Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
k e 1 n. ögats färg är vanligen mörkbrun.
Gulbruna ögon kallas hos hästen falkögon,
om regnbågshinnan är helt vit, glasögon,
om delvis vit, skäck- eller ringögon.
Små djupt liggande ögon med tjocka ögonlock
kallas svinögon, stora utstående k
o-ögon eller g 1 o s ö g o n, då en del av
senhinnan (vitögat) är synlig.
Näs- eller nosryggen kallas den del
av huvudet, som ligger nedanför pannan och
har näsbenen till underlag. Näsborrarna
begränsas av yttre och inre näsvingarna.
Ganascher kallas den del, som till
underlag har underkäkens uppstigande grenar, och
strupgången eller käftgropen
mellanrummet mellan dessa. Ganascherna. sägas
vara lätta, då musklerna på underkäken
äro fasta och konturerna mera markerade,
tunga, då musklerna äro mera fylliga, och
vida, då strupgången är bred, men i motsatt
fall trånga, vilket särskilt hos rid- och
vagnshästar är olämpligt, emedan
underkäkgrenarna då komma att trycka på
struphuvudet och andningen försvåras, då huvudet böjes
in mot halsen. Kinden kallas den del,
som bildar föreningen mellan över- och
underkäken och utgör munhålans sidoväggar.
Över-och underläppar begränsa
munspal-ten, som bakåt avslutas av
munvinklarna. Det hårlösä, av slemkörtlar fuktiga
fältet å överläppen kallas hos nötkreaturen
mule; hos svinen bildar motsvarande
hårlösa del, trynet, en rundad, broskartad
skiva. Laner kallas hos hästen den
tandlösa, endast av munslemhinnan beklädda delen
av underkäken mellan hörn- och kindtänderna.
Om lanerna äro höga och hoptryckta från
sidorna, blir hästen mer känslig på bettet eller
»lös i mun», men »hård i m u n», om
de äro låga, breda och beklädda med en tjock,
svålig hud.
Huvudets form säges vara rak,
då profilen är rät, pannan bred, öronen väl
ansatta, ögonen stora och väl formade samt
ganascherna lätta och vida. Gäddhuvud
skiljer sig från föreg, endast därigenom, att
profilen är något insänkt mellan pannan och
nosen, som är smal och fint formad; denna
huvudform förekommer särskilt hos hästar
tillhörande den orientaliska rasgruppen.
Fårhuvud betecknar, att pannan är kullrig, ss.
normalt hos föl. Ramskopf kallas ett
huvud med böjd (konvex) profil, liten
hjärn-skål med smal panna och långt nosparti, ögon
små och skjutna mera åt sidorna, ganascherna
trånga och köttiga samt näsborrarna små och
hopfallna. Hos nötkreaturen giver
huvudformen en god ledning för bedömande av ras och
konstitution. Ett litet, fint format h. med skarpt
avsatt nosparti, utstående ögonbågar och i
allmänhet mera markerade drag anger ett
smäckert skelett eller fin konstitution. Ett
kort och brett, mot nosen starkt avsmalnande,
kilformigt h. är utmärkande för gödtypen, ett
mer långt och smalt, jämnbrett h. med fina,
smäckra horn däremot mjölktypen (se d. o.).
Starkt insänkt profil med konkav panna och
skarpt markerade ögonbågar, allt för litet och
fint nosparti, smala, spensliga horn och tunna,
nästan hårlösa öron äro vanliga tecken till
en veklig, genom överförädling försvagad
konstitution. Hos svin förekommer stundom
mopshuvud, som har så starkt insänkt
profil, att pannan och nosen bilda nästan rät
vinkel mot varandra, och underkäken något
utskjutande framför den övre. E. N—m.
Huvudbok. Se Bokföring.
Huvudbyggnad vid lantgårdar,
karaktärsbyggnad, corps de logis. En
för Sverige karakteristisk uppställning av
denna är en huvudbyggnad och två flyglar. Dessa
senare användas ofta som bostad för tjänare,
gårdskontor, gästrum m. m. dyl. Man utväljer
gärna en vacker byggnadsplats med fri utsikt,
men huvudbyggnaden får icke förläggas för
långt från ekonomibyggnaderna, då uppsikten
över dessa försvåras. Beträffande byggnadens
inre är bättre att nöja sig med ett färre antal
rum och i stället göra byggnaden fullt tidsenlig
och bekväm med ändamålsenlig rumsindelning.
Bottenvåningen bör innehålla en större hall
e. dyl., vilken bör förmedla direkta ingångar
till så många rum som möjligt. Här bör också
byggnadens huvudtrappa till övre våningen
förläggas, enär byggnader av detta slag oftast
uppföras i två eller flera våningar. I botten-,
våningen förlägges vanligen de dagliga
rummen jämte matsal, serveringsrum och kök.
Köket bör alltid vid en lantgård tilltagas stort
samt helst förses med fönster mot norr, så att
det icke under sommaren blir för varmt.
Dessutom skall här uppsättas diverse skåp,
diskbänk m. m. samt köksspis.
Boningsrummen böra förläggas så, att de få så mycket
direkt solljus som möjligt. Till övre våningen
förläggas oftast sovrum och barnkammare.
En bekvämlighet, som aldrig bör förbises i en
tidsenlig huvudbyggnad, är badrum och bör
detta helst förläggas intill sovrum.
L. N. Gr amen.
Huvudlag. Se Betsel.
Hyalopterus. Se Bladlöss.
Hybrid. Se Bastard, Befruktning.
Hydnutn. Se Taggsvamp.
Hydrangea 1. Hortensia. Se Hortensia.
Hydrellia. Se Kornbladfluga. •
Hydrolys, sönderdelning av organiska
ämnen i enklare föreningar under upptagande av 0
vatten. Se Enzym, Kolhydrat, Äggviteämnen.
Hygge, Hyggesrensning. Se
Skogsavverkning.
Hygrometer. Se Fuktighetsmätare.
Hygrophorus. Se Vaxskivling.
Hygroskopicitet, ett ämnes förmåga att
upptaga vatten ur luften i gasform. Se Jord:
Fuktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
