Lantmannens uppslagsbok / 265 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fink

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudsakligen av vilda växter, dels av
insekter, böra de räknas som övervägande
nyttiga.

Finksläktet, Fringilla, med rak näbb
och inskärning bakom övernäbbens spets.
Bofinken, F. coelebs L., en av våra
behagligaste sångfåglar, lätt igenkänd på sina
vitbandade vingar och hanens livliga
färgteckning, brunaktig med grått huvud och
grönaktig övergump, — honan och ungarnas färger äro
mattare, — är en flyttfågel, som återkommer
tidigt på våren, bygger öppna bon på
trädgrenarna och lägger 2—7 glest mörkfläckiga,
antingen blågröna eller rödgrå ägg.

Bofink.

Av sparvsläktet, Passer, med
tjockare, kullrig näbb, är den gråbruna
gråsparven l. husfinken, P. domesticus L.,
ytterst allmän vid gårdarna, där han häckar
under takpannor, i hål i träd och murar o. s. v.
och fördriver andra småfåglar ur deras bon.
Han lägger årligen flera kullar av 5—6 gråvita,
fläckiga ägg. Han förtär stora mängder
insekter men vållar även förargelse och skada
genom sina härjningar på nysått frö, mognande
sädes- och frögrödor samt trädens knoppar.
Vanlig men föga bemärkt är den snarlika
pilfinken, P. montanus L., som förekommer
mest i södra och mellersta delarna av landet
och häckar i hålor i träd.

Domherren, Pyrrhula vulgaris Temm.,
en livligt färgad art (synnerligen hanen), med
hätta, vingar och stjärt svarta, rygg grå,
gump vit och bröstet hos hanen skarpt rött,
lever om sommaren i skogen men kommer om
vintern fram till gårdarna, där han gör skada
genom att avbita knoppar på fruktträd och
andra träd och buskar. Häckar mest i granar
och lägger 4—6 ljust blågröna, mörkfläckiga
ägg.

Domherre.

Hämpling, Linota cannabina L., som är
gråbrun, hanen med röd panna och bröst samt
vit med svarta fläckar å strupe, övergump
och vingar, är en flyttfågel, som bygger i
enbuskar och lägger 5—6 grönvita, röd- och
svartfläckiga ägg.

Grönfinken, Linota chloris L., grön
med ving- och stjärtpennor svarta med gul
kant, förekommer huvudsakligen i södra
Sverige, häckar i träd och enbuskar och lägger 4—6
biavita, fläckiga ägg.

Steglitsan, Fringilla (Acanthis)
carduelis L., har brokig fjäderskrud med bjärt röd
färg på panna och strupe, förekommer mest i
landet söder om Dalälven, häckar på
grangrenar och lägger 4—6 vita ägg med små bruna
fläckar.

Av siskesläktet, Acanthis, utmärkt
av spetsig, starkt hoptryckt näbb med en avsats
mitt på underkäkens kanter och kluven stjärt,
förekommer den gul- eller (honan) grågröna
mörkfläckiga grönsiskan, A. spinus L.,
allmänt i södra och mellersta Sveriges
barrskogar, och den mörkbruna till grå, rödhjässade
gråsiskan, A. linaria L., i Norrland. Båda
lägga 4—6 grönvita, mörkfläckiga ägg.

Busksparvsläktet, Emberiza,
utmärkes genom att över- och undernäbben äro
något urtagna, så att en öppen springa uppstår
mellan dem, samt genom en knöl i gommen.
Gulsparven, E. citrinella L., vars färg
är gult blandat med brunt, förekommer
allmänt i skogs- och buskmark men söker sig
likasom föregående om vintern fram till
gårdarna. Häckar på marken och lägger 5
rödlätta, svartfläckiga ägg.
Ortolansparven, E. hortulana L., som har brokig
fjäderskrud, huvudet gråaktigt med gul strupe,
ryggen brun, svartstrimmig och undersidan ljust
rödgrå, är en flyttfågel, som förekommer i hela
landet i skogskanter och buskmark, där han
reder bo på marken och lägger 5 grå- eller
rödaktigt vita ägg. Bofink, siskor och steglitsa
äro fridlysta. Se Fåglar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>