Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornpelare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
skyddslagret och innerst
lamelllagret, vilket utgöres av från krona till
bärrand löpande parallella skivor, som med
motsvarande skivor på kötthoven bilda en
synnerligen stark förening mellan hornkapseln
och kötthoven. Hornsulan är en
halv-månformig skiva med sina spetsar, s u 1 g r
e-n a r n a, infogade i traktvinklarna och i sin
helhet sammanhängande med bärranden genom
lamellranden, som bildas av
hovväggens lameller och framträder som en
tvärstrim-mig rand innanför vita linjen, som bildas
Genomskärning av hästens fot.
A. Skenben. B. Kotben. C. Glidben. D.
Kronben. E. Hovben. F. Strålben, a Långa
sträcksenan, b, b’ gaffelband, c, d böj senor, e
kotle-dens, f kronledens, g hovledens kapselband,
h böj ames senskida, i, i’, i" strålputan, k
köttkronan, 1 köttväggen, m köttsulan, n
köttstrålen, o horn väggen, p hornsulan, q hornstrålen,
r sporren, s huden.
av skyddslagrets innersta hornrör.
Horn-strålen eller kråkan, som täcker
elastiska putan och, med spetsen framåt, ligger
som en kil i öppningen mellan traktvinklarna,
hörnstöden och sulgrenarna, består av en mjuk,
elastisk hornmassa. På dess bakre del finnes
en fördjupning, strålfåran, mellan de
båda strålgrenarna. Strålen och den
elastiska putan bilda sålunda en kraftig
trampdyna, som genom sin kilform och sitt läge under
den bakåt lutande benstommen mildrar stöten
vid fotens nedsättande mot marken.
Hornkapseln är över allt hård i ytan för att bjuda
motstånd mot yttre åverkan och mjukare inåt
för att bilda en elastisk övergång mot den
innanför liggande kötthoven.
Alla hornhovens delar växa i samma
riktning, uppifrån nedåt framåt mot marken, där
de avnötas, hovväggen sålunda från kronan
mot bärranden, sulan och strålen åter från de
övre inre ytorna mot de nedre yttre ytorna.
Bärrand, hörnstöd och stråle avnötas mot
marken, sulan genom avlossning av ,fjäll mellan
i det yttre hornet uppstående sprickor. Hos
en oskodd häst, som får tillräcklig rörelse,
motsvarar avnötningen hornets tillväxt, men
hos en stillastående eller skodd häst medför den
minskade avnötningen skadliga förändringar
av hoven. Hos en mycket stillastående häst
förväxer denna, hovmekanismen (se d. o.)
och den därav beroende tillväxten avtaga, så
att hoven blir förkrympt. Hos en skodd häst
hindras bärrandens avnötning i dess främre
del, varigenom hovens form ändras och felaktig
belastning av såväl senor och ledgångar som
av hovens olika delar uppkommer.
Hovformen beror av hovbenets form
och hovväggens lutning och höjd samt står i
samband med lemmarnas riktning mot marken,
benställningen (se d. o. och Kota). På grund av
hovbenets form är framhovens undre yta mer
avrundad i tån, bakhovens spetsigare; på grund
av hovväggens lutning är insidan rakare och
utsidan mera svängd. Vid normal benställning
blir hovens lutning i tån omkring 1/8 rät vinkel
på fram-, något större på bakhoven. Från
dessa regelbundna former förekomma åtskilliga
avvikelser, av vilka somliga kunna finnas hos
den friska hoven, andra bero på sjuklig
ör-ändringar (se Hovsjukdomar).
Oregelbundna hovformer hos friska hovar
äro:
Spetsig och låg eller trubbig
och hög h., vilka förekomma, den förra vid
liggande, den senare vid rakt stående kota.
Skevhov, som kan vara förenad med
markvid och tå vid eller marktrång och tåtrång
ställning (se Benställning); i förra fallet, då
lemmarnas riktning divergera mot marken,
äro sidoväggarna mer lutande än hos en
normal h., i det senare, då lemmarna konvergera
nedåt, hava sidoväggarna motsatt lutning mot
hos en normal h.
Vida hovar med ökad och smala
med minskad lutning å hovväggens båda sidor
stå ej i samband med benställningen utan bero
på ras och uppfödning.
För att hovens form och benställningen skola
passa för varandra, skall en linje, som tänkes
dragen från kotleden genom kot- och
kronbenet samt parallellt med hornrören i tån
(tåaxeln) vara rak, se Benställning. Är den
bruten med vinkelspets nedåt-bakåt eller åt
sidorna, är det ett fel, som bör rättas genom
avverkning eller skoning, ty annars uppstå
felaktigt tryck i ledytorna och spänning i
senbanden. Framåt bruten tåaxel såsom vid
björnfot är icke något fel. Hos äldre hästar, som nöta
skorna jämnt, hava leder och senband anpassat
sig till hovformen, så att någon rättelse ej
behöves. Hos unga hästar, vilkas ben ännu äro
i tillväxt, kan en anpassning av dem efter ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
