Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gurkbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
odlas under varje fönster, behövs ingen
beskärning, förrän den första skörden börjat avtaga,
då plantorna genom en skarp beskärning förmås
att utskjuta sidorankor, som giva ny blomning
och fruktsättning.
Särskilda gurkhus användas
numera i stor utsträckning för drivning, i synnerhet
av gröna slanggurkor, en odling som kan giva
en mycket stor avkastning.
Fröodling. Då man har en bra gurksort,
är det skäl att taga utsäde av densamma Då
gurkplantorna för sin befruktning fordra
tillhjälp av insekter, böra de i bänk eller hus odlade
plantorna, som avses att lämna frögurkor, få
blomma under öppnade fönster eller ock
konstbefruktäs. För att ej korsbefruktning
må ske, bör ingen annan gurksort odlas i
närheten. Frögurkor lämnas kvar, tills de blivit
gula. Därefter få de ligga till eftermognad, tills
röta börjar visa sig, då de skäras längs efter
och fröna urtagas och noga rentvättas i vatten
samt därefter läggas till torkning i tunt
lager.
Gurkplantor äro mycket utsatta för
skadesvampar och djurparasiter. Se Gurksjukdomar,
Bladlöss, Blåsfoting, Snigel.
(G. L—d) H. J. Dft.
Gurkbrand. Se Gurksjukdomar.
Gurkröta. Se Gurksjukdomar.
Gurksjukdomar. Gurkplantor angripas av
flere olika arter av parasitiska svampar, vilka
i regel endast genom mikroskopisk
undersökning kunna säkert skiljas från varandra, varför
några av de viktigaste här avhandlas i ett
sammanhang.
Fläcksjuka, som förorsakas av en art
sotdagg, Cladosporium cucumerinum Eli. et
Arth., torde vara den vanligaste av g. i vårt
land. D.en bildar på bladen grågula fläckar, i
vilka blad vävnaden snart brister och förstöres.
På frukterna uppkomma små, omkring i cm.
breda, fördjupningar, av vilka flere ofta
sammanflyta till större sår. Från de sjuka ställena
framsipprar en klibbig vätska, som i luften
stelnar till en gulaktig pärla. I fördjupningarnas
botten bildas ett gråaktigt överdrag av
svampen med dess otaliga förökningsorgan
(koni-dier), som kunna nedsmitta friska plantor. —•
Sjukdomen gör största skadan under våta
somrar. Man bör därför tillse, att
gurkplantorna ej få för mycken fuktighet och att blad
och frukter ej komma i beröring med den
fuktiga jorden. I växthus, där sjukdomen
uppträtt, bör såväl jorden som allt trävirke
steriliseras med lämplig formalinlösning (i 1. 40 %
formalin till 40 J. vatten). Jorden bör besås
först 2—3 veckor efter steriliseringen.
Gurkröta, som framkallas av
Colleto-trichum larenarium (Pers.) Eli. et Hallsted,
har på senare tid gjort mycken skada på flere
ställen i vårt land. Den angriper alla gröna
delar. Bladen få torra, gulkantade fläckar. De
unga fruktanlagen få stora bleka fläckar, som
snart ruttna. De angripna delarna överdragas
med ett blekrött mögel. Svampen övervintrar
på döda rester av gurkplantor och sprides
följande år från dem till de unga plantorna.
Sannolikt sprides sjukdomen även med frö. För
sjukdomens bekämpande bör omedelbart efter
skörden alla angripna delar av plantor avlägsnas
och brännas, jorden omgrävas och sterliseras,
väggar och fönster i gurkhuset besprutas med
formalinlösning av nämnda styrka eller 2 %
kopparvitriollösning, och därefter bestrykes
allt trävirke med kalkmjölk. För övrigt luftas
starkt. Vid svåra angrepp måste ny jord
anskaffas till bänkarna eller huset. Frö tages blott
från friska kulturer; det har även förordats att
beta fröt i en lösning av 5 kbcm. 40 % formalin
ill. vatten under 1/2 timme.
Gurkbrand, framkallad av Cercospora
Melonis Cooke, bildar å bladen fläckar, som
till en början äro blekgröna och sedan torka
och avfalla. På frukterna uppstå mörka,
insänkta fläckar, som kunna utbreda sig över en
stor del av deras yta och sammanflyta, varvid
det angripna stället insjunker. Ej sällan blir
därför t. ex. övre delen av gurkan hopsnörd.
Å på marken liggande angripna delar fortlever
svampen och kan från dem sprida sig till friska
plantor. Sjukdomen bekämpas genom
desinfektion av växthus eller drivbänkar, t. ex. med
formalinlösning (se ovan). Jord, där sjukdomen
uppträtt, bör ej användas till gurkodling, förr
än den blivit genomdränkt med
formalinlösning (1 1. formalin i 40 1. vatten).
Stjälkröta 1. vissnesjuka, som
förekommer hos många olika växtslag, orsakas
av olika svampar. Den utmärkes därigenom,
att kärlen i växterna äro tilltäppta av
svamptrådar, varigenom vattentillförseln hämmas och
bladen vissna samt plantan utbildar inga
frukter eller dessa bliva brådmogna. En svamp,
som orsakar dylik sjukdom, är
bomullsmögel, Sclerotinia sclerotiorum (Lib.) Sacc.
et Trott, som kan angripa alla ovanjordiska
delar, om de äro i beröring med fuktig jord.
Svampen uppträder därför vid stark fuktighet
i förening med otillräcklig luftning. Den bildar
på de angripna delarna ett bomullsliknande
mögel, i vilket snart bildas till en början vita,
sedan på ytan svarta, hårda, runda kroppar
(sklerotier), som äro svampens
övervintringsorgan. Från dem utbildas följande vår små
trumpetliknande organ, i vilka bildas sporer,
som kunna smitta varjehanda köksväxter.
En närbesläktad art, gråmögel,
Sclerotinia Fuckeliana de Bary eller Botrytis cinerea
Pers., angriper även flere olika slag av
köksväxter.
Vissnesjukan kan orsakas även av en annan
mögelliknande svamp, Verticillum alboatrum
Reineke et Berthold, samt en med
fruktträds-skorv närbesläktad svamp, V enturia
cucume-rina. Skyddsåtgärder äro desinfektion av jord,
bänkar och hus samt noggrann luftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
