Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödselvattenpump ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
liggande ängs vattning. Även förekommer,
att från brunnens botten ett rör ledes till en
särskild mindre behållare, ur vilken vätskan
uppumpas.
Där urinen uppsamlas särskilt från den fasta
spillningen och i slutna ledningar föres till
behållaren, kan denna läggas utanför
gödselstaden, där platsen är för ändamålet bekvämast.
Ledningsrören från kreatursstallet böra då
nedläggas i jorden, så att de bliva frostfria, samt
vara så kofta och raka som möjligt. Där de
gå i vinkel, bör en siambrunn göras, där
rensning av såväl brunnen som ledningen lätt kan
ske. För att ledningen ej må tillstoppas, bör
den hava gott fall, minst i : ioo, vara vid, ej
under 10 cm. inre diameter, samt vara glatt,
helst av saltglaserat lergods. Om cementrör
användas, bör diametern och fallet vara större
och anordningarna för rensning särdeles
bekväma. Helst böra utloppen från stallet förses
med vattenlås. H. J. Dft.
Gödselvattenbrunnar måste
ovillkorligen vara fullkomligt täta för såväl
in-som utträngande vätskor och dessutom i
möjligaste mån utestänga luften. Cement är
praktiskt taget det enda material, som är
lämpligt härför, såväl till sidor som botten samt
jämväl övertäckning. Sidorna utföras stundom
av tegel eller natursten i cementbruk, men det
förstnämnda förvittrar under årens lopp, och
med det senare är det mycket svårt att erhålla
täta fogar, och det blir dessutom lika dyrt som
enbär cementgjutning. Den cirkelrunda
formen är den lämpligaste, och bottnen bör helst
i mitten vara något kupig nedåt för att bättre
motstå trycket. Trycket utifrån, förorsakat av
grundvattnet, växer på djupet, varför man icke
gärna bör göra behållare av större djup än
högst 3.5 m., då det eljest blir svårt att erhålla
täthet. Vid utförandet av behållaren bör först
bottnen gjutas, och därpå ställes gjutformen
till sidorna. Är marken av hård beskaffenhet,
behöver endast en inre form utföras, och
gjutningen försiggår direkt mot gravens sidor; är
marken däremot av lös beskaffenhet, bör
ur-schaktningen göras så mycket större, att
jämväl en yttre gjutform kan anbringas. Såväl
botten som sidor gjutas i blandning 1:4:6.
Sidorna göras av 12—18 cm. tjocklek, beroende
på storleken, och bottnen göres 10 cm. tjockare.
Dessutom skola såväl sidor som botten
invändigt omsorgsfullt cementgjutas och stålslipas.
Behållarens läge bör vara sådant, att
ledningar, som dragas direkt från djurstallarna,
bliva så korta som möjligt. I övertäckningen,
som bör vara möjligast tät, bör lämnas en
öppning av omkring 40 cm. i fyrkant för
nedsättande av pump samt för rensning av brunnen.
För press vattnets nedrinnande ur gödselhögen
bör jämväl lämnas hål i övertäckningen.
Gödselvattenbrunnens storlek får bestämmas med
hänsyn till, i hur stor utsträckning urinen
upptages med torvströ o. dyl. inuti stallarna. Ut-
körning och spridning av gödselvatten bör icke
företagas på frusen och snöbetäckt mark, varför
behållarens storlek proportionsvis får tilltagas
större i norra än i södra Sverige. Det minsta,
som dock bör beräknas härför, är 7—8 hi. per
större nötkreatur och proportionsvis härefter
för ungdjur samt 2—3 hi. för större svin, vilket
räcker till omkring 3 månaders lagringstid. Hästar
behöva egentligen icke medräknas i detta fall,
då de lämna helt obetydligt flytande spillning.
L. N. Gramén.
Gödselvattenpump. För uppfordring av
gödselvatten passa blott de pumpar, vilka äro
konstruerade så, att i vätskan förekommande
fasta delar ej fastna. Minst känsliga äro
kedjepumpar, som sakna ventiler och
ej heller kunna skadas av frost, då vätskan lätt
avrinner omkring de järnskivor, som upplyfta
densamma i pumpröret, och som ej sluta tätt
till detta. De passa dock ej för uppumpning
över 5 m. höjd och giva mindre verkan än
ventilpumpar samt måste för att giva god
verkan drivas med stor hastighet. 47 varv i
minuten på veven gav vid försök bästa resultat.
Sug- och tryckpumpar hava större verkan
men måste hava vitt pumprör och stora ventiler
för att giva stor vätskemängd och ej lätt
tillstoppas. Kulformiga eller koniska ventiler äro
driftsäkrare än klaff ventiler. Ventilerna böra
vara lätt åtkomliga för rensning. Av
ventilpumpar användas Sugpumpar mest.
Centrifugalpumpar kunna vara lämpliga, där stor
uppfordringsförmåga fordras och elektrisk kraft
finnes att tillgå.
Gödselvattenspridare. För spridning av
gödselvatten över fältens yta böra de behållare,
vari vätskan utköres, förses med spridare, som
fördelar denna jämnt, oberoende av markens
lutning, behållarens fyllningsgrad och vinden,
samt i bestämd mängd. Dessutom bör spridaren
vara såvitt möjligt säker mot förstoppning
genom fasta ämnen. Enklast och vanligast
förekommande äro klaff spridare, som bestå av
ett gjutjärnsutlopp, vars rörformiga mynning
tätt slutes av en vridbar klaff, vid vars
nedfällning vätskan utströmmar över dess platt
utbredda skiva och av denna sprides som en flat
stråle. Denna g. är billig och kan ej förstoppas,
men strålen är ej jämn till hela sin bredd, och
utströmningen kan ej regleras utan avtager
med vätskans höjd i behållaren, och vätskan är
starkt utsatt för luftens påverkan. G., som
bestå av ett mot utloppsröret och körriktningen
vinkelrätt rör, genomborrat med ett större
antal öppningar, kunna giva en jämnare spridning
och fullständigt skydda vätskan mot vinden,
om röret sitter nära marken. Dylika spridare
finnas, som genom smärre grenrör fördela
vätskan mellan plantraderna. Rörspridare
äro emellertid I dyrare, och utloppshålen
tilltäppas lätt. r\öi att förekomma detta bör
gödselvattnet vid påfyllningen på behållaren
silas, t. ex. genom en säck, samt utloppsröret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
