Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåravel - Fåravelsförening - Fåravelsstation - Fårgödsel - Fårhinna - Fårhus, fårstall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
b. Fåravelsstationer, som hava,
utom ungdjur, i Norrland och Dalarne minst 10
och i det övriga Sverige minst 20 tackor samt
minst 1 bagge för varje börjat 40-tal tackor.
Djuren skola samtliga vara av samma ras och
ensartad typ, friska, med god ullavkastning och
inrymda i sunda och rymliga ställar. Alla
baggar och minst 80 % av de tackor, som nått
erforderlig ålder, samt i Norrland och Dalarne minst
10, men eljest minst 20 stycken av tackorna
skola vara av sådan beskaffenhet, att de kunna
införas i riksstamboken för avelsdjur eller i
stambok för lantrasfår. År 1920 funnos 6
sådana stationer för Cheviotras och 1 av
Gottlandsras.
c. Fåravelsföreningar, bestående
av minst 5 medlemmar med tillsammans 20 hos
föreningen inregistrerade tackor samt för varje
börjat 40-tal tackor minst 1 bagge, godkänd
av premieringsnämnden och berättigad att
stambokföras, som ovan sagts. Minst 75 % av
de hos föreningen registrerade tackorna skola
tillhöra brukare av högst 40 ha. odlad jord.
Föreningens stadgar skola vara godkända av
hush.sällsk:s förvaltningsutskott. Vid 1921 års
utgång funnos inom 18 län 145 sådana föreningar
med 164 baggar och över 4,000 tackor.
d. Stambokföring. Se Fårstambok.
e. Utställningar med premiering
och försäljning av ull.
Alla dessa bidrag skola utgå med högst så
stort belopp, som hush.sällsk, för ändamålet
förfogar över av egna eller av landstinget eller
andra tillskjutna medel. K. k. 31/12 1917 med
ändring 21/5 1920.
Fåravelsförening. Se Får: Statsåtgärder.
Svenska fåravelsföreningen,
bildad 1917 med syfte att genom enhetlig
ledning verka för den svenska fåravelns höjande,
för ett elitregister av utvalda stamdjur,
förmedlar utbyte och anskaffning av avelsdjur,
anordnar i detta syfte auktioner av
stambokförda avelsdjur samt verkar för ullens
förbättring och avsättning. I elitregistret införas
utvalda, typiska och kraftiga, stambokförda
djur av Cheviot-, Shropshire- och
Oxford-downraserna med angivande av utom
stamboksupp-gifterna även lev. vikt, ullavkastning,
baggar-nes points-bedömning och tackornas antal
lamm. Varje hush.sällsk, område utgör ett
distrikt, inom vilket besiktning för införande i
. elitregistret utföres av en särskild nämnd och
en lokalförening bör bildas. Föreningen har
upprättat en stamhjord av Cheviotfår å Balgö
i Halland, vars första uppsättning inköpts från
Norge. Föreningen åtnjuter statsunderstöd.
Fåravelsstation. Se Får: Statsåtgärder.
Fårgödsel. Enligt brukliga grunder för
gödselberäkning (se Kreatursgödsel) kan
mängden brunnen gödsel efter får med en lev. vikt
av 30—50 kg. tillsammans med nödigt strö
uppskattas till 300-—550 kg. för år, varav dock
■en del faller ute på betet.
Då fåret huvudsakligen får torrfoder och
dricker litet, är gödseln torr och urinen ganska
koncentrerad. De innehålla i medeltal:
! Ill StTöblnn-l
Träck Urin dad
______________ I gödsel
ij "i
vatten .......65.0 j 87 6j
kväve....... 0.60 I.95 0.80 I
I fosforsyra...... O.50 l O.oi O.50
kali........ 0.20 2.26 O.80 !
I kalk ........ I O.80 I O.io I O.60
F. är till följd av den noggranna tuggningen
och idisslingen mycket finfördelad och bildar
täta, torra klumpar; urinen kvarhålles
fullständigt i den fasta spillningen och ströt. På
grund av sin klibbiga beskaffenhet
sammanpackas den under djuren kvarliggande gödseln
till en för luftens tillträde rätt väl sluten massa,
och brinningen är, så länge denna ligger orörd,
jämförelsevis svag. Men då gödseln utköres
och därvid blir utsatt för luftens inverkan, blir
sönderdelningen, ej minst till följd av den höga
halten av kvävehaltiga ämnen, häftig och
medför lätt en betydlig förlust av ammoniak. F.
är sålunda en »het» gödsel, som bör hållas väl
sammanpackad, och genast nedplöjas, då den
utförts på jorden. Den är till följd av sin
snabba sönderdelning och höga halt av växtnärande
beståndsdelar en drivande gödsel, som, om den
används enbär, bäst passar på kall och styv
jord, men på torr sandjord kan verka
brännande, varför den på sådan helst bör blandas
med annan gödsel. Den är lämpligast för
växter, som böra drivas till hastig och frodig
utveckling, ss. rotfrukter. På torr jord, där
fårskötseln företrädesvis förekommer i större
utsträckning, är det framför allt potatis, som den
bör användas för, och gives då med fördel i
mindre mängder i fåran vid sättningen.
Fårhinna. Se Foster.
Fårhus, fårstall, kunna och böra utföras
enkla samt med god ventilation för riklig
tillgång på frisk och torr luft, dock utan drag.
Får trivas bäst vid kallare temperatur än
nötboskap och svin, och denna inverkar även
fördelaktigt på deras ull. Därför bör, om de måste
inhysas i samma djurstall som några av dessa
djur, deras plats helst avskiljas med hel vägg.
Foder gives i höhäckar och foderkrubbor, vilka
helst böra kunna regleras på höjden efter
gödselmängden, som vanligen samlas under djuren
från höst till vår. Dessutom böra avbalkningar
med lösa häckar, grindar eller på annat sätt
kunna göras för särskiljande av baggar,
dräktiga djur och tackor med lamm, samt en avskild
fålla, i vilken lammen kunna gå in för att få
särskilt, lämpligt foder. Höjden bör vara 3—4
m. Utrymmet i fållor eller kättar bör vara:
för springbagge liksom för tacka med lamm
omkring 2, i övrigt för vuxet får 11/2 och för varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
