Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gagnvirke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Gagn virke plägar det virke kallas, som
användes till annat än bränsle. Se Virke.
Gaillardia, korgblomstriga (fam. Compositœ)
från Amerika härstammande örter med stora,
lysande, gula-bruna blomkorgar. Flere arter
äro omtyckta prydnadsblomväxter, som odlas
på kalljord. Mest förekommer den
i—fleråriga G. picta Sw., som vanligen förökas med
frösådd på våren i drivbänk, samt den
fleråriga G. aristata Pursh. med talrika former,
samtliga synnerligen rikblommiga. Jfr
Blomsterodling. G. L—d.
Galaktan och mannan äro
cellulosa-artade kolhydrat (hemicellulosa), som
förekomma som reservnäring i cellväggar av
baljväxter och vissa andra frön. Deras
näringsvärde för djuren är föga känt, men de
medräknas bland kvävefria extraktämnen och anses
likvärdiga med övriga smältbara kolhydrat.
Galaktos. Se Mjölksocker.
Galalit. Se Kasein.
Galanthus. Se Snödroppe.
Galeopsis. Se Dån.
Galeruca. Se Renfanebagge.
Galium. Se Måra.
Gall, ofruktsam, i. Ordet användes om
växter huvudsakligen i sammansättningen
gallblommor, d. v. s. sådana som sakna
befruktningsdelar, ss. kantblommorna i
blåklintens blomkorgar och de stora blommorna
i blomställningen hos olvon m. fl., vilka
blommor genom sin lysande färg anses vägleda
insekter vid deras besök. I trädgårdsskötseln
kallas stundom även hanblommor t. ex. hos
gurkväxter för gallblommor.
2. Om djur se Ofruktsamhet.
Galla, i. Matsmältningsvätska hos de högre
djuren. Den är en gulbrun-grönaktig, av slem
tjockflytande, bitter, alkalisk vätska, som bildas
i levern (se d.o.), och genom vilken blodet renas
från en del förbrukade och skadliga ämnen.
Från levern föres g. genom gallgången in i
tunntarmen, där den medverkar vid födans
smältning. Vid sidan om gallgången finnes
vanligen (dock ej hos hasten) en utvidgning,
gallblåsan, vari den galla, som ej för
tillfället behöves, uppsamlas för kommande
behov. Den dagliga avsöndringen av g. uppgår
hos hästen till omkring 5, hos nötkreaturen till
2—5 och hos får till omkring 1/3 kg. Dess
utmärkande beståndsdelar äro gallsyrade alkalier,
ett alkoholartat ämne, kolesterin, lecitin och
genom sönderdelning av blodets färgämne,
hämoglobin, uppkomna gallfärgämnen samt
fett, fettsyrade alkalier och andra salter. Om
dess verkan vid matsmältningen, se d. o. En
del av gallan bortgår med träcken och bidrager
till dennas mörka färg, en del upptages åter
med den smälta födan genom tarmväggen och
återföres till levern. H. J. Dft.
2. Ökad vätskeansamling i ledkapslar eller
senskidor, varigenom dessa m. 1. m. utspännas.
Gällor uppstå vanligen så småningom ss. följd
av överansträngning genom strängt arbete,
särdeles på hårda vägar och i hastig takt, men
stundom även hastigt ss. följd av en akut
led-eller senskideinflammation. Oftast förekomma
de i senskidor, som omgiva fotens böj are, där
dessa glida över fotleden (senskidegallor) eller
i hasleden (hasgalla, fyllda pannor, vattenspatt).
Senskid e-g. vid kotleden giver sig
till känna som en långsträckt, tappformig
ansvällning på ömse sidor om böj senorna ovan
kotleden. G. i has leden framkallar en
m. 1. m. stark utbuktning i hasvecket å hasens
främre och inre kanter. Dessa gallor medföra
halta endast i det fall, att de äro starkt spända
och kännas heta och ömma eller äro i hög grad
förtjockade och hårda genom
bindvävsavsättningar (indurerade gallor). Stundom
förekomma gallor även i böj senornas övre senskidor vid
knä och has. Dylika gallor å frambenen synas
som en långsträckt svulst ovan knäleden på
utsidan och framträda stundom även något
nedom knäet. Så länge inflammationen i senskidan
varar medför den vanligen betydlig och
långvarig halta. G. i djupa böj sen-ans
senskida vid hasen framträder som en avlång
ansvällning på båda sidor framför hasbenet,
även sträckande sig något nedom hasen;
inflammationen i denna senskida medför likasom
föregående långvarig halta. G. i ytliga
böj arens senskida, där den glider över
hasbenspetsen, synes som en långsträckt
ansvällning på båda sidor om hasspetsen och
medför vid inflammation envis halta. G
e-nomgående hasgalla har sitt säte i
en framför achillessenan belägen slemsäck och
visar sig som en rundad utbuktning på ömse
siolor av denna sena, mest framträdande på inre
sidan, och förekommer i synnerhet hos
rakha-sade hästar men giver sällan anledning till halta.
Att få bort gamla gallor lyckas i allmänhet ej,
och behandling bör därför ifrågakomma endast
vid inflammatoriska processer i senskidorna,
åtföljda av halta. I början användes då
is-omslag i 2—3 dagar och sedan våtvärmande
omslag med Burows lösning eller i förening
med hudretande medel, ss. spanskflugtinktur
eller en blandning av denna, 50 g., med
stark jodsprit, 100 g. Verkan kan i någon
mån förstärkas, genom samtidig användning
av tryckförband, som åstadkommes genom att
lägga en hårt hopvirad sträng av blånor på
ömse sidor av senskidan, vilken sedan kvarhålles
genom lindning med en fuktig linnebinda.
Omslagen förnyas 2 gånger dagligen, och har ej
önskad verkan visat sig inom 3—4 veckor,
tillgripes ingnidning av skarpa salvor eller
bränning. E. N—m.
Gallbildningar kallas missbildningar av
växtdelar, framkallade genom angrepp av
parasiter ur djur- och växtvärlden. Hit höra
galläpplebildningar och andra missbildningar,
framkallade av gallkvalster,, gallflugor,
gallmyggor, gallsteklar och andra insekter samt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
