föreskriven genom K. f. den 13/6 1908 om
jordregister, ändrad genom K. k. 24/7 1914, 12/5
1917 o. 16/8 1918. I jordregistret skall för sig
upptagas varje hemman, hemmansdel och lägenhet,
och skall därvid varje fastighet åsattas
registernummer (I2, I3, I4 o. s. v.). För varje fastighet
angives, vidare dess namn, mantal, ägo vidd,
andel i för skifteslaget gemensamma
tillhörigheter samt uppgift å lantmäteriförrättning,
vid vilken fastighetens areal blivit bestämd.
Genom jordregistret åstadkommes en
individualisering av fastigheterna, så att de skola
kunna med större säkerhet än hittills skiljas
från varandra. Jordregistret skall läggas till
grund för alla lantmäteriförrättningar, och
skola alla av sådana förrättningar föranledda
förändringar i jorddelningen införas i
jordregistret, så att detta jämte tillhörande
lantmäterihandlingar och till dem hörande kartor
kommer att städse återgiva den faktiska
jorddelningen. Uppdelning av en fastighet i flere
brukningsdelar genom sämjedelning mellan
delägarne (delning som icke fastställes och icke
vinner laga kraft) kommer icke till synes i
jordregistret. Det är avsett att jordregistret skall
läggas till grund för nya
fastighetsböcker (se d. o.). E. T.
Fast massa. Se Virkesmätning.
Fat. Se Mått.
Fatning. Se Kolning.
Fatuoid. Se Havre.
Faxe. Se Losta.
Feber är ett sjukligt tillstånd, som
företrädesvis yttrar sig genom höjd kroppstemperatur
men även genom nedsatt foderlust, dåsighet,
stripig hårrem och ojämn hudtemperatur, så
att vissa delar (ss. benen) kännas kalla, andra
(ss. huvud, horn, öron) heta, frossbrytningar,
hastig puls och andning samt i regel trög
avföring eller förstoppning. F. åtföljer en mängd
olika sjukdomar och beror på upptagande i
blodet av feberväckande ämnen, vanligen
bakterier och deras omsättningsprodukter.
Genom deras inverkan på de
värmeregulatoriska nervcentra stegras ämnesomsättningen
och värmealstringen inom kroppen för att
oskadliggöra och från kroppen avlägsna de
feberväckande ämnena; f. är sålunda ett
uttryck för organismens strävan att avbörda sig
ett upptaget sjukdomsfrö. Den normala
kroppstemperaturen är hos häst 37.5—38.8°,
hos nötkreatur över 1 år 37.5—39.50, hos kalv
38.5—40.5°, hos får 38.3—40.5°, hos svin
38—40.3° och hos hund 37.4—39.6°. Febern
bestämmes genom s. k. febertermometer
(maximitermometer), som införes i ändtarmen
och kvarhålles i 2 (om det är en mera känslig
s. k. minuttermometer), eljest 4 minuter. Efter
temperaturstegringen kan ofta sjukdomens
intensitet och förlopp bedömas; i svårare fall
kan temperaturen stiga till 41—42°, och en
återgång till den normala är i regel ett tecken
till förbättring. Hög f. (11/2—2° över det
normala) kan leda till farliga förändringar i
viktiga organ ss. hjärta och njurar
(hjärtförlamning); långvarig f. förorsakar genom den starka
ämnesförbrukningen i kroppen en betydande
avmagring och utmattning. Febern måste
därför ofta bekämpas med feberstillande medel
ss. antifebrin (för häst och nöt 10—20 g., får
2—5 g., svin 1—3 g. och hund 0.25—1 g.),
antipyrin (för häst och nöt 10—25 g., får och
svin 5—10, hund 0.5—4 g.), samt kininsulfat
(häst och nöt 10—20 g., får 2 gr., svin 1—3 g.
och hund 0.25—1 g.). E. N—m.
Feberstillande medel, antiseptica. Se Feber.
Felis. Se Katt.
Fenol. Se Karbolsyra.
Fenylalanin. Se Äggviteartade ämnen.
Ferment. Se Enzym.
Fernissa, en vätska, som intorkar och
stelnar i beröring med luften och därför användes
till bestrykning av föremål, som därigenom
överdrages med ett hårt och glatt, mot luft
och vatten skyddande lager. —
Oljefernissor beredas av sådana feta oljor (lin-,
hamp-, vallmo-olja), som i beröring med luften
torka på grund av syrsättning. Torkningen
påskyndas genom tillblandning av ämnen,
som befordra syrsättningen. Mest användas
linolja, som i rått eller orent tillstånd torkar
långsamt och ofullständigt, men efter kokning
och särdeles om torkmedel tillsättes, bildar en
snabbt torkande och hård f. Som torkmedel
användes mest oxider eller salter av bly och
mangan (blyglete, mangansuperoxid m. fl.).
Dessa fernissor användas blandade med
färgstoffer som oljefärg.
Lackfernissor bestå av hartser (lack)
upplösta antingen i oljefernissa eller
terpentinolja (feta lackfernissor) eller i sprit eller
träsprit (spritfernissor); flyktiga lacker. Jfr Färg,
Målning.
Festuca. Se Svingel.
Fett, i växt- och djurkroppen allmänt
förekommande ester-artade föreningar (se Ester)
av fettsyror med glycerin. De flesta i naturen
förekommande fettämnen utgöra blandningar
av flere enkla fettarter eller glycerider av olika
fettsyror, huvudsakligen palmitin,
stearin och olein, triglycerider av palmitin-,
stearin- och oljesyra [C3H5O3(C16H31O)8,
C3H5O3(C18H36O)3 och C3H5O,(C18H33O)3]. De
båda första av dessa äro vid vanlig värmegrad
fasta, palmitin lösare än stearin, men olein
oljeartad, och efter det mängdförhållande, vari
de ingå i ett fett, får detta en talg-, smör- eller
oljeartad beskaffenhet. Jämte dessa tre
glycerider innehålla de naturliga blandade fetten i
mindre mängd andra, för dem karakteristiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
