Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlossningslamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
snabbare 1; baljväxthalm multnar sålunda
fortare än stråsädeshalm. Späda och mjuka
delar multna hastigare än äldre och hårdnade;
gröngödsling därför fortare än halm och
halmrik gödsel. Trä multnar långsamt och i än
högre grad gäller detta torv, vilken är
genomsatt av ämnen, som hindra bakteriers
livsverksamhet. Fett multnar mycket
långsamt och motverkar sönderdelningen av därav
genomträngda ämnen, emedan det hindrar
vattnets och de sönderdelande organismernas
inträngande; rått benmjöl sönderdelas därför
långsammare än sådant, varur fettet ut dragits.
— F. gynnas av alla de förhållanden, som äro
fördelaktiga för de sönderdelande
mikroorganismernas verksamhet. Tillgång på luftsyre,
måttlig fuktighet, tillräcklig värme samt
närvaro av näringssalter och alkalisk eller
neutral reaktion hos jorden äro sådana
gynnsamma förhållanden. Där dessa
förutsättningar äro förhanden, sker sönderdelningen
hastigt. De mer sammansatta föreningarna
sönderfalla först i sina enklare
beståndsdelar, äggviteämnena i aminosyror, vilka därför
alltid förekomma i mull. De sålunda bildade
enklare föreningarna sönderfalla under
inverkan av mikroorganismerna och, i stort
sett, under syrsättning till de slutliga
sönderdelningsprodukterna kolsyra, vatten,
kväve, ammoniak och salpetersyra samt
askbeståndsdelar. Av de mer lättsönderdelade
ämnena uppkomma väl även mullartade
mellanprodukter (humus), men dessa bildas
endast i mindre mängd och neutraliseras av de
frigjorda basiska askbeståndsdelarna, så att
en neutral eller föga surt reagerande mild
mylla uppstår. Av denna art är
förmultningen i de övre jordlagren på torra land och
den mylla, som ingår i matjorden, särdeles i
en väl hävdad åker. Om lufttillträdet är
hämmat, såsom i en sank eller dåligt torrlagd
jord, särdeles vid låg värmegrad och ringa halt
av kalk och andra växtnäringsämnen, sker
sönderdelningen långsamt och under bildning
av mindre fullständigt syrsatta ämnen.
Särdeles vid närvaro av större mängd
kvävehaltiga ämnen bildas härvid syrefattiga, illa
luktande ämnen (se Förruttnelse). Vid svagt
lufttillträde bildas större mängd mull, som vid
brist på kalk blir sur, och genom den sura
reaktionen hämmas bakteriernas förökning
och verksamhet, och sönderdelningen får
karaktären av torvbildning. Den sålunda bildade
sura myllan och torven pläga tillsammans
betecknas som råhumus (se Humus).
På hedar med brist på fuktighet och
näringssalter, i försumpad skogsmark, i mossar,
särdeles de kalkfattiga mossarna, blir
sönderdelningen av denna art. Se Dy, Gyttja, Jord,
Torv.
Forna har i folkspråket betecknat det från
förra året kvarstående vissna gräset, men
ordets betydelse har av H. Hesselman och R.
Sernander utsträckts till att omfatta alla de
döda växt- och djurrester, vilka i fasta
växtsamhällen täcka marken. Lövträdens fallna,
blad betecknas som fallförna och de i
jorden förefintliga döda organiska ämnena
markförna. F. har betydelse som skydd
för rnarkfuktigheten och som material för
mullbildningen. Den på våren ofta
förekommande avbränningen av f. förstör på växterna,
övervintrande svampsporer och insekters äigg
och puppor men bör ske så tidigt, att den nya.
framspirande växtligheten ej skadas.
Förruttnelse betecknar i allmänhet
kvävehaltiga organiska ämnens sönderdelning under
utveckling av illaluktande gaser genom
inverkan av olika bakteriearters proteolytiska enzym
(se Enzym). Av äggviteämnena bildas härvid
först albumoser och peptoner, som sedan
ytterligare spjälkas till peptider och aminosyror,
äggvitemolekylens byggnadsstenar (se
Ägg-viteartade ämnen). Till detta stadium
förlöper f. på i huvudsak alldeles samma sätt
som matsmältningen, där aminosyrorna utgöra
slutstadiet. Vid f. sönderdelas emellertid dessa,
vidare, varvid uppstå åtskilliga ytterst
obehagligt luktande ämnen, såsom indol och skatol
(människoexkrementens förnämsta
stinkämnen), merkaptan, svavelväte, ammoniak.
Härav åstadkommes den för förruttnelsen typiska,
stanken.
Den slutligen kvarblivande kvävehaltiga,
produkten av äggviteämnenas f. är ammoniak.
Uttrycket »förruttnelse» användes även om
andra jäsningsprocesser, t. ex. frukters
förskämning, ehuru detta är en sönderdelning av
helt annat slag.
Vid f. medverka en hel del olika bakteriearter.
Först uppträda aeroba och fakultativt anaeroba
(se Bakterier) former, såsom Bact. fluorescens,
Bact. vulgare, Bact. coli, som jämte en del
mikrokocker överföra äggviteämnena i lösliga
spjälk-ningsprodukter. I skydd av dessa
syreabsor-berande arter kunna sedan utveckla sig strängt
anaeroba former, såsom den ytterst kraftiga
förruttnelsebakterien Bac. putrificus m. fl.,
vilka föra sönderdelningen vidare. Genom
härvid bildade ammoniak och aminer blir
reaktionen småningom mer och mer alkalisk.
Chr. Barthel.
Förrådsjournal. Se Bokföring.
Förstoppning förekommer vid många
sjukdomar och visar sig i fördröjd eller upphörd
träckavgång. Träcken är hård och mörk,
överdragen med stundom blodblandat slem.
Behandlingen består i ingivande av avförande
medel, ss. ricinolja, särskilt för mindre husdjur
(åt svin 50—-100 g., hund 15—60 g., katt 10—
20 g.), glaubersalt (åt häst och nöt 150—300
g. löst i vatten), aloe, särskilt för häst (25—50
g.). För övrigt användas lättsmälta och
lösande fodermedel, ss. grönfoder, rotfrukter,
melass m. fl. Se för övrigt Mag- och
Tarmkatarr. E. N—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
