Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornpelare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
hals och till bringan indraget huvud (jfr Fängs
-ling).
b. Besiktning före skoningen bör
omfatta:
1. Benställning och h o v f o r m för
att utröna, huruvida den senare passar, samt
huru belastning och understöd förhålla sig.
2. Hovens tillväxt och
hälsotillstånd, för vars utrönande undersökes:
hovbrosk, som skola vara mjuka; kronan, som
skall bilda en jämn vulst utan knölar eller ärr;
hallarna, som skola vara runda och fylliga;
hornväggen, som skall bilda en jämn båge, rak
från krona till bärrand, hel — utan sprickor och
klyftor — samt slät utan ringar eller veck;
sulan, som bör vara lindrigt välvd; strålen,
som skall vara stor, med bred och grund
mittfåra; hörnstöden, som böra vara raka och hela;
lamellranden, som skall vara jämnbred och hel.
3. Rörelsen i avseende på benföring och
halta, vilken senare kan vara
rörelsehäl-t a, som visar sig vid lemmens upplyftande och
framförande, eller stödj ehälta, som visar
sig vid nedsättning och stödjande. Se Halta.
4. Gamla skon med avseende på
slitning och läge.
c. Fråntagning av gamla beslaget.
Det är av vikt att ej släppa hoven, förrän
skon avtagits, ty då kan tåkappa eller söm
lätt trampas in i kötthoven, och att tillse, att
några gamla söm ej bliva kvarsittande i hornet.
d. Avverkningen. Först avlägsnas
trasiga och lossnande delar från sula och stråle,
varvid ej får tagas för mycket. Sulan skall
ej verkas kupig utan även på en frisk hov
hållas alldeles plan. Strålen bör aldrig
beskäras så, att blanka snittytor framträda, utan
lämnas så stor som möjligt. Endast en
framvuxen spets avsneddas. Sedan försänkes
hovväggen i tån, tills den bildar ett plan med sulan.
Trakternas avverkning rättas efter
benställningens och hovformens krav, och
sidoväggarna nedskäras, så att bärranden runt om
bildar ett jämnt plan. Hörnstöden få aldrig
förtunnas, och deras bakre del bör så långt
framåt som möjligt ligga i plan med bärranden
och vila på skon.
e. Val av sko göres med ledning av den
gamla skon under jämförelse med den
färdig-verkade hoven samt för övrigt i avseende på
storleken efter hoven, tjocklek och typ efter
arbete och årstid, bredd och vidd å vissa delar
efter slitning, belastning och understöd. Olika
sjukbeslag väljas efter hovens hälsotillstånd
och fel samt efter rörelsernas beskaffenhet.
f. Riktande och tillpassning
av skon kan göras kallt eller bättre med
uppvärmning, varvid tillses, att hela skon hålles
jämnt varm och ej pressas mot hornet förr,
än den är färdigriktad och gott avsvalnad.
För övrigt, gälla följande regler:
Vid normal benställning och
h o v f o r m :
i. Skons omkrets avpassas efter bärrand. i
tå och sidodelar men göres vidare i trakten för
att lämna stod vid hovens fjädring,
hovmekanismen.
2. Skoarmens längd skall överskjuta
traktvinkeln några mm.
3. Bärytan skall vara plan och tillräckligt
bred. I
4. Sömhalen skola passa in över vita linjen.
5. Hörnstöden skola vila på skons bäryta
så långt framåt som möjligt.
Vid oregelbundna
benställningar och! hovformer rättas omkrets
och längd därefter — »passas efter kronan».
Vid hpvsjukdomar kan bärytan
ibland göras lutande.
Reglerna 4 och 5 frångås aldrig.
g. Fastspikande-1 göres med jämna
och lika härda slag. Endast därigenom kan
man känna och höra, att sömmen gå rätt väg.
Först omböjes sömspetsen mot hornet och
därefter böj es [ sömmet med nitstädet mot fast
horn. Niten avklippes, så den blir fyrkantig,
filas på insidan och omböjes, varefter den
tillslås och formas med hammaren, ej med filen.
A. P—n.
Hoveri betecknar i Danmark och Sveriges
forna danska provinser en fästebondes
arbetsskyldighet vid brukningen av herrgården som
ersättning för besittningen av fästegården. Då
. denna skyldighet, som skaffade godsen den
huvudsakliga delen av deras arbetskraft,
småningom allin mer ökades, ledde den till svårt
förtryck av bönderna samt försummelse av
deras egna jordbruk och därmed följande
armod. Hoveriets avskaffande blev därför ett
önskemål lör bondejordbrukets höjande och
började på kronogodsen i Skåne redan under
Carl XI genom dess ersättning med
rustningsskyldighet, under det att skyldigheten för
andra fastställts genom s. k. arbetskontrakt.
I allmänhet har hoveriet avlösts genom en
bestämd årlig avgäld.
Hovfel. Se Hovsjukdomar.
Hovkitt och hovläderkitt äro guttan
perkablandningar, som användas såsom konst-;
gjort horn och till fyllnad i strålfårorna för att
fixera hovvaggarna vid hovsprickor. A. P—n.
Hovkrats. Se Hovskötsel.
Hovkräfta. Se Hovsjukdomar.
Hovlidande. Se Hovsjukdomar.
Hovläderkitt. Se Hovkitt.
Hovmekanism betecknar de förändringar i
form och läge, som hovens fjädrande delar
undergå under kroppstyngdens inverkan, och
består huvudsakligen i en utvidgning av
hovväggens bakersta delar och en sänkning av
sulan. Om strålen därvid kommer i en kraftig
pressning mot marken, ökas utvidgningen,
stöten mot marken mildras, och steget blir
fjädrande. En kraftig h. befordrar även
blodomloppet i hovläderhuden, varigenom
horntillväxten ökas. A. P—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
