Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höns ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
Handjuren kunna med fördel vara ett-åriga,
ehuru även 2—3-åriga djur kunna brukas.
Vackra avelstuppar böra naturligtvis icke
slaktas genast efter första året. Ehuru det icke är
vetenskapligt fastslaget, tror man sig ha vunnit
den erfarenheten, att man efter yngre handjur
med äldre hondjur erhåller större procent
tuppkycklingar, under det att äldre handjur synas
lämna större procent hönkycklingar. För
a vein bör hållas 1 tupp för omkr. 12 hönor
av lättare, 8—10 av tunga raser. Kläckningen
av kycklingar kan företagas när som helst
under våren. Det är i allmänhet fördelaktigt
att kläcka kycklingarna tidigt, då de i så fall
bliva bättre utvecklade och lämna de första
äggen under den tid, på hösten, då dessa
betalas som bäst. Tidigare kläckning än mars
månad bör dock endast undantagsvis
förekomma, enär det då är svårt att få
kycklingarna kraftiga och vid liv, varjämte, om man
kläcker under höna, det ju alltid är svårt att
få ligghönor tidigt på våren. Avelshönsen böra
under hösten icke drivas till stark varpning
utan hållas något tillbaka, ehuru i god
kondition. Då aveissäsongen börjar, ökas
utfodringen, dock må icke hönsen drivas till
alltför stark varpning, enär detta sker på bekostnad
av äggens kläckbarhet. Avelsstammarna böra
sammansättas i januari—februari och hållas
skilda var för sig, och först sedan tuppen gått med
hönorna i 5 dagar bruka äggen vara säkert
befruktade. Avelshonorna få under inga
omständigheter bli för feta, enär detta nedsätter
äggens kvalitet. Äggen böra helst vara
nylagda, ty kläckningsprocenten nedgår, då
äggen bliva 2 veckor eller äldre, samt förvaras
svalt och utan att skakas. Agg som
transporteras böra efter uppackningen ligga stilla,
innan de läggas under till ruvning. Denna bör
ske i ett från hönsflocken avskilt, stilla,
halv-mörkt rum, helst i ett slutet rede, så att hönan
icke lockas att lämna äggen. Redets botten
bör vara den fuktiga jorden, eller lägges i dess
botten en fuktig grästorva med j orden uppåt
och bäddas däröver med fin halm eller hö.
Såväl redet som hönan inpudras med
insektpulver, emedan ohyran eljest starkt förökas
under inverkan av ruvningsvärmen och oroar
hönan samt går på kycklingarna. Under
hönan läggas, efter hennes och äggens storlek,
11—15 ägg, under en kalkonhöna 20—25.
Efter omkring 1 vecka har i befruktade ägg
fostrets utveckling fortskridit så, att vid äggets
betraktande i mörkt rum mot en lamplåga
det visar sig som en mörk fläck, från vilken
oregelbundna mörka streck utstråla. Genom
att medelst en sådan undersökning, »lysning»,
förvissa sig om, vilka ägg äro obefruktade eller
döda, kan man borttaga dessa, vilka lämpligen
användas till kycklingfoder.
Under ruvningstiden fodras hönan
regelbundet 1 gång dagligen, då hon får lämna redet
för att äta, dricka och bala sig i askbad,
som aldrig bör saknas, varefter hon efter 10—15
minuter självvilligt går tillbaka till redet eller
tvingas därtill. Under fodringen tillses redet,
och sönderslagna ägg borttagas och smutsade
rentorkas med en ljumt fuktig klut. Efter 21
dagar kläckas kycklingarna, och härvid bör
hönan ej oroas annat än så till vida, att de
tomma äggskalen borttagas. Även under
första dygnet efter kläckningen lämnas
kycklingarna i ro. Följande dagen flyttas de gärna
med hönan i ett nytt, rent rede, och
fodringen börjar. Denna bör till en början bestå
av hackat hårdkokt ägg och vetebrödsmulor,
och tillika böra kycklingarna ha tillgång till
friskt vatten. De fodras under första tiden 4—5
gånger om dagen, varvid man efter några dagar
kan övergå till att giva dem krossade gryn
samt därefter vetebröd och gryngröt
(havre-eller ris-) i frisk mjölk och småningom även
kokt hackad fisk eller kött. Redan vid 1
veckas ålder kunna höna och kycklingar i varmt
och torrt väder få gå ut. I 3:e—4:e veckan
börjar fjädrarnas utveckling, vilket kräver
kraftig fodring. Kycklingarna med den förande
hönan böra gå skilda från hönsflocken, och de
förra böra hava tillgång till särskild föda i för
hönan ej tillgängligt rum.
Utfodring. Under rubriken Fjäderfä
har redogjorts för de allmänna grunderna
för utfodringen ävensom de vanligast
förekommande fodermedlen. Utfodringen bör
rätta sig efter hönsens produktion. Liksom
kon har sin givna siningstid, under vilken
mjölkproduktionen avstannar, ha hönsen sin
fällning, ruggning, under vilken
äggläggningen upphör. Denna fällning inträder i regel
i slutet av sommaren och början av hösten.
Det är en fördel att få fällningen rätt tidigt, så
att hönsen kunna vara nyfjädrade, när
höstkylan på allvar inträder. Man kan påskynda
fällningen genom att under högsommaren
minska utfodringen under några veckor,
varigenom varpningen avstannar och fällningen
begynner. Så snart denna börjar, får man
emellertid åter öka fodret, enär djuren under tiden
för fjäderbytet kräva kraftig fodring för att
den nya fjäderskruden må växa fram så fort
som möjligt, och djurens hull och krafter ej må
avtaga. Så snart varpningen efter slutad
fällning börj ar, bör fodringen ökas i kraft och hålles
sedan stark, så länge varpningen håller sig
god. Djuren skola alltid ha så mycket foder,
att de åtminstone en gång om dagen, alltså
på kvällen, bli fullt mätta, men fodrets
sammansättning bör olika tider på året regleras
därhän, att under den tid, då varpningen är
som bäst, fodret är rikare på äggvita, under
det att under vilotiderna fodret skall vara
något mindre äggviterikt samt utfyllas med
kolhydratrikare fodermedel. Som en lämplig
foderstat för 100 höns per dag under vintern
anföres efter konsulent V. Sjöstedt: 4 1/2 kg.
hel havre, 11/2 kg. klöverhö, 2 kg. kokt potatis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
