Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotogen - Fotogenmotor - Fragaria - Framfall - Fransyskt - Frasband - Fraxinus - Fredriksborgshäst - Fridlysning - Frihetsår - Frihuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varmt vatten, 4 l. fotogen inblandas, varefter
ytterligare 1 l. varmt vatten tillsättes. Till
bladbärande växter utspädes denna vätska
med vatten till 100—200 l., så att lösningen
håller blott 2—4 % fotogen. Till tvättning av
djur brukas en emulsion med ungefär hälften
fotogen mot vatten.
Fotogenmotor. Se Explosionsmotor.
Fragaria. Se Smultron.
Framfall, skid.- och livmoder-, består däri,
att en del av skidan eller livmodern pressas ut
genom blygdöppningen.
Skidf. förekommer ofta hos kor och visar
sig däri, att mot slutet av dräktighetstiden en
del av skidans övre vägg, då kon ligger, stjälpes
ut och blir synlig som en större eller mindre
blåsa mellan blygdläpparna. Åkomman är
ofarlig. Behandlingen består blott i att kon
ställes något högre med bakdelen genom att en
träpall anbringas i båset, som baktill bäddas
under med halm.
Livmoder-f. förekommer stundom
omedelbart efter kalvningen; livmodern stjälpes
delvis eller helt ut genom skidan och blygden
och blir hängande utanför som en säck.
Behandlingen bör i första rummet gå ut på att
förekomma livmoderns förorening; sitta
fosterhinnorna (efterbörden) kvar, såsom oftast är
fallet, böra de först försiktigt avlägsnas; har
livmodern blivit nedsmutsad av strö och gödsel,
tvättas den först väl ren och invecklas sedan i
ett rent lakan, doppat i 2 % kreolinlösning.
Införandet av livmodern bör helst anförtros
åt en veterinär, men kan sakkunnig hjälp ej
genast erhållas, kan man försöka föra in den
på det sätt, att man, under det att livmodern
av en medhjälpare uppbäres på en ren handduk
eller lakan, fattar tag med båda händerna om
den utstjälpta delen närmast intill blygden och
söker först föra in den närmast därtill varande
delen. Har man sålunda fått in livmodern ett stycke,
sättes knutna handen mot botten på densamma
och den återföres i rätt läge genom att handen
och armen föras in genom blygden och skidan
och så långt in i livmodern som möjligt. För
att hindra krystningar, som i hög grad försvåra
operationen, tryckes djuret kraftigt på ryggen,
och har man lyckats få in livmodern i rätt läge,
bör armen kvarhållas, tills livmodern hunnit
fullt antaga kroppstemperatur, då den eljest
genast åter utpressas. Vid stark ansvällning
kan införandet underlättas genom att livmodern
först baddas med 3 % alunlösning eller med
isvatten. För att förekomma förnyat f., bör
kon under de närmaste dagarna ställas något
högre med bakdelen. Jfr Hönssjukdomar.
F. av ändtarmen förekommer stundom,
särskilt hos hund och svin, någon gång även hos
häst men mera sällan hos nöt. Orsaken är
vanligen häftiga krystningar på grund av
främmande kroppar (benskärvor) i ändtarmen,
långvarig diarré, kolik, svåra förlossningar
m. m. Får framfallet vara någon längre tid,
sväller tarmen starkt, och brand inställer sig,
vilken ofta ger anledning till
bukhinneinflammation och djurets död, men någon gång
händer, att det framfallna stycket faller bort
och såret läkes. Vid återförandet av tarmen
börjar man ej, ss. vid f. av livmodern, närmast
kroppen utan söker från den bakre änden vid
själva omböjningsstället så småningom vika
den tillbaka in i sig själv men iakttager vid
ansvällning eller förorening av tarmen
detsamma som ovan nämnts om livmodern. För
att hindra förnyat f. kan man lägga en ligatur
tvärs över tarmöppningen, vartill helst
användes en tämligen grov metall- (koppar-,
silver- eller aluminium-)tråd, som får kvarsitta ett
par dagar. Lyckas ej återinförandet, måste det
framfallna stycket avlägsnas genom operation,
som för de smärre husdjuren i allmänhet ställer
sig tämligen ofarlig, om ej alltför stort stycke
av tarmen behöver avlägsnas. Operationen,
som kan ske genom avbindning, avsyning,
avbränning eller helt enkelt avklippning,
överlämnas åt veterinär.
E. N—m.
Fransyskt. Stå f., se Benställning.
Frasband, även kallad
mjältbrandemfysem, på grund därav att den förr
ansågs vara en form av mjältbrand, är en hos
nötkreatur förekommande smittosam sjukdom.
Den uppträder i Sverige blott i enstaka fall
och på vissa platser och brukar angripa endast
betande djur.
Orsaken är en anaerob bacill, som liksom
mjältbrandbacillen bildar mycket
motståndskraftiga sporer, genom vilka smittan länge kan
bibehålla sig på platsen, där sjukdomen
uppträtt. Bacillen anses intränga i
kroppsvävnaderna genom sår på ytterhuden eller på
tarmväggens slemhinna, i senare fallet från förtärt
foder eller dryck. Han framkallar lokal
ansvällning av muskulaturen, innehållande en
svartröd, illaluktande vätska, vilken är starkt
gasblandad, till följd varav ett frasande ljud
uppstår vid tryckning på svullnaden (härav
namnet frasbrand). Sjukdomen åtföljes av hög
feber med upphörd foderlust och idissling samt
styvhet och hälta på ett eller flere av benen.
Den leder i regel inom 1—3 dygn till döden.
Någon behandling av den utbrutna sjukdomen
lönar sig därför ej. I andra länder, där
sjukdomen är vanligare, bekämpas den genom
skyddsympning. För att hindra smittans
spridning äro genom K. f. 9/12 1898 samma åtgärder
föreskrivna som beträffande mjältbrand (se
d. o.) med undantag av att mjölken från icke
angripna djur i en smittad besättning får
användas utan upphettning.
(A. B—n.) H. J. Dft.
Fraxinus. Se Ask.
Fredriksborgshäst. Se Danmarks hästraser.
Fridlysning. Se Fornlämning, Fiske, Jakt,
Fåglar.
Frihetsår. Se Nybyggen.
Frihuggning. Se Beståndsvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
