Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flygsand - Flygsandsfält - Flygsandsplantering - Flygsot - Flytjord - Flytning - Flytsand - Flyttning av bin - Flåhackning - Flåtta - Fläckfeber - Fläcksjuka - Fläcksådd - Fläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan 1870 bergtall (Pinus montana), och sedan
lä sålunda vunnits och sanden bundits,
ersättes denna av vanlig tall; på detta sätt hava
betydliga vidder av flygsandsfält övergått till
vacker tallskog. För vården av flygsandsfälten
i Halland gäller bl. a. K. brev av 27 juli 1860
och i övrigt lag angående skyddsskogar 24 juli
1903.
Flygsandsfält. Se Flygsand.
Flygsandsplantering. Se Flygsand.
Flygsot. Se Sotsvamp.
Flytjord kallas jord, som övervägande
består av fin mo eller slam (se Jord) och därför
har så stor vattenhållande förmåga, att den i
vattenmättat tillstånd blir hopslammande
eller t. o. m. halvflytande. Detta inträffar
särskilt vid tjällossningen, då den bildar
svällande frostknölar samt kommer dikesväggarne
att flyta samman. F. kallas även flytlera,
flytsand, jäsjord, flottmo,
kvicksand och i norra Sverige mjäla (mjälga)
samt vid större mullhalt vesa.
Benägenheten att hopslamma motverkas genom
inblandning av kalk, som befordrar jordens
kornstruktur (se Jord: Struktur samt
Kolloider). Jordens flytning minskas genom
avdikning.
Flytning förekommer dels normalt vid
tiden kort före och efter förlossningen, dels vid
en del sjukdomar i könsorganen, ss. kvarbliven
efterbörd, katarr och inflammation i livmodern
och skidan. F. före förlossningen, som särskilt
hos kon är riklig, utgöres av ett klart, gråaktigt,
segt slem och närmast efter förlossningen av
en mera tjockflytande, gråröd materia, som
avsöndras från livmoderväggarne. F. vid
inflammation i livmodern är mörkare, rödbrun
och i början illaluktande, sedan ljusare,
varblandad, slemmig och luktlös och kan då pågå
i månader (s. k. vit fluss). Behandlingen består
i sköljningar av livmodern med antiseptiska
lösningar (se Efterbörd).
F. vid förhudskatarr, som förekommer
särskilt hos hundar och förorsakas av
mikroorganismer, utgöres av ett gulaktigt, tjockt var,
som droppvis avsöndras från förhudsöppningen.
Sjukdomen är ofarlig men smittosam, och
behandlingen består i insprutning i
förhudsmynningen av 5 % garvsyrelösning eller 2 %
alun- eller zinksulfatlösning 3 gånger dagligen.
E. N—m.
Flytsand. Se Flytjord, Sand.
Flyttning av bin. Flyttning av bin inom
kort avstånd bör helst företagas vid en tid,
under vilken bina ej varit i flykt. Längre
flyttningar företages helst på våren. Måste den
ovillkorligen företagas på annan tid, bör man
ändå spara till slädföre och ej köra dem på
vagn samt ställa kupan under transporten på
ett underlag av halm. Under den kalla årstiden
äro kakorna sköra och kunna lätt brista vid
en transport. A—r L—n.
Flåhackning. öshackning av yttorven,
användes förr ofta vid nyodling, särdeles å tuvig
mark, som ej lätt kunde upplöjas. Det vanliga
redskapet var en flåhacka, bestående av
ett spadformigt blad, i spetsig vinkel fäst vid
ett omkring 1.3 m. långt träskaft. De lossade
torvorna brändes vanligen, varför man å fast
jord tog dem tunna för att ej bränna upp mer än
grästorven. På mossjord tagas däremot tjocka
torvor, för att det djupa, levande ytlagret måtte
bliva dödat och sönderdelat. I båda fallen
böra torvorna tagas breda. Vanligt beting för
en övad arbetare per sommardag var förr 250
kv. alnar (omkr. 90 m2) vid djup häckning och
omkring det 3-dubbla (1 ruta =100 kv.famnar
= 317 m2) vid ytlig f.
Flåtta. Se Fästing.
Fläckfeber. Hudvattensot,
Anasarka, är en blott hos häst förekommande
sjukdom, som kännetecknas av smärre
blödningar i hud och slemhinnor och ansamling
av blodvatten i underhudsbindväven, med
betydande ansvällning i vissa delar, ss. i
bringan, under buken, på huvudet och
lemmarna. Först uppträda vanligen i
nässlemhinnan smärre blödningar, som visa sig som
större och mindre svartröda fläckar (varav
sjukdomens namn fläckfeber). Vid stark
ansvällning kan huden brista eller brandiga
stycken bortfalla, efterlämnande elakartade
illaluktande sår. Sjukdomsorsaken är ej fullt
känd, men då f. uppträder endast i samband
med vissa sjukdomar, där större, av
streptokokker förorsakade varhärdar förekomma,
ss. kvarka, lungröta, influensa, anser man den
bero på upptagande i blodet av de giftiga
ämnesomsättningsprodukter, som dessa
mikroorganismer alstra. Sjukdomen har vanligen
ett långvarigt förlopp, ehuru lindriga fall kunna
återgå till hälsa redan efter 2—6 veckor och
svårare inom kort sluta dödligt genom
kvävning, inre förblödning eller blodförgiftning;
dödligheten uppgår till 50—70 %. För
undvikande av tryck eller skavsår bör hästen få
gå lös i en rymlig box, utan grimma eller
täckgjord. En mängd läkemedel hava försökts, ss.
digitalis, kalomel, jodkalium m. fl., och på
senaste tid med en viss framgång även mot
sjukdomen särskilt berett serum. E. N—m.
Fläcksjuka. Se Gurksjukdomar.
Fläcksådd. Se Skogssådd.
Fläder, Sambucus, ett släkte av buskar eller
buskartade örter tillhörande try-familjen,
Caprifoliaceæ. Vanlig f. eller hyll, S.
nigra L., odlas rätt allmänt i s. och mellersta
Sverige och förekommer även förvildad.
Blommorna, som användas för beredning av
svettdrivande medel, fläderte, samlas i torrt väder,
genast de slagit ut, och torkas i fria luften, så
att de bibehålla sin vita färg. 5 kg. friska
blommor giva 1 kg. torra. Druv-f., S. racemosa
L., är en 3—4 m. hög buske, som på
eftersommar och höst, sedan bären blivit röda, är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
