- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
528

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

528

Iberis, ett korsblommigt släkte (fam.
Cruci-†erce), utmärkt av hjärtlika, 2-fröiga skidor
samt vita eller rödlätta blommor med de 2
yttre kronbladen större än de övriga. Flera
arter äro svagt välluktande och odlas i grupper
och som infattningar. Så t. ex. de i-åriga
sydeuropeiska I. amara L. och I. umbellata L.
Fröet sås vanligen tidigt på våren på
växtplatsen. De bibehålla sig även genom
självsådd. Avblomma fort. Se Blomsterodling.

G. L—d.

Id. Se Mörtsläktet.

Idegran, Id, Taxus baccata L., ett i södra
och mellersta Sveriges kusttrakter här och var
förekommande, i vårt land endast lågvuxet
barrträd med ovan mörk-, under ljusgröna,
glänsande blad, som sitta platt 2-sidigt på
grenarna. Trädet är starkt rotskottbildande.
Bladen kvarsitta t. o. m. 8 år. Han- och
honblommor på skilda stånd. Frukterna äro
omgivna av ett rött, välsmakande hylle. Fröna
(egl. frukten), som äro äggformiga, gro till större
delen först året efter sådden. Bladen innehålla
den giftiga alkaloiden taxin. Veden har
smala årsringar, är mycket hård och tung,
rödaktig och förträfflig till finsnickeri. Till
följd av sin stora förmåga att skjuta nya skott,
tål i. väl att tuktas i olika former. Såväl huvud-

formen som den pyramidformiga var. hibernica
1. †astigiata odlas som prydnadsbuskar.

Idisslare, Ruminantia, kallas de tvåklövade
djuren, nötkreatur, får, get, hjortdjur, emedan
de idissla eller omtugga födan. De äro
uteslutande växtätare, hava strecktecknade
kindtänder, och flertalet saknar framtänder i
överkäken. De hava 4 magar, våmmen, nätmagen,
bladmagen eller mångfållan och löpmagen
(se nedanstående figur). I. sluka födan utan
synnerlig tuggning och nedsvälja den i
våmmen, i vilken ingen magsaft avsöndras men
under inverkan av spott, bakterier och vatten
fodrets lättlösliga delar upplösas och hela
fodermassan uppmjukas. Från våmmen gå de
lösta delarna in i bladmagen, under det att de
fasta åter uppstötas genom foderstrupen till
munnen för att omtuggas och därvid ytterligare
blandas med spott. Då den på detta sätt för
smältningen väl beredda födan åter nedsväljes,
gå dess flytande delar, likasom all dryck över
mångfållebryggan in i löpmagen, men de fasta
delarne omarbetas ytterligare i bladmagen
och övergå sedan i löpmagen. Först här
kommer den finfördelade fodermassan under
inverkan av magsaft samt går ss. hos andra
djur vidare in i tarmen. Jfr Matsmältning.
I. hava genom dessa organ för en upprepad och

S Matstrupe.

"<•<%

Oxens mage.

R Matstrupens fortsättning (bollrännan)
B Bladmagen. L Löpmagen. ~

P Vommen.
D Tarmen.

N Nätmagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free