Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundkäx ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
skotten äro platta med mjuka, blågröna blad.
Tidigt på våren börja övervintrande bladskott
att utskjuta högvuxna bladiga strån med en
sammanträngd, ensidig vippa. Fröet (frukten)
bär ett kort borst. 1,000 korn pläga väga
omkring i g. och i hi. 22 kg. Handelsvarans
renhet bör ej understiga 85%, och grobarheten
plägar vara över 90 %. Grobarheten bibehåller
sig väl i 2—3 år. H. växlar mycket till sin
form och utvecklingstid, och urval av olika
stammar har börjat. Genom sitt växtsätt, sin
snabba utveckling och goda återväxt, sin rika
avkastning och smaklighet för djuren är h. ett
av våra förnämsta
slåtter-och betesgräs, passande
på såväl torr som något
fuktig men ej sank jord.
Den vanligen odlade
formen är tidigt färdig till
slåtter och blir vid
försenad skörd sträv. H.
återväxer fort efter
slåttern med bladiga skott
och kan lämna en
avsevärd andra skörd eller
gott bete, särdeles om den
gödslas starkt, och tål då
även gott en tät
avbet-ning, som eljest starkt
mattar densamma. Den
är mycket varaktig och
tilltager i avkastning på
övriga växters bekostnad,
så att den i
vallblandningar på väl gödslad jord
(enligt danska försök) lämnar en för varje år
allt större del av skörden. Då h. emellertid ej i
skördemängd kan tävla med de mer givande
vallväxterna, bör den ej odlas i enbart bestånd,
och i vallblandningar ingå blott en mindre
mängd. Utsädesmängden, beräknad för enbär
sådd, uppgives till 20—30 kg. per ha. men har
vid danska försök givit största skörd vid 9 kg.
utsäde. I blandningar, varvid den bör odlas
tillsammans med tidig klöver och andra tidiga
sorter, plägar medtagas blott 2.5—5 kg. per
ha. Utsädet har hittills kommit företrädesvis
från Danmark men även införts från Tyskland,
Frankrike, Nordamerika och Nya Zeeland samt
på senaste tid funnits även av svenska
odlingar. Det nordiska och amerikanska fröet
har vid danska försök givit största skörd, det
tyska och franska mindre och tidigare skörd
av bladfattigt foder under det att nyzeeländskt
frö, som plägar vara mycket orent, givit sen,
bladrik men sträfattig och liten skörd.
Fröodling har på senare år med
framgång upptagits i Skåne. Utsädesmängden, som
bör vara mindre än till foderskörd för att
befordra skottens utveckling till blommande strå,
har varit 20—25 kg. vid bredsådd och 5—8 kg.
per ha. vid radsådd med 45—60 cm.
radavstånd; radsådd är att föredraga, för att be-
ståndet genom häckning skall kunna hållas
rent under de 6—7 år, som en givande
fröskörd kan tagas, men ett större avstånd än 45
cm. har icke avsevärt ökat skördemängden
per ha. Denna har växlat nellan 300 och
1,000 kg. per ha. Om sådden sker i skyddsäd,
bör denna vara korn och ej havre samt tunt
sådd, så ej liggsäd uppkommer, samt skäras
tidigt, så gräsplantorna få stark utveckling på
hösten, emedan eij est blott få blombärande strån
och liten fröskörd erhållas följande år. Om
avsikten är att taga frö flera år å rad, tillrådes
att så gräsfröet utan skyddsäd, helst på ren
träda, och då såningstiden inverkar på
skördemängden i:a bruksåret, bör sådden ske senast
kring 1 juli. Tidigt varje vår bör givas rik
kvävegödsling, gödselvatten eller chilesalpeter
(400—600 kg. per ha.), samt superfosfat (150
kg.) och, om gödselvatten ej gives, kalisalt.
Fröskörden göres, då strået gulnat ända upp
under axet; för att befordra torkningen av den
bladrika grödan brukas stundom att låta
frögräset ligga och torka på slag, varefter lösa
blad kunna utskakas vid bindningen. Fröet
faller ej lätt ur, men vid bärgningen bör gräset
dock hanteras varligt.
H. är ett närande gräs, i fodervärde
motsvarande timotej, om den ej skördats sent, i
vilket fall den blir sträv och mindre smaklig.
Betningen bör ske, innan strån skjutit upp, vilka
kreaturen gärna rata.
Hungergrop. Se Flanker.
Hungerskabb. Se Ekzem.
Hunter, engelsk jakthäst. Se Halvblod.
Husarfrö, sabadill a. Se Alkaloider.
Husbehovsskog. Se Skogslagstiftning.
Husbehovsvirke. Se Skog.
Husdjur kallas i allmänhet sådana djur,
som hållas tama för nyttigt ändamål och
särskilt de vid lantbruket hållna och förökade
nyttiga tamdjuren. I Sverige förekommande h.
äro häst, nötkreatur, ren, får, get och svin
av hovdjurens klass, hund och katt tillhörande
rovdjuren samt kanin av gnagarnas ordning; av
fåglar gås, svan, anka, höns, kalkon och duva,
samt mer sällan påfågel, pärlhöns och fasaner,
vilka sistnämnda merendels äro halvvilda och
således knappt kunna räknas hit. Slutligen
räknas av insekter bi och silkesfjäril som h.
Om husdjurens härkomst, raser, utfodring
och vård samt ekonomiska betydelse, se de
olika djurslagens namn samt Husdjursavel
och Husdjursskötsel.
Om skada av h., se Hägnadsskyldighet.
Husdj ursavel har i äldre tider i allmänhet
bedrivits planlöst, så att djuren fingo fritt para
sig utan något människans ingripande annat än
så till vida, att livdjur företrädesvis behöllos
efter sådana föräldradjur, som i något
betydelsefullt avseende ansågos utmärkta, t. ex. kor,
som mjölkade mycket, snabba hästar o. s. v.
Redan den gamla tidens historia vet emellertid
att omtala, att man för en inhemsk under-
31—213320. Lantmannens uppslagsbok.
Hundäxing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
