Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intumning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
täckbräderna och beräkna fodermängden
genom att skilja kakorna något. Härvid ser
man efter, huru långt kakan är fylld, och då
en hög- eller lågnormalram innehåller omkr.
2 kg., en svearam omkr. 2 x/2 kg. och en
wieslanderram omkr. 3 kg., är beräkningen snart
gjord. Om man tar in en trumsvärm på ramar
eller sammanslår samhällen, bör man ordna
kakorna så, att man främst har ett par
honungsramar, därefter 3 a 4 ramar med yngel
eller som det varit yngel i, då bien på
dessa sitta varmare, och drottningen gärna
antager dem för sin äggläggning, t. ex. under
spekulationsfodringen; sist sättas så många
ramar, som bien täcka, så att de sitta trångt
å sista kakan; skulle de ej göra detta några
dagar efteråt, borttages den.
Att låta bien för vintern sitta på det
ramantal, de täcka i slutet av augusti, är alldeles
felaktigt., I september hava de sammandragit
sig så, att ytterligare en—två ramar kunna
tagas bort, och öppnas kupan i oktober, kan
detsamma upprepas. Om ramar kvarlämnas,
som bien icke komma att täcka under vintern,
så utbredes fodret i flera ramar, än de behöva
för att rymma vint er klotet. Under vinterns
lopp förtära de det foder, som befinner sig
närmast, bi klungan krymper samman dels
av vinterförluster, dels av att de sammandraga
sig kraftigare, och samtidigt avlägsna de sig
från de förråd, som äro längre bort.
Vinterkölden fortfar, och när bien förtärt allt foder i
klungans omfattning, dö de av svält, fast i
kupans avlägsnare delar flera kilo foder finnas
lagrade. I en kupa med för många ramar måste
bien anstränga sig mer för att uppehålla nödig
värme och ventilation, mera foder åtgår, deras
magar fyllas förr med exkrementer, och
samhället går svältdöden eller utsot till mötes.
Därför böra ej starka samhällen invintras på
flera än 8 till 9 ramar, medelstarka på 6—7
och små på 4—5 ramar. En trumsvärm, som
förlorat sitt yngel och allt, bör ej invintras
på mer än 6 ramar för starka svärmar och på
färre, om svärmen är mindre.
En trång, ja, för trång bostad ger bien det
bästa skyddet. Då kan packningen t. o. m.
komma i andra rummet
Mitt över biklungan anbringas en täckbräda
med ett 1 1/4" hål för ifrågakommande
vattning, spekulations- eller förrådsfodring. I
stället för denna täckbräda kan påläggas en
s. k. Widéns täckbrädsfodrare, som får stå
över hela vintern, och i vilken man kan
förråds-fodra, nödfodra, spekulationsfodra och giva
vatten. Inlägg ett papper å bottnen i de kupor,
som sakna lösbotten för uppsamlande av avfall,
som avlägsnas efter rensningsutflykten; detta
behöves ej i 191 o års kupa. Tillse, att
packningen är i ordning å sidorna och
spekulations-fodra omedelbart, Jfr Fodring, Foderappat,
A—r L—n.
Inägor är en vanlig beteckning för de nära
gården belägna, vanligen till tomt, trädgård,
åker qcI* äng använda ägorna. Avlägsnare ägor
betecknas som utägor eller utmark.
Inälvor, beteckning för de inre organen i
bröst- och bukhålan, d. v. s. andnings-,
blodomlopps-, matsmältnings-, avsöndrings-
(sekretions-) och fortplantningsorgan. Om deras
uppgifter och byggnad, se under de särskilda
organens namn. Deras läge i kroppen hos
hästen visas av följande bild. Hos hästen
ligger tunntarmen övervägande till vänstra
sidan ovan grovtarmen, hos idisslarna nedtill
vid högra sidan. Hos hästen ligger den
dräktiga livmodern intill vänstra, hos kon intill
högra sidan av bukhålan.
Inälvsmaskar hos husdjuren tillhöra
platt-och rundmaskarnas grupp. De förra
indelas i bandmaskar, Cestodes, och
sugmaskar. Om bandmaskar, se
Binnikemaskar.
Sugmaskarna, Trematodes, äro ovala
eller lancettformiga, platta, försedda med
sugskålar, en i främre änden och en på undre
sidan, med munnen i botten på den förra.
De flesta sugmaskar äro samkönade och
genomgå likasom bandmaskarna flere olika
utvecklingsstadier, delvis hos vitt skilda
djurslag (generationsväxel). De viktigaste äro de
s. k. leverflundrorna eller
lever-i g 1 a r n a, vilka leva som parasiter i levern
särskilt hos får och förorsaka igelsjuka
(se d. o.). Den större leverflundran, Distomum
hepaticum L., som är den vanligaste, uppnår en
längd av 1—3 cm., är långt oval. Ur dess ägg
utvecklas vid tillräcklig fuktighet och värme
små cilieklädda larver, som sedan leva som
parasiter i vissa sötvattenssnäckor, Limnœus
pereger Drap m. fl. arter, där de ofta efter
2—6 veckor ombildas till s. k.
grodd-säckar (sporocyster), innehållande
grodd-cell er, från vilka det andra larvstadiet, r e d i e r,
sedan utvecklas. Av dessa redier utbildas
sedan svansbärande larver, cercarier,
varav ända till 1,000 kunna bildas ur ett enda ägg.
Cercarierna leva någon tid fritt i vatten eller
inkapslade på grässtrån på fuktiga ställen, och
om de med dricksvatten eller betesgräs
inkomma i tarmkanalen hos för dem lämpliga
djur, söka de sig genom gallgången in i levern
och utbildas där till könsmogna leveriglar.
Dessas ägg föras sedan åter genom gallgången
ut i tarmen och komma med träcken ut i det
fria, för att åter börja samma
utvecklingskedja.
Rundmaskar, Nemathelminthes, äro
cylindriska, trådformiga maskar med glatt
eller ringlad kropp, skildkönade och utvecklas
utan generationsväxel, ehuru ynglet ofta
förekommer hos ett annat djurslag än de fullt
utvecklade maskarna. Hit höra åtskilliga
hos människan och husdjuren förekommande i.
Bland dessa är den vanliga 20—35 cm. långa
s p o 1 m a s k e n, Ascaris lumbricoides L-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
