Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grågylling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
Ka llvatten- och ismetoderna.
G. skedde i regel i djupa bleckkärl, »c y 1 i n
d-r a r», med ringa vidd, vilka höllos nedsänkta
i kallt eller iskylt vatten. Den fullkomligaste
metoden av detta slag var den av Johan Gustaf
Swartz år 1864 (och ungefär samtidigt av F. A.
Dahl) offentliggjorda ismetoden, som snart
undanträngde övriga metoder. Mjölken
upphälldes spenvarm i gräddsättningskärlen, vilka
nedsänktes i isblandat vatten och däri kyldes
till så låg temperatur som möjligt. Härigenom
erhölls en ganska god g., på samma gång
mjölken höll sig frisk, och .de därav beredda
produkterna blevo av jämn och god beskaffenhet.
Ett försök att förena bunk- och ismetodernas
fördelar var den år 1890 av M. Winberg
konstruerade Forshaga gra. ddsättare,
ett rektangulärt gräddsättningskärl av
förtent plåt med 120 x 60 cm. yta och 13 cm.
djupt samt rymmande 50 1., med korrugerad
botten och avsett att nedsänkas i iskylt vatten.
Skummjölken avtappades med hjälp av en
hävert, som nedstacks till bottnen i ett med
fördjupningarna kommunicerande hörn av
bunken, medan dennas motsatta ända höjdes.
L. Fr. R.
Gräddtunna, ett i mejeri använt kärl av
trä eller förtent koppar- eller stålplåt för
gräddens förvaring under syrningen Se
Smörberedning. L. Fr. R.
Gräfta, finlandssvenskt ord för jordhacka.
Gräs bilda en mycket naturlig familj,
Gramineœ, utmärkt genom huvudrotens
ersättande med birötter; som utgå från nedre delen
av ogrenade, vanligen rörformiga, ledade
strån, jämnbreda blad med en stråt omfattande
slida och vid övergången mellan denna och
bladskivan ett bihang, kallat s n ä r p.
Blommorna sitta i småax, som tillsammans bilda
en m. 1. m. grenig vippa (ss. hos havre) eller
ett sammansatt ax (ss. hos vete, råg, korn).
Småaxen bestå av 2 axfjall (ytteragnar),
omslutande 1—flere blommor, vilka vardera
bestå av 2 blomfjäll (inneragnar), varav
det yttre ofta besatt med borst; 2 små
kronfjäll, vanligen 3 ståndare och 1 pistill med 2
fjäderlika stift. Frukten är en i-fröig hinnfrukt
med stor, stärkelserik frövita.
Utbredning. G. förekomma i alla delar
av världen på land och i sötvatten, men ej i
havsvatten, och vanligen i sådan mängd, att
de bilda huvudmassan av markbetäckningen,
bildande en gräsmatta, som saknas blott i
skogarnas skugga och på den torraste sand.
Växtsättet visar hos olika arter stora
olikheter, som inverka på deras användbarhet
och ekonomiska värde. Vissa arter sätta blom
och frukt blott 1 gång och avdö därefter
vanligen. Så är fallet med de i-åriga vårsädesslagen
och de 2-åriga höstsädesslagen samt ett fåtal
odlade fodergräs, ss ludd- och renlosta samt
italienskt rajgräs. Flertalet fodergräs äro
fleråriga och kunna år för år från den kvarlevande
tuvan eller krypande rotstockar utskjuta nya
blad och strån samt därigenom bilda en
bestående gräsmatta. Det är med få undantag
blott sådana, fleråriga g., som användas vid
vallodling. Hos dessa avstannar i regel det
unga plantskottet första året i jordytan och
utväxer först följande år till blombärande strå.
Härvid giva hos vissa arter, ss. timotej och
knylhavre, alla skotten blombärande strån,
under det att flertalet fleråriga gräs även bilda
ett större eller mindre antal sterila sidoskott,
som bilda en m. 1. m. bladrik tuva. De en gång
blommande utväxa och gå i blom redan året
efter sådden eller t. o. m. samma år, som.de
satts, och kunna blott lämna e n god skörd
för lien. De fleråriga g., vilka ss. timotej efter
slåttern blott sparsamt utskjuta bladrika skott,
lämna blott obetydligt till efterslåtter eller
bete men återväxa följande år med full kraft.
Däremot kan återväxten efter slåttern vara
avsevärd hos knylhavre, som omedelbart
utskjuter en ny omgång höga och bladrika skott.
Bildningen av en tuva, såsom sker hos
ängs-och fårsvingel, hundäxing, ängskavle, engelskt
rajgräs m. fl., medför fördelen av större
uthållighet samt av god skörd såväl av slåtter som
efteråt av bete, och den senare är desto
värdefullare, som rotbladen äro näringsrikare än
strå och stråblad. Vissa tuvbildande g., ss.
engelskt rajgräs, kamäxing, får- och hårds
vingel, vars strån äro bladfattiga, hava värde
huvudsakligen som bottengräs och framför allt
till bete. En allt för stark tuvbildning, såsom
hos tuvtåtel och strandsvingel., gör slåttern
besvärlig och mindre givande, och även hos ett
så värdefullt gräs som hundäxing kan
tuvbild-ningen vara ofördelaktig, varför den bör
motverkas genom tung vältning samt genom kort
avbetning, men framför allt genom ett tätt
bestånd, som hindrar plantorna att breda ut sig.
Arter, som bilda rotslående utlöpare, ha stor
förmåga att utbreda sig och lämna tät matta.
Särdeles gäller detta dem, vars utlöpare gå
under jord, ss. ängsgröe, rödsvingel och
kvickrot, under det att på jordytan krypande
sidoskott, ss. hos kärrgröe och kryp ven. äro mer
beroende av fuktigheten och ofta gå starkt
tillbaka under torktider. Återväxten är mycket
olika hos olika arter. Timotej och ängsgröe
skjuta strå blott en gång på sommaren, så att
återväxten huvudsakligen består av blad;
knylhavre, sengröe, ängskavle skjuta däremot
talrika nya och långa skott efter slåttern och
lämna god återväxt. — På gräsens återväxt
och varaktighet inverkar skördesättet: efter
tidigt börjad och ofta återkommande
avbetning utskjuta gräsen talrika skott, bildande
en tät gräsmatta och bliva varaktiga; vid slåtter
först efter blomningen avmattas
skottalstrin-gen, mer ju senare skörden sker, plantorna gå
till stor del ut, och mattan blir gles. Det är
således ett misstag att, som ofta sker, dröja
med betningen, tills gräset hunnit växa ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
