Lantmannens uppslagsbok / 278 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderfä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjukdomar, som infektera hus och marken i
löpgårdarna. Några större omkostnader, vare sig
för hus, skötsel eller föda, böra därför ej
förekomma vid en ekonomisk f.-skötsel, utan f. bör
ej hållas i större antal, än att avfall från
hushållet och jordbruket (slösäd, frånrensning,
spillsäd, ogräs, kött av störtade djur m. m.)
kan utgöra huvudmängden av deras föda, samt
deras skötsel handhavas av gårdens folk utan
särskild kostnad, likasom även deras bostäder
böra vara av enklaste beskaffenhet. — Vid
medelstora och större jordbruk räknas därför
f.-skötseln snarare som en hushållets än
lantbrukets angelägenhet. Vid det mindre
jordbruket, där den för dess framgång nödvändiga
individuella omvårdnaden lättare kan
åstadkommas, kan den däremot utgöra en viktig
och inbringande del av lanthushållningen, även
om den till stor del uppehälles med köpt foder.

Antalet f. i Sverige har först genom de
under kristiden 1917—1919 utförda
husdjursräkningarna blivit närmare känt. År 1919 var
antalet i avrundade tal: höns 4,829,000,
kalkoner 4,300, gäss 21,000 och ankor 17,000.

Antalet var störst vid smågårdarna och
avtagande med åkerarealens ökning sålunda:
vid egendomar ned

O.26—2	ha.	åker	177	djur
2 — 10	»	»	116	»
10 — 50	»	»	77	»
50 —100	»	»	60	»
över —100	»	»	58	»
allt pr 100 ha. åker.

                        H. J. Dft.

Fjäderfätsutfodring bör vila på
samma allmänna grunder, som gälla för de
större husdjuren. Man har sålunda att vid
rationell utfodring av f. räkna med ett visst
underhållsfoder och ett visst produktionsfoder,
varjämte i utfodringen bör råda ett rätt
förhållande mellan näringsämnena: äggviteämnen,
kolhydrater och fett. Härvid är att märka, att
f. till skillnad från de större husdjuren äter
icke blott vegetabiliska utan även animaliska
fodermedel.

Fjäderfäets utfodring har icke gjorts till
föremål för några grundliga vetenskapliga
studier med praktiska utfodringsförsök. Man
saknar därför på vetenskaplig grund uppställda
och i praktiken godkända normer som grund
för utfodringsstaternas uppgörande, varför man
får nöja sig med att följa praktikens rön, och
det blir, då det gäller f., överlämnat långt mera
åt den enskildes förmåga att härutinnan träffa
rätt.

Fodermedel. Av vegetabiliska
fodermedel, tjänliga för vårt f., märkes främst
hel säd, varav såväl havre som korn och vete
förträffligt ägna sig till utfodring. Till följd
av prisläget i allmänhet får man dock i
huvudsak hålla sig till havre med tillsats av korn, då
prisen för detta senare ställa sig gynnsamma,
men vete huvudsakligen för ungdjur, för vilka
omväxling med havre visar sig fördelaktigt.
På grund av dess höga pris bör hel säd icke ingå
i foderstaten i större utsträckning, än vad anses
nödvändigt för att hålla djuren vid full
produktion.

Även gröpe av havre och korn ingå allmänt
i utfodringen. Vetekli, blandat med sädesgröpe,
utgör ett dietiskt gott foder, till följd av sin
halt av fosforsyrad kalk och äggviteämnen,
särskilt för värpande djur. Foderkakor komma
däremot ytterst sällan till användning vid
fjäderfäutfodring. Alla slag av foderrotfrukter
och potatis förtäras gärna av djuren och utgöra
ett friskt och gott fodermedel. De äro, som
bekant, synnerligen fattiga på äggviteämnen, men
hålla kolhydrat i lättlöslig form. Potatis bör
alltid utfodras kokt. Av grönfoder, vilket gives
skuret som kort hackelse, äro späd klöver och
lucern bäst, men även användas ung vickerhavre
och skurna nässlor, vilka skållade med hett
vatten utgöra ett omtyckt foder. Många växter,
som lämna ett för f. tjänligt grönfoder, ägna
sig förträffligt som hö för vintern. Nässlor
böra upprepade gånger under sommaren
skördas och torkas för vinterbehov. Skuret
klöverhö är förträffligt, och med fördel kan till
fjäderfäfoder användas blad av klöver, som alltid
finnes kvar på höskullarna, sedan det egentliga
höet tagits undan.

Animaliska fodermedel: Ben i krossad
form förtäras gärna av f. De böra vara färska
och råa. Då arbetet med bens krossning är
förenat med rätt mycket besvär och det
stundom visar sig svårt att regelbundet erhålla
färska ben, kunna de i foderstaten mycket väl
ersättas av köttmjöl, som beredes vid
större slakterier. Detta senare är ett billigt
fodermedel och synnerligen rikt på
äggviteämnen. Dock visar erfarenheten, att det icke
gärna bör utgöra mera än omkr. 10, möjligen
15 % av i foderstaten ingående äggviterikare
foder. Gives för mycket köttmjöl, uppstå lätt
rubbningar i matsmältningen.

På senare år ha ett par fabriker i landet
uppstått för tillverkning av fjäderfäfoder. De
tillhandahålla foder såväl i mjölform, avsett att
ingå i djurens mjukfoder, som även s. k.
torrfoder, innehållande hela och krossade
sädeskorn och i första hand avsett för kycklingar.
De fjäderfäfodermedel, som gå under namn
av hönskraftfoder,
standardfoder m. m., innehålla såväl vegetabiliska som
animaliska fodermedel, och förutom de ovan
nämnda ingå i dem även ärter, majs m. m.
De äro synnerligen lämpliga hos sådana
hönsägare, vilka icke hava jordbruk, och kunna
utgöra ett normalfoder för djuren. Till djurens
mjukfoder användes i så fall utom dessa
fodermedel endast kokt potatis och skuret grönt
eller hö. Särskilt hönskraftfodret är mycket
äggviterikt och kan utan olägenhet uppblandas
med vetekli och havregröpe. Därest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>