Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Immunitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
pen hjord eller fårhjord, som befinner sig inom
ett avstånd av högst ioo m. från smittad hjord
och sålunda kan befaras komma att angripas.
Mot r a b i e s, vars smittämne ej är känt men
av Pasteur påvisades hos angripna djur
förekomma koncentrerat i centrala nervsystemet,
särskilt i förlängda märgen, beredes ympämnet
genom att ryggmärgen efter i rabies döda
kaniner intorkas. Genom att det sålunda
erhållna pulvret under olika lång tid, från 14—1
dag, utsättes för värme, erhålles vaccin av olika
styrka. Den intorkade vaccinen utröres med
vatten, och först insprutas den svagare
vaccinen samt undan för undan starkare. Denna
ympning verkar ej blott som skydd mot smitta
utan hindrar även sjukdomen att utbryta hos
djur (eller människor), som redan smittats
genom bett av rabiessjuka djur, emedan det
dröjer veckor till månader, innan
sjukdomen utbryter efter naturlig infektion, under
vilken tid i. kan åstadkommas genom
ympning.
Serumbehandling används också
med framgång mot en del sjukdomar, och sera
av olika slag beredas därför och tillhandahållas
veterinärer från Statens
veterinärbakteriologiska anstalt. Särskilt gott resultat har
uppnåtts vid r ö d s j u k a hos svin medelst
blodserum från nästar, som immuniserats
genom behandling med stigande mängder
levande rödsjukebaciller. Vid utbrott av
röd-sjuka i en besättning behandlas alla sjuka och
misstänkta djur med en dos av 4 kbcm. per 10
kg. kroppsvikt (terapeutisk dos) och alla
friska med en mindre dos av 1 kbcm. per 10 kg.
lev. v. (profylaktisk dos). Insprutningen göres
antingen bakom örat eller i flanken, och
immuniteten varar säkert 3—4 veckor. Även mot
stelkramp brukas serumbehandling med
fördel såväl för att förekomma som att bota
sjukdomen. Mot kvarka används även
serumbehandling med framgång, särskilt i
profylaktiskt syfte vid behandling av alla
unga djur i en besättning med insprutning
under huden av 30 kbcm. kvarkserum. För
redan angripna djur används ända till 150—
200 kbcm., som insprutas i halsvenen, vilket,
om så behöves, upprepas efter en vecka.
Kalvdiarré behandlas även med serum,
men då denna sjukdom kan bero på flera
olika slag av bakterier (streptokokker,
stafylo-kokker, coli- och parakoli-bakterier), beror
verkan av att man får ett mot det speciella
smittämnet verksamt serum. Man bereder för
sådana fall polyvalenta sera genom
att immunisera djur mot flera olika slag av
bakterier. Dylika polyvalenta sera ha försökts
mot svinsjuka och mot valpsjuka. Vid
svårläkta, djupgående och infekterade sår, särskilt
vid ledsår och fistelbildningar, där läkningen
ofta försvåras genom infektion av streptokokker
och stafylokokker, har en upprepad insprutning
av såriiifektionsserum i dos av 100-—200 kern.
för häst med en veckas mellantid ofta lämnat
gynnsamt resultat. E. N—m.
Impediment, mark, som icke är användbar
för jordbruksändamål eller skogsbruk och
därför vid gradering skall uteslutas från
beräkningen av in- och avrösningsjorden; i. skall
angivas och beskrivas i ägobeskrivning och
lantmäterikarta.
Impregnering av virke. Se Konservering.
Inavel. Se Avel.
Indigestion. Oförmåga eller svårighet att
vederbörligen smälta maten.
Individualpotens. Se Avel.
Induktionsström. Om en i sig själv sluten
tråd av något ledande ämne befinner sig i ett
magnetiskt fält och det antal magnetiska
kraftlinjer (se Magnet), som tråden omsluter,
ändras, uppkommer i den slutna krets, tråden
bildar, en elektrisk ström. Denna varar endast
så länge, som antalet kraftlinjer ändras, och
beror till sin styrka på den hastighet, med
vilken ändringen sker, d. v. s. på det antal
kraftlinjer, som per sekund räknat tillkommer
eller försvinner ur den slutna kretsen. Man
säger, att ström inducerats i ledningen
och kallar den så framkallade strömmen i
n-duktionsström. När antalet kraftlinjer
ökas, går strömmen i ena, när det minskas, i
motsatta riktningen. Det ämne, i vilket de för
praktiskt ändamål alstrade strömmarna
framkallas, är koppar, och för att öka upp
strömstyrkan använder man ej en enda slinga utan
en med isoleringsämne överspunnen
koppartråd, som lindas i många varv till en härva eller
spole, varvid ju de omslutna kraftlinjernas
antal växer med varvens antal. Även om
lindningens ändar ej äro förenade med varandra,
induceras i alla fall potentialskillnad, men någon
ström kan det ej bli, eftersom ledningen ej är
sluten.
En sådan ändring i de av trådlindningen
omslutna magnetiska kraftlinjernas antal,
som fordras för att framkalla induktionsström
i densamma, kan åstadkommas på flera sätt.
Ett sådant är att i ett stillastående magnetfält
förflytta en rörlig trådspole eller att flytta
den magnet, som framkallar det magnetiska
fältet, i närheten av den stillastående
trådspolen, i det att i båda fallen antalet av de av
trådlindningen omslutna kraftlinjerna ändras,
och är rörelsen roterande, inträder omväxlande
ökning och minskning med därav följande
växling av strömriktningen i tråden. Detta
sätt att alstra induktionsströmmar begagnas
i de elektriska generatorerna (se d. o.).
Men rörelse är icke nödvändig för
induktionsströmmars uppkomst. Man kan framkalla
sådana även på annat sätt. Om man genom en
spole av överspunnen koppartråd, spolen N:o 1,
skickar en elektrisk ström, alstras kring spolen
ett magnetiskt fält, och medan strömstyrkan
stiger från noll till sitt fulla värde, växer de
magnetiska kraftlinjernas antal från noll till ett visst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
