Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häststambok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51?
terna i Norrland till stor del ej nå sådan mognad
som söderut (jfr nedan Skördetid), samt därpå
att norrlandshöet oftast härrör från ängar
och gamla vallar, som äro rikare på bladiga
örter.
3. Jordmån. Näringsrik jordmån med
måttlig fuktighet lämnar ett näringsrikare och
smakligare foder, hårdvallshö, än å
mager och i synnerhet å sank mark skördat
sidvallshö. Särskilt giver kalkrik jord
på såväl protein som mineralämnen rik och
smaklig växtlighet. Vid stark torka bliva
växterna fattiga på dessa ämnen. Kväverik
jord alstrar groft foder men med hög halt av
kvävehaltiga ämnen, varav en stor del "dock
utgöres av amider. Om jorden är våt och
fattig på mineralämnen, ss. mossjord, blir
fodret sträft, smaklöst och fattigt på de för
djuren, särskilt för benbildningen viktiga
mineralämnena. Genom tillförsel av fosforsyra,
kali och kalk kan dock mosshös näringsvärde
förbättras, så att det i näringshalt blir
jämn-gott med hårdvallshö. Som exempel på
inverkan av jordens näringshalt och fuktighet
på höets sammansättning anföras följande
danska analystal å hö:
’ ■ -j i j Torrlagd Icke torr-
I gödslad ■ j i j
jord ^0rd la2d
Vatten..... 16.00 16.00 16.00
Aska...... 8.20 7.49 6.63 I
Protein..... 14.83 IO.70 8.28 I
Fett...... 2.80 3.41 2.77
Kvävefria extr.ämn. 38.22 14.90 10.22 j
I Växttråd . . . . | 19.74 | 47-5Q | 56.10 |
4. Skördetid. I ungt tillstånd äro
växterna näringsrikast, hava hög halt av
protein och aska men låg av växttråd och äro
därför lättsmälta. Senare, i synnerhet från
blomningen, ökas växttrådshalten och avtager
halten av smältbara ämnen, särskilt av protein,
varjämte fodret blir alltmer sträft och mindre
smakligt. Största mängd av smältbar näring
samt det äggviterikaste och smakligaste fodret
fås därför, då det skördas vid full blomning.
Enligt en dansk försöksserie gav 100 kg. klö*
ver hö, skördat i börjande blomning, 7.4 kg.
mera mjölk eller 4.2 kg. större tillväxt hos
kvigor än lika mängd avblommat klöverhö.
Smältbarheten av de kvävehaltiga ämnena
var i förra fallet 7.34 % mot 4.92 % i det
senare (95:te Beretn. fr. det landökonom.
For-sögslaboratorium). — Den större mängd
hö, som skörd först efter slutad blomning
synes medföra, är till större delen skenbar,
beroende på att höet blivit hårt, så att det
packar sig mindre i lasset, stacken eller ladan.
5. Slåtter. Bärgningen. Under
bärgningen är fodret utsatt för avsevärda för-
luster. Sådan uppstår genom andningen och
därmed följande förbränning av kolhydrat,
som fortgår så länge cellerna bibehålla sig
levande, och som endast i de för solljuset
utsatta delarne motvägas genom assimilationen
(nybildning av organiska ämnen). Det
stundom framställda antagandet, att slåtter på
kvällen skulle giva det näringsrikaste fodret,
emedan assimilationen ägt rum under dagen
men upphör under natten, är ej riktigt, emedan
assimilation äger rum även i det avslagna
fodrets levande celler, och sålunda det på
kvällen slagna fodret förlorar kolhydrat genom
andning under påföljande natt, och det på
morgonen slagna vinner ökad näringshalt
genom nybildning under följande dag.
Slåttertiden på dagen har således ringa inflytande,
men däremot är det önskvärt, att det slagna
fodret snarast möjligt uttorkas så mycket, att
växtcellerna dö och alla näringsförstörande
omsättningar upphöra. Dessa hava
överhanden i de delar av det avslagna fodret, som icke
nås av direkt solljus, och sålunda mer, ju mer
det ligger i tjocka lager. — Än mer betydande
äro de förluster, som förorsakas av de
jäsningar, som åtfölja höberedningen. Redan den
svettning, som hö undergår, är förenad med
sönderdelning av näringsämnen och än mer så
den starkare jäsning, som inträder, då hö
sammanpackas i fuktigt eller halvtorrt skick samt
mögling i fodermassan inträder. Likaså verkar
regn nedsättande på höets näringsvärde; då
detta håller sig fuktigt länge, fortsättes
andningsförlusten under längre tid och befordras
sönderdelningen genom bakterier och
mögelsvampar, varjämte regnet direkt uttvättar
ur de döda (men ej ur de ännu levande)
cellerna såväl näringsämnen som smakämnen,
varför det urregnade höet blir näringsfattigt
och smaklöst. Slutligen förlorar höet näring
vid bärgningen genom avsmulning av blad och
blommor.
Bärgningssätt. För att så mycket
som möjligt undgå dessa förluster bör
bärgningen ske så, att fodret med minsta möjliga
hantering hastigt torkar, så att det kan
hopläggas i stack eller hus utan att taga hetta.
Detta kan vid vanlig grönhöberedning i torrt
väder ske ungefär lika bra genom vålmning
som hässjning. Det avslagna höet bör vid
sådant väder lämnas på slag, tills det blivit
halvtorrt, så att växtcellernas andning
upphört. Då det härvid är utsatt för att skadas
av regn, bjuder försiktigheten att icke på en
gång slå av mera, än man på kort tid kan
hopsätta. Vid vålmning sökte man förr i regel
befordra torkningen genom att snart, vanligen
dagen efter slåttern, riva eller vända höet med
räfsa eller hövändare. Detta är önskvärt, i
synnerhet efter slåtter med lie, då gräset faller
i tjocka strängar. Snart efter vändningen
brukade höet hopläggas i smärre vålmar, som ofta,
sedan det råkat i svettning, inom några få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
