Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«A.
50I
personers ston. Denna skvad
ronshingst-hållning upphävdes först år 1901.
Jämte dessa för härens remontering avsedda
inrättningar, har kronostuteriväsendet intill
senaste tid upprätthållits och utgjort den
huvudsakliga källan för lanthästavelns
förseende med beskällare av bättre beskaffenhet.
Av dessa stuterier voro de å Flyinge och Dalby
i Skåne, Ottenby på Öland och Strömsholm
i Västmanland ännu i verksamhet vid
1800-talets början men i mycket dåligt tillstånd.
Stuteriet vid Flyinge, vilket år 1805 överlåtits
åt enskild person, återupprättades år 1812 som
kronostuteri, och åtnjöt under
hovstallmästa-ren Claes Adam Ehrengranats ledning stort
anseende, men blev av mindre gagn för
lant-hästavein, ^därför att stuteriets stambeskällare
ej fingo betäcka annat än stuteriets egna ston.
Ett försök att öka dess verkan genom s. k.
stohållningsstuterier, bestående däri
att 10 enskilda personer mot årlig premie skulle
hålla vardera 6 ston.som skulle betäckas av
Flyinge-hingstar fortgick blott få år (1824—33).
År 1836 förändrades stuteriet å Flyinge till
hingstdepå, och dess stostam överflyttades
till Ottenby, vars stuteri, efter att hava
nedlagts år 1809, åter upprättats 1831, och där
nu avel av ädla hästar såväl för krigsmaktens
behov som för lanthästavelns förbättring
vidtog. Stuteriet å Strömsholm förändrades år
1826 så, att vid stuteriet skulle finnas dels
avelsdjur av ädelt blod, dels hingstar av svenska,
finska och norska raserna att tjänstgöra som
lantbeskällare för jord- och bergsbrukets behov.
Då även från hingstdepåen å Flyinge, som år
1849 åter förändrades till stuteri, hingstar
utstationerades till tjänst för lanthästaveln,
samt de 5 norrländska länen, Älvsborgs,
Göteborgs- och Bohus län, i vilka
stuterihingstar ej utstationerades, år 1831 fått 2
hingstar uppställda inom vartdera länet, var
sålunda lantbeskällareinrättningen färdig för
hela riket År 1872 förändrades stuteriet å
Strömsholm och 1887 det å Flyinge åter till
hingstdepåer, det förra med hingstar för alla
gagnsbruk, det senare ägnat blott åt den ädla
hästaveln, under det att Ottenby stuteri år
1892 indrogs och där i stället inrättades en depå
för arméns inköpta remonter. År 1916 beslöts
återupprättande å Ottenby av ett stuteri för
adel hastavel, vilket beslut år 1922 ändrats, så
att stuteriet skall anordnas å Flyinge, som
ansetts gynnsammare för avel av något grövre
ädla hästar. För lantbeskällares utstationering
indelades landet år 1874 i 3 områden, vilka
skulle förses med utstationerade hingstar från
stuterierna (hingstdepåerna).
Lanthästavelns förbättring och planmässiga
ledning har framför allt befordrats av den år
1872 av staten inrättade hästpremieringen
(se d. o.).
Anskaffningen av framstående avelsdjur
understödes av staten med medel från låne-
fonder. Se Hästavelslån. För tillvaratagande
av inhemska häststammar finns sedan 1913 ett
statsanslag, varifrån bidrag lämnas åt
hush.-sällskap och sammanslutning av enskilda
uppfödare.
En sedan länge påyrkad lagstadgad kontroll
över de hingstar, som tillhandahållas som
beskällare, har år 1914 införts genom lag om
hingstbesiktningstvång (sed. o.).
För ledningen av statens åtgärder för
hästaveln inrättades år 1818 en stuteriöverstyrelse
(se d. o.).
För lanthästavelns förbättrande genom
anskaffning av hingstar hava även h u s h.-s ä
11-skapen och av dem understödda enskilda
föreningar medverkat. Dylika föreningar,
vanligen med helt län till verksamhetsområde,
började bildas på 1840-talet. Vid sidan av dem
började dessutom från 1860-talet att bildas
hingst- eller hästavelsföreningar
för smärre områden, med uppgift att åt sina
medlemmar anskaffa och tillhandahålla
beskällare (se Hingstförening). Dessa föreningar
hava numera till största delen övertagit
hingsthållningen för den kallblodiga aveln.
För uppfödningen av hingstar hava vissa
hushållningssällskap anordnat
uppfödningsanstalter eller hingstbeten. Se Hingstuppfödning.
Slutligen bör erinras om de föreningar, som
under senaste tid bildats för att befordra aveln
av vissa hästraser. (Se Belgisk häst, Föreningen
för den ädla hästavelns främjande.)
Hästavelsfond. Inom en del
hushållningssällskap har sedan rätt långt tillbaka, om än
i mindre skala, funnits upplagda fonder för
stödjande av hästaveln inom sällskapets
område. Först genom de betydande avsättningar
av viss procent av försäljningssumman, som
stadgades för hästexporten under världskriget,
tillväxte dessa fonder så, att de f. n. i vissa
län blivit till stor betydelse för hästaveln, i det
att ett stort antal hingstlån kunna lämnas,
premieringsanslaget höjas, stamboksf öringen
stödjas m. m.
Statens h., uppkommen genom dylika
avsättningar vid export, uppgick år 1919 till
1,274,848 kr. Räntan användes till hästavelns
främjande. Av fondens medel få 250,000 kr.
användas till räntefria lån för inköp av
avels-hingstar av nordsvensk och gudbrandsdalsk
ras. Wilh. H—r.
Sedan minst 1/i0 av fondens avkastning årligen
lagts till kapitalet, disponerar K. Maj:t, efter
stuteriöverstyrelsens hörande, över så stor
del av återstoden av avkastningen, som
riksdagen för varje år anvisar, för åtgärder för
hästavelns främjande. Lånen för inköp av
avelshingstar av nordsvensk och
gudbrandsdalsk ras utlämnas på 5 års amorteringstid åt
hushållningssällskap för inköp genom
sällskapets bemedling av lämpliga avelshingstar
av ovannämnda raser. Ansökning om bidrag
till inköp av dylika hingstar skall med angi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
