Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gipsrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
långsam torkning bliva mjöliga. Ett fuktigt
och ljumt klimat motverka g., som däremot
framkallas av torrt fastlandsklimat. Rik
kvävenäring, vare sig den härrör från gödsling
eller hög mullhalt i jorden, befordrar g., likaså
sen sådd och glest bestånd. Brådmognad såväl
som mycken väta under mognadstiden
framkallar g., omväxling av regnskurar och dagg
med solsken befordrar däremot mjölighet och
framkallar denna under bärgningstiden. För
utsädesvaror har g. eller mjölighet ingen
vidare betydelse, om ej möjligen den, att
mjölighet tyder på att grödan fått mycket regn
under bärgningen.
Undersökning av mjölighetsgraden
sker genom granskning av snittytorna på
kärnor, som avskurits för hand eller i därför
konstruerad apparat, farinotom, eller genom
kärnornas granskning i genomfallande, starkt
ljus i diafanoskop (se d. o.). Litt.: W.
Johannsen, Om frö viden og dens Ud vikling
hos Byg, i Meddelelser fra Carlsbergs
Laboratorium, Bd. 2; samt H. Heine, Bryggerikornet,
övers, av P. Bolin. Lund 1896. J. N. W.
Glaubersalt. Se Avförande medel.
Glaux. Se Strandkrypa.
Gliadill. Se Gluten, Äggviteartade ämnen.
Glimmer, stenart, vilken bildar tunna blad
eller fjäll, som hava en viss metallglans varför
den även kallas kattsilver eller
kattguld. Två arter av g., den ljusa kaliglimmern,
kalium-aluminium-silikat, och den mörkare
magnesia-glimmern,
kalium-magnesium-alumi-nium-silikat, utgöra en beståndsdel av vanlig
gråsten (granit och gneis) och övergå vid
dessas förvittring i jorden, i vilken de ytterligare
sönderdelas. Leran består enligt Atterbergs
undersökningar till stor del av ytterst små g.-fjäll.
Genom sin kalihalt är den en värdefull
jordbildande stenart.
Glimmerskiffer. Se Bergart.
Globulin. Se Äggviteartade ämnen.
Glukos. Se Kolhydrat, Socker.
Glukosid 1. g 1 y k o s i d betecknar
organiska ämnen, som bestå av en sammanslutning
av glukos med en alkohol eller fenol, vilken
förening åter kan upplösas av enzymer eller syror.
De förekomma rätt allmänt i växter och
utmärka sig genom bitter smak. Hit höra en del
ekonomiskt viktiga ämnen, ss. bitterämnen,
det giftiga ämnet i potatis (solanin), i senap,
och fingerborgsblomma, samt ämnen, som vid sin
sönderdelning giva upphov till färgämnen, ss.
indigo, krapprött m. fl. Se d. o.
Glutamin, glutaminsyra. Se
Aminoföreningar.
Gluten är en sammanfattande benämning
på de i vatten olösliga äggviteämnena i
sädesfrön, bland vilka det i 60—80 % alkohol
olösliga, lysinhaltiga glutenkasein
(växt-fibrin) samt i alkohol lättlösliga, lysinfria
gliadin (växtlim) äro mest omtalade men ännu
blott ofullständigt kända. G. bildar en elastisk,
formlös massa och är av stor betydelse vid
bakning såsom sammanhållande ämne i degen;
dennas förmåga att jäsa upp beror på halten
och arten av g. I största mängd finnes g. i
vete, varpå vetemjölets förmåga att giva bättre
jäsande deg än andra mjölsorter beror. Se
Bakningsduglighet, Vete.
Glutenfoder. Se Majs.
Glutenkasein. Se Gluten.
Glutin. Se Lim.
Glyceria. Se Mannagräs, Jättegröe.
Glycerin, C3H6(OH)3, en sött smakande,
oljeartad alkohol (»oljesocker»), som bildas i
små mängder vid alkoholjäsning samt framför
allt vid sönderdelning av fett, vilket utgör
ester-artade föreningar av g. med feta syror
(se Fett). Den erhålles som biprodukt vid’
beredning av stearin, tvål och såpa. G. är färglös,
eg. v. 1.27, kokar vid 2900 och löses lätt i
vatten och sprit. Den används dels som sötmedel
i drycker, dels som smörjmedel för olika
ända-. mål, vartill den är fördelaktig, då den icke
avdunstar, torkar eller förändras. Sprängämnet
nitroglycerin är glycerins salpetsyrereester.
Glykogen eller leverstärkelse är
ett stärkelse närstående kolhydrat, som är att
anse som ett reservnäringsämne, bildat av
ur födan upptagna kolhydrat. Det förekommer
i största mängd i levern, därnäst i
skelettmuskulaturen men för övrigt i små mängder i
nästan alla kroppens vävnader. Det
förekommer rikligt i embryonala vävnader och annan
vävnad, där en livlig utveckling och nybildning
av celler äger rum. Mängden g. i levern och
musklerna växla ganska raskt. Vid hunger
och arbete försvinner det efter en tid till största
delen, fortare ur levern än ur musklerna, i det
att det förbrukats för livsverksamhetens
underhållande. Efter vila och upptagande av i
synnerhet kolhydratrik föda uppträder det
åter rikligt i levern. P. E.
Glykokoll, limsocker. Se
Aminoföreningar, Äggviteartade ämnen.
Glykoprotein. Se Äggviteartade ämnen.
Glykos 1. g 1 u k o s. Se Kolhydrat, Socker.
Glykosid. Se Glukosid.
Gneis. Se Bergart.
Godetia, ett till fam. Onagrariœ hörande
amerikanskt örtsläkte, varav flera i-åriga arter
odlas som rabattväxter, utmärkta genom stora
lysande röda-vita blommor med 4 kronblad.
Mest odlas G. Whitney i Asa Grey med ljust
rosenröda blommor och en mörk fläck på varje
kronblad. Förökas genom frö, som sås på fritt
land i september eller på våren. Blomma från
högsommaren till sent på hösten.
Golv. Dettas beskaffenhet bör bestämmas
med hänsyn till lokalens ändamål. G. av
jord kan användas endast för vagnslider,
logar etc. Ofta utlägges å den befintliga marken
ett tunt lager grus eller sand, vilket därefter
hårt tillstampas. G. av lera göres av ren,
seg lera, som utbredes i ett lager av 30—40 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
