Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gipsrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3»9
finnas i vårt land mycket lyckade
granplanteringar med synnerligen hög produktion.
För skogsodling. i södra och mellersta delarna
av landet synes man kunna använda granfrö
från sydligare trakter ss. Tyskland, och
bestånden bli då mera snabbväxande än av svensk g.
Gallringen påborjas tidigt, vilket
särskilt gäller täta självsådder. G. kan nämligen
i yngre år ej stå så tätt som t. ex. tallen. För
att bestånden må härdas mot vindskada, är
det av vikt, att gallringen upprepas ofta. Den
kan utföras såväl efter låggallringsprincipen
som med fördel även genom krongallring och
t. o. m. genom blädningsgallring (se
Beståndsvård).
Avkastningen av granbestånden blir
å god mark synnerligen god. Nya
produktionstabeller från Fyen, där granbestånden länge
gallrats starkt, uppvisa vid 70-årig omloppstid
av bästa typ (bästa jord och starkaste gallring)
en totalproduktion av 1,200 kbm., varav
omkring hälften uttagits genom gallringar. Av
typ III (något svagare mark och svagare
gallring) erhålles på samma tid 800 kbm., varav
även hälften genom gallringar. Åtminstone
den senare siffran kan flerestädes nås i södra
och mellersta delarna av Sverige efter
omsorgsfulla gallringar. Den förutsätter vid 50 års
ålder 1,485 stammar med 340 kbm. kvarstående
virke. Typ I å Fyen har vid samma ålder 928
stammar med 458 kbm.
Sj ukdomar. Största skadan gör rotröta,
som förorsakas av Polyporus annosus Fr. Den
angriper bestånden ganska tidigt och gör
träden innanruttna och föga stormfasta. Svampen
kan t. o. m. hastigt döda unga träd. Se Ticka.
Virket är ljusare än tallens utan tydlig
skillnad mellan kärnved och splint. Det är f. ö.
grovfibrigt, lätt och löst. lätt kluvet och av
medelmåttigt bränslevärde (se Bränsle).
Flera utländska g.-arter odlas hos oss i
parker och som mindre skogsdungar. Tidigast
infördes v i t g r a n e n, P. canadensis (L).,
från n.ö. Amerika. Dess virke är hårdare och
varaktigare, och då arten dessutom är
anspråkslösare på jordmån, har den funnit användning
bl. a. på flygsandsfälten. Dess tillväxt är
dock ringa, särskilt efter 30 års ålder. S i t k
a-granen, P. sitkaensis Trautn. et Meg., från
v. Amerika, är i virke fullt jämförlig med
vanlig g., växer i fuktigt klimat mycket fort och
bör med fördel kunna försökas vid västkusten.
Han är genom sina stickande barr väl skyddad
för vilt och beteskreatur men som ung något
känslig för frost En annan västamerikansk
art, som på senare åren fått stor spridning i
landet, är P. pungens Engelm., vilken också
har ganska styva och stickande barr, trives även
på mossmark och lider ej av frost. En form
av denna är den i parker ofta odlade
blågranen, var. argentea.
Douglasgranen. Pssuäotsuga
Dougla-sii Carr., av ett närstående släkte, är ett värde-
fullt trädslag från v. Nordamerika, vilket redan
på 1880-talet här och var infördes i parker och
skogsplanteringar i mellersta och södra delarna
av landet. Den. uppträder i sitt hemland dels
med en form, den gröna Douglasian, som har
mycket kraftig växt samt i allmänhet gröna
barr, dels i Colorado med en mer trögväxande
form, den blå Douglasian, med i allmänhet
blåaktigare barr. Den gröna formen växer även
hos oss kraftigast men är frostöm och lätt
utsatt för vindskada, varför den kan förordas
blott för södra och västra delarna av vårt land,
under det att den blå formen är mycket
härdigare och kan odlas långt upp i landet. I
Danmark ha verkställda tillväxtundersökningar
i 30—32-åriga bestånd av den gröna formen
visat rent häpnadsväckande stor
massatillväxt, nämligen på 32 år 450—550 kbm. per ha.,
och en årlig tillväxt av 32, 34 och 39 kbm. per
ha. har iakttagits på olika provytor med en
tillväxtprocent av 11.4, 11.5 och 10.7 resp.
Om andra odlade g.-arter, se Barrträd och
Silvergran. G. Sch.
Grankottvecklaren, Laspeyresia
(Grapho-lita) strobillella L., är en liten oansenlig fjäril
med olivbruna med ljusare, oregelbundna
tvärlinjer tecknade framvingar. Larverna, som
äro gulvita med bruna huvuden, leva inuti
grankottarnas centrala axel och på de
närliggande granfröna. På angripna kottar uttränger
mellan kottefjällen rikligt med exkrementer
och kåda. Arten äger stor spridning inom
landet och minskar stundom i hög grad
fröutbytet. A. T—n,
Grankäl betecknar i Norrland en granskog
på sidlänt mark med rörligt, syrerikt vatten.
Skogsbeståndet är ofta väl slutet, granarna
höga och växtliga. I grankälens
undervegetation ingår rätt mycket örter och gräs.
H. Hn.
Granris. Se Barris, Strö.
Granspinnarestekel, Cephaleia signata Fabr.,
en s. k. växtstekel, vars grågröna larv lever
inom en rörformig vävnad på yngre grenar och
skott av gran. Uppträdde år 1917 i oerhörd
mängd på Dalby kronopark i Skåne och gjorde
då betydlig skada. A. T—n.
Grapholita. Se Grankottevecklare,
Ärtvecklare.
Gravationsbevis är en av domaren i den
ort, varest en fastighet är belägen, utfärdad
handling, däri angivas de inteckningar, som
besvära fastigheten, ävensom huruvida
anmälan gjorts om förhållande av beskaffenhet
att inverka på de i fastigheten fastställda
inteckningar, såsom å fastigheten åvilande
odlingslån, eller om den dömts i mät (se
Inteckning) eller blivit föremål för expropriation (se
d. o.). E. T.
Gravenstein, Se Äpple.
Gregarinos. Se Coccidios.
Grep, handredskap, bestående av ett skaft
och 4—6 gaffelformigt anbragta klor. Gräv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
