Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höns ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
det klara med, att h. aldrig böra inredas
tillsammans med ladugårdar, enär djuren icke
trivas i den härstädes uppkommande ljumma,
fuktiga luften. Hönsens hus bör helst vara
helt skilt från övriga husdjurs, liggande fritt
och på torrt belägen plats, öppet åt söder eller
öster och i lä för hårda vindar. Konstgjord
uppvärmning av h. är icke nödvändig,
åtminstone icke i mellersta och södra Sverige. Blott
djurens hus är dragfritt, tåla de mycket bra,
särskilt nattetid, stark kyla. De äro väl
skyddade genom sina fjädrar, och då de sova, draga
de fötterna upp under fjädrarna, varigenom
även dessa skyddas. Det skadar sålunda icke
djuren, om temperaturen t. ex. nattetid nedgår
långt under fryspunkten i deras hus. Man har
därför också, särskilt senare år, börjat att
bygga hönshus endast av enkla brädväggar,
blott man kunnat få dessa fullt dragfria, ja,
man har t. o. m. från Amerika på sina håll
hämtat idéerna att använda hönshus med helt
öppen framsida endast täckt av ett
ståltrådsnät. Vid stark kyla eller yrväder täckes då
denna öppning genom en gardin av duk. I
vad mån detta senare verkligen kan anses
lämpat för vårt klimat, torde icke vara fullt
utrett. Säkert är emellertid, att man i hus med
enkla väggar håller hönsen friska, och att
varpningen synes, under förutsättning av att icke
drag råder och att golvet är täckt med ett
tjockt lager strö, bli lika god som i bättre
ombonade hus. En olägenhet med dylika
mycket kalla hus är givetvis, att dricksvatten
och rotfrukter frysa, varför dessa få utfodras
varma samt ofta ombytas. Av denna orsak
kan det vara lämpligt att uppföra husen med
något tjockare virke, t. ex. av plank, klätt med
papp samt ett brädlager utanpå. I varje fall
älska hönsen ljusa hus. Luftväxlingen bör
dessutom vara god. I varma hus är av stor
vikt, att fönstren vintertid äro försedda med
dubbelt glas för att undvika fukt. Fönstren
skola sitta lågt och vara stora, så att solen,
då den tränger in, når golvet, där djuren på
dagen uppehålla sig. Djurens sittplats om
nätterna är pinnar, vaglar, vilka ordnas
i lika höjd, 75 cm. över golvet, sålunda icke
trappformigt, för att icke föranleda slagsmål.
Pinnarna skola vidare göras släta, något
rundade, men mycket grövre, än vanligen brukas,
sålunda av 7—9 cm. bredd. Under pinnarna
anordnas lämpligen en plattform av bräder
för att uppsamla den under natten fallande
spillningen. Dennas tillvaratagande underlättas
genom att plattformerna beströs antingen med
torr sand eller ock med ett tunt lager torvströ.
Golvytan i ett hönshus bör vara minst 0.3 m2.
(3 kvadratfot) per höna. Om man så vill, kan
man förse varje avdelning med tvenne rum,
ett mindre, ombonat nattrum och ett öppet
dagrum med helt öppen framsida vättande till
gården. I detta yttre rum är det ej nödvändigt
ha fast golv utan endast en ram av bräder,
inom vilken fylles med tjockt strö. Golvet
lägges helst av tegel eller betong på för råttor
ogenomträngligt underlag. I övrigt kunna
husen varieras i det oändliga. Större hus
byggas uppdelade i olika rum, och så att
dörrarne från varje rum vätta ut till en gemensam,
lång korridor vid norra sidan. Man bör icke
lämpligen låta flera än 50 djur vara i samma
rum. Ännu bättre är det att icke låta antalet
överstiga 25—30. För avelshönsen anordnas
särskilda mindre rum, då ju avelsstammarna
endast uppgå till en tupp och 8—10 hönor.
Värplådorna ordnas bäst så, att de placeras
längs väggarna på någon höjd från golvet.
Vill man kontrollera hönsens avkastning, förses
de med falluckor. Om man icke vill göra sig
detta besvär, böra värplådorna gärna placeras
så, att de icke äro alltför ljusa, enär hönan
tycker bättre om ett värpnäste, där skymning
råder. I varje fall skola värpnästena vara lätt
åtkomliga för skötaren och kunna lätt rengöras.
De inpudras då och då med insektspulver och
förses i övrigt med ett bottenlager av torvströ
med något fint hö överst. Det är viktigt att
haila mycket noga rent i värpnästena, så att
äggen icke nedsmutsas, ty all tvättning av ägg
bör såsom minskande deras hållbarhet
undvikas. Varje rum bör vara försett med en rymlig
gård, ju större dess bättre. Lyckligast är, om
djuren få gå i frihet året om. Detta är
emellertid sällan fallet, men så ofta det låter sig göra,
sålunda höst, vinter och den tidiga våren, bör
detta äga rum. Om möjligt hållas gårdarna
gräsbevuxna. Det är dessutom fördelaktigt
att i gårdarna växa buskar, fruktträd o. dyl.
för att bereda djuren skydd mot blåst och
alltför stark sol. Gårdarna böra skiftesvis kunna
vara lediga, medan gräset återväxer. I
gårdarna bör utrymmet vara 7—8 m2. per vuxet
djur. De omgivas med trådnät, som nedtill
bör vara finmaskigt och nedgrävas i jorden
för att såvitt möjligt utestänga råttor. Intill
huset bör helst finnas en täckt plats, där
hönsen under vintern finna en snöfri rastplats.
A. Stahre.
Hönskolera. Se Hönssjukdomar.
Hönspest. Se Hönssjukdomar.
Hönsraser. Se Höns och de särskilda
rasernas namn.
Hönssjukdomar. En huvudregel vid alla
sjukdomar hos höns är, att de sjuka djuren
så fort som möjligt avskiljas, då många h.
äro av smittsam natur. Ett tidigt avskiljande
kan förekomma många förluster och mycket
besvär. Man bör därför alltid hava till hands
mindre, lätt flyttbara burar eller lådor, avsedda
att användas som »sjukstall». De sjuka djuren
inställas i ett varmt och torrt rum, förses med
mjukt strö och observeras sedan noga för att
utröna sjukdomens art. Utfodringen åt sjuka
höns bör helst utgöras av vetebröd, doppat i
mjölk och sedan urkramat och söndersmulat,
dessutom möjligen något finskuret grönfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
