Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktträden äro inhemska. I orienten och
särdeles i Persien förekom sålunda f. redan i
förhistorisk tid, och likaså spred den sig mycket
tidigt till Grekland och det romerska riket, där
den nådde en hög grad av fulländning under
rikets storhetstid. Från medelhavsländerna
spred sig sedan f. över det övriga Europa, och
Särdeles blevo klostren härdar, från vilken
denna odling vidare utbreddes.
I Sverige går f. tillbaka åtminstone till
medeltidens början. Väl hava äpplen anträffats
i lämningar från bronsåldern och omtalas även
i hednatidens gamla sagor, men detta kan hava
varit vildfrukt. De gamla landskapslagarnas
stadganden till skydd för frukt och fruktodling
kunna härröra från tiden före kristendomens
införande, men visst är, att munkarna, som från
Sydligare länder hitförde ej blott den nya tron
utan även trädgårdsväxter, som allmänt
odlades i klosterträdgårdar och från dessa spredos
Över bygden, även infört f. I senare delen av
medeltiden omtalas odling av äpplen, päron,
körsbär, hassel- och valnöttet, äpplen och
körsbär i sådan mängd, att man hade äppelmust
och kirsedrank tunn vis. Stormaktstiden, då
adeln byggde ståtliga slott, omgivna av parker
och trädgårdar, blev en blomstringstid även
för f., men denna förblev dock ända in till
nutiden i huvudsak inskränkt till präst-,
herr-öch kungsgårdar. Ännu i början av 1800-talet
var kunskapen om förädling av fruktträd föga
spridd, och i allmänhet utvalde man bland
uppdragna kärnstammar sädana, som visade
sig lämna duglig frukt.
Först med den år 1832 stiftade Svenska
trädgårdsföreningen gjorde sig ett livligare intresse
för f. gällande och verkade genom undervisning
i förädling samt utdelande av fruktträd och
ympkvistar. I samma riktning verkade senare
Lantbruksakademiens experimentalfält och de
trädgårdsföreningar, som på 1840- och
1850-talen bildades. I än senare tid sökte även
hushållningssällskapen verka för f. genom
spridning av träd och buskar samt anställande av
undervisare i trädgårdsskötsel. Dessa
strävanden hade i det stora hela blott måttlig framgång,
men i vissa delar av landet har f. dock nått ej
blott allmän spridning utan ä,ven avsevärd
ekonomisk betydelse för lantbefolkningen. Detta
gäller i främsta rummet Götalands kalk- och
kusttrakter, ss. Skåne, Halland, Blekinge, S.
Kalmar län, Gottland, östergötlands
kalkområde och Kinnekulle, men även enskilda andra
trakter, ss. Urshults socken i Kronobergs län
samt Södermanland och Mälardalen i övrigt.
Främst i omfattning och ekonomisk betydelse
står över allt äppleodlingen; päron- och
plommonodling hava någon större betydelse
huvudsakligen i södra Sverige, sötkörsbär endast i
södra och mellersta Sveriges kalktrakter, under
det att surkörsbärsodling är mer jämnt utbredd
över landets fruktodlande trakter.
Ekonomisk betydelse. F. kan
317
vissa år lämna större vinst än kanske någon
annan odling, men fruktskörden växlar mycket
från år till år till följd av
väderleksförhållanden och insektskadors omfattning men även
därför, att rik fruktbildning uttömmer trädens
upplag av näring, så att föga blir över i förråd
för nästa års blomning. F. är därför en mycket
osäker inkomstkälla, om än osäkerheten i hög
grad kan minskas genom lämplig vård, särskilt
åtgärder mot skadliga insekter och svampar.
Bärodling är mer årviss men lämnar ej så stor
inkomst som f. kan göra. F. bör därför ej vara
det huvudsakliga i en lanthushållning utan
idkas och vårdas som en, ofta mycket
inkomstbringande, binäring.
Fruktodlings-zoner. Efter de för
fruktodlingens avkastning m. 1. m. gynnsamma
naturförhållandena har landet indelats i
följande områden:
1. Malmöhus län, kusttrakterna i Hallands,
Kristianstads, Blekinge och s. Kalmar län,
Öland och Gottland; endast inom denna zon
odlas finaste päron samt av fina äpplen; Cox’
Orange och Pomona, samt på Gottland
Stenkyrkeäpplen.
2. Skogsområdena i de nämnda länen samt
n. Kalmar län, södra delarna av Kronobergs
och s.v. av Jönköpings län, Grennatrakten,
östergötland, Västergötland (delvis), Bohusläns
kust, Mälardalen. Denna zon är utmärkt för
några av de finaste vinteräpplena
(Gravensteiner, Åkerö, Gul Richard m. fl.)
3. Småland (en rand i n.ö. och s. utmed 2:a
zonen), Dalsland intill Vänern,
Västergötland (delvis), Södermanland (delvis) samt södra
delarna av Västmanland och Närke. Här odlas
företrädesvis Åkerö-, Sävstaholms- och
Oranie-äpplen samt likasom i 2:a zonen vissa fina
päronsorter (Esperens herre-, Moltke- samt
gråpäron).
4. Återstoden av Småland, Älvsborgs läns
södra del, Värmland samt norra delarna av
Närke, Västmanland och Uppland,
Hedemoratrakten.
5. Södra Dalarne, Norrlands kust. I 4:e
och 5:e zonerna har f. ringa omfattning. I 4:e
zonen passa Alexander, Astrakaner, Cellini,
Charlamowsky, grågylling, Hampus, Oranie,
Sävstaholm, Åkerö, Transparante
blancheäpplen, augusti- och gråpäron. I den 5:e
böra odlas blott tidiga äpple- och päronsorter
ss. Astrakan, Sävstaholms, Oranie,
Transparente blanche, Augustipäron,
sommarberga-mott samt dessutom Ostheimer och
brun-körsbär,
Inverkande naturförhållanden
Fruktträdens utveckling och
fruktsättningens riklighet påverkas i hög grad av
tillgången på solljus och värme, fuktighet och
växtnäring. Riklig solbelysning är under alla
förhållanden önskvärd, då bildning av
organisk näring för såväl tillväxt som blom- och
fruktsättning beror därav, och isynnerhet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
