Lantmannens uppslagsbok / 293 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fodervärde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fodermedels på flera olika faktorer beroende värde
med ett enda tal.

2. Penningvärde. Kolhydratsvärde.
Däremot började de från århundradets
mitt på husdjursskötselns område ledande
männen J. Kühn och Em. v. Wolff att på grund
av fodermedlens procenthalt av näringsämnen
beräkna deras penningvärde. Kühn frigjorde
sig dock ej från hänsyn till de särskilda
näringsämnesgruppernas näringsverkan utan utgick
från att proteinet och de kvävefria
näringsämnena, såsom lika nödvändiga, borde hava
lika stor betydelse vid prisberäkningen. Då
i regel erfordrades omkring 6 ggr så mycket
kvävefria ämnen som protein (näringsförhållandet
1 : 6), borde detta senares värde räknas
till 6 ggr de förras. Då vidare fett i medeltal
hade 2.44 ggr högre värmevärde än kolhydraten,
beräknade han äggviteämnen: fett : kolhydrat
= 6 : 2.4 : 1 och erhöll fodrets värde i
näringsenheter genom att summera
procenttalen för de 3 ämnesgrupperna, vardera
multiplicerad med dess värdefaktor, v. Wolff
framhöll däremot, att fodermedlens värde borde
utan hänsyn till näringsämnenas fysiologiska
verkan beräknas blott på grund av det pris å
dessa, som framgick av marknadsprisen på
sådana fodermedel, som innehöll endera av de
nämnda näringsämnesgrupperna i övervägande
mängd. Han kom då till ett värdeförhållande
av 5 : 5 : 1, d. v. s. äggviteämnen och fett
kostade ungefär lika mycket och i medeltal
5 ggr mer än kolhydrat. Han räknade först
med hela halten av de värdegivande ämnena
(råanalysernas procenttal) men senare med
halterna av smältbara beståndsdelar. Mærcker
införde sedan beteckningen
kolhydratenheter för de sålunda erhållna
värdesummorna, grundade på kolhydraten som enhet.
Småningom skedde jämkningar i denna
värdeberäkning på grund av framstegen i
kännedomen om amidernas betydelse för näringen. (Se
Näring, djurens: Historik.)

Beräkningen i kolhydratenheter fick sin
huvudsakliga användning för beräkning av
likartade fodermedels relativa inköpspris och
som grund för ersättningsskyldighet för
levererade fodervarors underhalt under det
garanterade näringsinnehållet. Den brukas
fortfarande för detta ändamål beträffande
kraftfoder men med en år 1904 på grund av ändrade
varupris modifierad värdeskala 2 : 2 : 1, d. v. s.
äggvita och fett lika och båda värda dubbelt
mot kolhydrat.

3. Produktionsvärde enligt nutida
beräkningsgrunder. Sedan de
näringsfysiologiska undersökningarna omkring senaste
sekelskiftet ådagalagt, att de olika organiska
näringsämnesgrupperna, kolhydrat, fett och
äggviteämnen, i huvudsak kunna ersätta
varandra, om blott fodret innehåller tillräckligt
av äggvita för att fylla kroppens behov därav,
borde fodrets värde för produktionen (under
nämnda förutsättning) kunna yttryckas med
ett enhetligt tal. Detta har också förverkligats
på 3 olika vägar: genom de av O. Kellner
uppställda stärkelsevärdena, genom den
skandinaviska foderenhetsberäkningen och genom
H. P. Armsbys sätt att beräkna fodrets
nettoenergivärde.

a. Stärkelsevärde. Kellner
fastställde genom fysiologiska utfodringsförsök den
mängd kroppsfett, som kunde bildas av 100 g.
av olika assimilerade näringsämnen i
produktionsfodret (se Fodring), d. v. s. i ett
tillskottsfoder till en för kroppsunderhållet fullt
tillräcklig foderranson. Dessa mängder befunnos

100 gr. assimilerad	gåvo gr. fett
äggvita	23.5
fett i olika foderslag	47.4-59.8
stärkelse och växttråd	24.8
rörsocker	18.8

Kellner tog då stärkelses fettbildande
förmåga till värdeenhet och beräknade på grund
därav stärkelsevärdet för övriga näringsämnen
sålunda:

äggvita	0.94
fett i stråfoder, agnar, rotfrukter	1.91
» » säd	2.12
» » oljerika frön och kakor	2.41
kvävefria extr.ämnen och växttråd	1.00

Under det att fettbildningen av lättsmälta
fodermedel, ss. oljekaksmjöl, nära motsvarade
summan av fodrets smältbara näringsämnens
beräknade gödningsverkan, så blev det bildade
fettets mängd avsevärt lägre vid utfodring av
grövre och mindre lättsmälta fodermedel, ss.
stråfoder, beroende dels på energiförbrukningen
för fodrets tuggning och smältning, dels
på den förlust genom jäsningar, som särdeles
de svårsmälta näringsbeståndsdelarna undergå
i matsmältningskanalen. Den fullständighet,
varmed ett fodermedels innehåll av smältbara
beståndsdelar kommer till godo för
fettbildningen, betecknas som värdetal, vilka äro
100 för fullständigt smältbara (»fullvärdiga»)
fodermedel, ss. mjölk, potatis och fodermedel
bestående av djurämnen, men för övriga
fodermedel mindre än 100. Ett fodermedels
stärkelsevärde, som angiver, hur många kg.
stärkelse 100 kg. därav kan ersätta i gödfoder,
beräknas sålunda genom att summera produkterna
av fodermedlets procenttal för smältbara
näringsämnen, multiplicerad med dessa ämnens
stärkelsevärdetal, samt reduktion av denna
summa med fodermedlets värdetal. Om således
jordnötkakor innehålla:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>