Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foster - Fosterhinnor - Foten - Fotogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika tid hos olika djurslag och kan avsevärt
växla även hos olika individer av samma art.
Om dess normala tid hos olika djurslag, se
Dräktighet.
Ägget hos en ko är efter 3 veckor 11 cm.
långt, men själva embryot endast 5—6 mm.,
utan synliga spår till extremiteter. Efter 4
veckor är fostret 8 mm. långt, har alla organ
anlagda och en liten början till lemmar, och
dessa äro tydliga vid 7:e veckans slut, då
fostrets längd är 24—30 mm. Efter 18 veckor
börjar de första håren växa på läpparna, och
hårväxten börjar sedan småningom kring
mulen och ögonen samt efter hand även på benen,
svansspetsen och ryggen, men först efter 7—8
månader är hela kroppen hårbetäckt.
Första tiden efter befruktningen ligger ägget
inbäddat i ett veck i livmoderhinnan och lever
då på egen näring från den s. k. gulblåsan. Då
detta snart blir otillräckligt, bildas den s. k.
moderkakan (se nedan). I denna sker
utbytet av syre och omsättningsprodukter
mellan moderdjurets och fostrets blod. Fostrets
blodkärlssystem är väsentligt olika det födda
djurets, då blodet ej ännu kan syrsättas i
lungorna. Förbindelse finnes mellan de båda
hjärtkamrarna genom en öppning i skiljeväggen
likasom också mellan lungpulsådern och stora
kroppspulsådern. 2 artärer i bäckenet utsända
var sin gren genom navelsträngen ut i
fosterkakan (se nedan). Där sker det samma som
eljest i lungorna: från modrens blod övergår
syre i fostrets, som sålunda blir arteriellt och
flyter genom navelvenen till nedre hålvenen
och blandas där med dennas venösa blod. På
denna väg når detta nu uppblandade blod
högra hjärthalvan, går till större delen genom
hålet i mellanväggen ut i vänstra hjärthalvan
och därifrån genom artärerna ut i kroppens
alla delar och kommer delvis åter genom den
ovan nämnda bäckenartären till fosterkakan
för att syrsättas. (Jfr Blodomlopp.) Det är
alltså ej hela blodmassan, som för
syreupptagande passerar fosterkakan, utan blott en del.
Fostret utför inga andningsrörelser. Dessa
börja samtidigt med avbrottet i cirkulationen
genom fosterkakan; blodet flyter då i större
mängd genom lungorna och det vanliga
blodomloppet träder i verksamhet.
I moderdjuret ligger fostret omgivet av 3
höljen, s. k. fosterhinnor, som äro fyllda
med och sins emellan åtskilda av vätska.
Härigenom utspännes livmodern, fostret får tillfälle
till rörelser och utveckling samt skyddas för
skador och tryck. Den yttersta hinnan,
kärlhinnan eller chorion, bekläder
överallt livmoderns inre yta och bär de s. k.
fosterkakorna. Dessa bestå av tätt sittande,
synnerligen kärlrika små tappar eller papiller,
som skjuta in i små fördjupningar i livmoderns
slemhinna, den s. k. moderkakan, även
den mycket rik på blodkärl. Foster- och
moderkakans blodkärl stå ej i direkt förbindelse med
varandra utan åtskiljas genom 2 tunna hinnor
(epitel). Mellan dessa tunna hinnor finnes en
vätska, som kallas för livmodermjölk
och som förmedlar utbytet av syre, näring och
ämnesomsättningsprodukter mellan f. och
moderdjur. Utbredningen av foster- och
moderkaka är olika hos olika djur. Hos sto och sugga
äro pupillerna strödda över livmoderns hela
inre yta som ett fint sammetsliknande ludd.
Hos idisslarna äro däremot papillerna samlade
i särskilda stjälkade bildningar, kottar eller
kotyledoner, till ett antal av 80—115
hos kon och 88—96 hos tackan och geten. Dessa
kottar synas i en icke dräktig livmoder som
små ovala upphöjningar å slemhinnan, men
växa betydligt under dräktigheten och kunna
få storleken av en knuten hand. Moderkottarna
få icke avlägsnas i samband med borttagandet
av efterbörden. Köttätare ha en enda
sammanhängande foster- och moderkaka, vilken
går som ett bälte runt fostret, och sambandet
mellan deras foster- och moderkaka är
mycket fastare än hos övriga husdjur, och
blödningar inträffa därför ofta även vid normala
förlossningar hos hund och katt. — Innanför
chorion följer den andra fosterhinnan,
urinhinnan eller allantois, som hos hund
och häst bildar en helt sluten säck runt
fostret och dettas innersta hinna. Hos idisslare
och svin når den däremot ej över fosterryggen.
Urinhinnan har detta namn därav, att den
säck, som hon bildar, genom en gång i
navelsträngen (urachus) står i förbindelse med
fostrets urinblåsa. — Innerst, närmast fostret,
ligger den tredje fosterhinnan, fårhinnan
eller amnion. Hon utgår från navelsträngen,
omsluter hos alla våra husdjur fostret
fullständigt och är fylld av en mindre mängd simmig
vätska. Det är urin- och fårhinnorna, som bilda
de s. k. fosterblåsorna, vilka vid
förlossningens början pressas fram i och vidga
fostervägarna. Fosterhinnorna utgöra efter
födseln efterbörden. P. E.
Fosterhinnor. Se Foster.
Foten hos husdjuren motsvaras av
människans fingrar och tår. Jfr Skelett.
E. N—m.
Fotogen, genom destillation av bergolja
vunnen blandning av flytande kolväten. Se
Bergolja.
F. verkar giftigt på växter och djur och
brukas för att bekämpa ohyra på båda, men då
oblandad f. verkar starkt »brännande» på
växters yta och retande på djurens hud, användes
den vanligen emulgerad (blandad till en
mjölkvit vätska) i vatten.
F.- emulsionen beredes genom att
fotogenen, som är svårblandad med rent vatten,
invispas eller kärnas i ett starkt såpvatten,
varefter utspädes med vatten till lagom styrka.
För besprutning av avlövade träd och buskar
kan en emulsion med 2/3 fotogen användas,
som beredas genom att 1/4 kg. såpa löses i 1 l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
