Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formalin - Formhöjd - Formica - Formklass - Formkvot - Formol - Formpunkt - Formtal - Formträd - Fornlämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösningar till avsvampning av utsäde, besprutning
av växter mot parasiter samt desinfektion.
En lösning i sprit och såpa, benämnd
lysoform, användes i 2—3 % vattenlösning vid
desinfektion av sår. Se Antiseptiska medel,
Avsvampning, Besprutning, Desinfektion.
Formhöjd är vid en vid skogsuppskattning
använd term, som angiver produkten av
mätetalet för trädets höjd och dess
brösthöjdsformtal (se Formtal). Om ett träd har en höjd av
18 m. och formtalet är 0.50, så är formhöjden 9.
Begreppet f. spelar en viktig roll vid beräkning
av tillväxtprocenten. Se Tillväxt, skogs. S.P.
Formica. Se Myra.
Formklass, en formkvot (se d. o.), så vald,
att den anger trädets stamform och kan
användas för att beräkna avsmalningen eller
kubikmassan. Vanligen användas
brösthöjdformklasser, som angiva, hur stor en diameter
i trädets övre delar är i procent av
brösthöjdsdiametern. Stammens avsmalningskurva är
sålunda bestämd medelst 3 punkter: trädets
topp, den övre diametern och
brösthöjdsdiametern. A. E. Maass’ (Schiffels) f., som ligger
till grund för den förres kubikmassetabeller,
har den övre diamatern mätt vid trädets mitt,
under det att i Tor Jonsons f., som användes
i dennes tabeller, den övre diametern mätes
vid mitten av avståndet mellan brösthöjd och
topp, varigenom vinnes fördelen, att de
formangivande diametrarna alltid ligga på samma
relativa avstånd från varandra. Jonsons f.
är därför ett trognare uttryck för stammens
form. (Jfr Skogstaxation.) S. P.
Formkvot, ett uttryck vid
träduppskattning, angivande förhållandet i procent mellan
storleken av 2 diametrar på en stam, av vilka
den ena vanligen är brösthöjdsdiametern. (Se
Formklass.) S. P.
Formol. Se Formalin.
Formpunkt betecknar den punkt i trädets
krona, där vindtrycket, som verkar på hela
kronan, kan tänkas koncentrerat, om det
ersättes med en enda kraft. Den är under normala
förutsättningar lika med kronans tyngdpunkt
och befinner sig vid en tredjedel av kronans
längd uppåt från kronansättningen, om
kronans genomskärningsyta längs stammen är en
triangel. Formpunktsvärdet för ett träd angives
på det sätt, att avståndet från roten till trädets
f. sättes i procentförhållande till trädets hela
längd. Procentsiffran angiver då
formpunktsvärdet i enheter. Tor Jonson har visat, att
formpunktsvärdet och formklassvärdet i
medeltal följas åt, så att det senare kan beräknas
ur det förra. För bestämmande av
medelformklassen för ett antal träd bedömer man deras
formpunktsvärden, räknar ut medeltalet och
avläser i Jonssons tabell motsvarande
formklass. S. P.
Formtal, förhållandet mellan ett träds volym
och volymen av en cylinder med trädets längd
och samma diameter, som trädet har på ett
bestämt ställe. Allt efter som matstället för
denna diameter bestämmes olika, erhållas
olika f. Vanligast är det s. k.
brösthöjdsformtalet, som är förhållandet mellan
trädets kubikmassa och volymen av en cylinder
av trädets höjd och en genomskärning lika med
trädets diameter vid brösthöjd. Detta f. kan
ej betraktas som en mätare på stammens form,
ty även om två träd äro av samma form, blir
formtalet olika för dem båda, så snart de äro
av olika längd, eftersom brösthöjdsdiametern
då kommer att ligga på relativt olika ställen.
Formtalet användes för beräknande av en
stams kubikmassa på sådant sätt, att om
höjden, grundytan vid brösthöjd och formtalet
äro kända, så är trädets kubikmassa lika med
produkten av dessa tre faktorer. S. P.
Formträd. Härmed betecknas träd, vars
krona genom beskärning formas till en viss,
från det naturliga avvikande förgrening.
Genom denna beskärning blir det möjlig att odla
träden på en plats, som vore för trångt för
deras naturliga utveckling, ss. intill husväggar,
invid gångar o. s. v., eller som bereder trädet
värme och skydd. Beskärningen till f. sker ofta
endast för att tillfredsställa ett mod. De
vanligast förekommande formträden äro
spaljéträd, vars krona vanligen formas platt
efter en vägg eller mur, som lämnar skydd och
återstrålande värme. De uppdragas dels såsom
palmetter, varav gives flera slag såsom
gaffelspaljé, Verrierpalmetter m. fl., vilka ha
minst tre grenar, dels som kordonger,
vilka ha en eller två grenar och antingen äro
lodrätt, vågrätt eller spiralformigt uppdragna,
dels ock slutligen de fritt formade eller
i solfjädersform uppdragna spaljéträden.
Till följd av klimatets hårdhet samt
felaktigheten vid eller vårdslösande av beskärningen,
vilken årligen måste förnyas, misslyckas
spaljéträden allt emellanåt i Sverige, särskilt i
landets mellersta och norra delar. Se
Fruktodling. G. L—d.
Fornlämning, fornminnen. Fasta
fornlämningar ss. forntida gravhögar, stenrösen
och gravplatser, lagda eller resta stenar,
stenkors, inristningar på berg o. dyl. få ej ändras,
rubbas eller förstöras annat än efter medgivande
av Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien. Ansökan om dylikt medgivande göres,
med bifogande av beskrivning å fornlämningen,
hos närmaste kronobetjänt eller i stad hos
magistraten, vilka anmäla saken hos K. B.
i länet. Vitterhetsakademien äger efter
tillsägelse åt jordens ägare eller innehavare
återställa och undersöka f. mot ersättning åt
jordägaren för därvid liden skada eller kostnad.
Fast f., som redan nyttjas till åker, äng eller
betesmark, får fortfarande så brukas, dock ej
till större djup, än förut skett. I f. anträffade
lösa fornsaker skola till inlösen hembjudas
kronan och för detta ändamål ofördröjligen
inlämnas utan åverkan och väl förvarade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
