Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gärde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
allmänhet ej är billigare i förhållande till
värdet som fettbildare än kolhydraten, så
användas fettrika fodermedel (med undantag av
helmjölk åt gödkalvar) rätt litet vid gödning.
Kolhydraten utgöra således det huvudsakliga
näringsinnehållet i gödfoder, vars huvudmassa
vid en ekonomisk gödning bör utgöras av
billiga hemmaalstrade kolhydratrika fodermedel
(hö, potatis, rotfrukter, vassla) samt därutöver
de kolhydratrika sädesslagen korn, havre och
majs. Socker har ett betydligt lägre värde
för fettbildningen ån stärkelse och
smältbar växttråd, beroende därpå att det i högre
grad förbrukas vid jäsningar i tarmkanalen
och bildning av tarmgaser, isynnerhet hos
idisslare, mindre hos svin Sockerrika
fodermedel passa därför mindre väl i gödfodret än
i foder åt draghästar. Svin tillgodogöra sig
alla näringsämnen bättre till fettbildning än
idisslare, med undantag för växttråd, varför
växttrådrika fodermedel äro mindre lämpliga
för de förra.
Fodrets inverkan på
produkterna bör även beaktas vid val av gödfoder,
i det att vissa foderslag giva ett fast, andra ett
löst eller oljigt fett, och dessutom fiskfoder
meddelor det därmed utfodrade djurets fett sin
egendomliga traniga smak. Detta gäller
huvudsakligen fläskproduktionen. Om gödning av
de särskilda djurslagen, se Får, Gås, Höns,
Kalvgödning, Nötkreatur, Svin.
(N. H.) H. J. Dft.
Gödningsämne och gödning användas
liktydigt med gödsel eller gödselmedel, vilket är
olämpligt, då ändamålet ej är att göda
växterna; d. v. s. göra dem feta och frodiga, utan
att gödsla, d. v. s. tillföra dem för deras
kraftiga utveckling erforderlig näring.
Gödsel eller gödselmedel betecknar
sådana ämnen, som tillföras växterna för att
öka deras tillgång på näring och därmed deras
tillväxt och skördeavkastning. Gödselmedlen
pläga indelas sålunda:
A. Direkta . gödselmedel, med
vilka växtnäringsämnen direkt tillföras
växterna.
i. Fullständiga gödselmedel,
vilka innehålla såväl alla för växterna behövliga
näringsämnen som även mull eller mullbildande
ämnen, varigenom de även inverka fördelaktigt
på jordens fysikaliska och mekaniska
beskaffenhet och befordra de i jorden verksamma
små organismernas (mikroorganismers,
förnämligast bakteriers) verksamhet. Hit höra
kreatursspillning
(kreatursgödsel, stallgödsel) och gödselvatten,
människogödsel (latrin),
kompostgödsel, gröngödsling, däri
inbegripet täng. Emedan dessa gödselmedel
icke underkastas någon särskild beredning,
pläga de betecknas som naturlig
gödsel.
2. Ofullständiga gödselmedel,,
vilka innehålla blott vissa växtnäringsämnen
och i allmänhet ej mull eller mullbildande
ämnen, varför de i allmänhet icke avsevärt
förbättra jordens yttre beskaffenhet utan stundom
t. o. m. försämra denna; emedan de äro föremål
för fabriksmässig beredning, kallas de vanligen
konstgödsel och på grund av sin
användning j ämte kreatursgödsel b i g ö d s e 1
eller hjälpgödsel.
B. Indirekta gödselmedel, vilka
icke innehålla några av de behövliga
växtnäringsämnena men medföra ökat
näringsupp-taganöe genom att inverka antingen på jorden
(kalk, gips, koksalt), så att dess innehåll av
växtnäring upplöses, eller på växterna genom
att stegra deras livsverksamhet (katalytiska,
radioaktiva medel).
Gödselanalys har till uppgift att fastställa
de i gödselmedlen befintliga växtnäringsämnena
till beskaffenhet och mängd. Dylika analyser
utföras här i Sverige å de kemiska stationerna
(se d. o.).
Vid undersökning av gödselmedel är halt
av kväve, fosforsyra, kali och
kalk samt den form, vari dessa
förekomma, i främsta hand värdebestämmande,
i någon mån ock om gödselmedlen äro torra
och finpulvriserade. För de organiska
gödselmedlen (såsom den naturliga gödseln,
gödselvatten m. m.) är ock halten av organiska ämneri
av en viss betydelse. Vid vissa gödselmedel bör
även närvaron av skadliga ämnen vid
undersökningen angivas.
Kväve finnes i gödselmedlen i tre olika
former, nämligen såsom salpeter,
ammoniumsalt och organiska kväveföreningar. Av dessa
har kväve i salpeter det största värdet och
ammoniakkvävet omkring 90 % så högt värde,
medan det organiska kvävets värde växlar
20—80 % av salpeterkvävets. De högre
värdena förekomma exempelvis i fiskguano,
blodmjöl och benmjöl, de lägsta i ullavfall och
lädermjöl. Vid gödselmedlens analys bör därför
angivas ej blott halt av kväve, utan ock om
detsamma finnes i form av salpeterkväve,
amoniakkväve eller organiskt kväve.
Fosforsyran finnes i gödselmedel dels såsom
vattenlöslig, dels som citratlöslig och dels blott
löslig i syror. I superfosfat är den mesta
fosforsyran vattenlöslig, men en mindre del blott
citratlöslig. Denna senare har ej fullt men
närapå samma värde som den vattenlösliga.
I vårt land angives därför vid superfosfat halt
av vatten- och citratlöslig fosforsyra. I
tomasfosfat är fosforsyran icke vatten- eller
citratlöslig, men större delen är citronsyrelöslig;
tomasfosfat säljes därför efter halt av
citronsyrelöslig fosforsyxa. Dylik fosforsyra har ej
fullt samma värde som den vattenlösliga, utan
beräknas till 3/4 därav. I benmjöl och fiskguano
är fosforsyran löslig endast uti ännu starkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
