Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktpass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
går långsamt, täckes den av bearbetning
oberörda markytan av ett lager av växtlämningar.
På kalkfattig mark övergår detta till ett surt
täcke av halvmultnade lämningar,
råhumus (se Humus), och det genomsipprande
vattnet utlöser till följd av sin sura reaktion
ur underliggande mineraljord järn och andra
lösliga ämnen, så att ett på lösliga ämnen
fattigt, ljust lager, blekjord, blysand,
p o d s o 1 uppstår, under det att därunder
följande jordlager blir rikt på åter utfällda
ämnen, av vilka mull och järnföreningar färga
det rostbrunt, rostjord, och stundom
sammankittas av dessa föreningar till ett hårt
lager av ortsten eller a 1.
Under lövskog och således företrädesvis på
kalkhaltigare jord bildas under förnan ett
mullager, varifrån lösta mullämnen, utan
bildning av någon blekj ordshorisont, nedtränga
i underliggande mineraljord, bildande s. k.
brunj ord, utmärkt av en smutsigt
rostbrun färg.
Jords blandningsdelar indelas
(huvudsakligen enligt A. Atterberg) sålunda:
A. Stenar (klapper). De minska den
nyttiga jordrymden och försvåra
bearbetningen.
B. Grus, sand och m o, vars korn
kunna urskiljas med blotta ögat och fort
sjunka till botten i en vätska. Grus (kornstorlek
2—20 mm.) bildar en starkt genomsläpplig,
hastigt uttorkande jord med ringa kapillär
ledningsförmåga. Sand (0.2—2 mm.) bildar
en torr, genomsläpplig jord men med avsevärd
kapillär ledningsförmåga. Mo (0.02—0.2 mm.)
har stark och hastigt verkande kapillär
ledningsförmåga och kvarhåller vatten väl.
C. Lera består av med blotta ögat ej
särskilj bara delar, som länge hålla sig
uppslammade i vatten, varur de utfällas genom
saltlösningar (se Kolloid). Hon kan packa
sig så tätt, att hon blir ogenomsläpplig för
vatten och ogenomtränglig för växtr ött er.
Indelas i: grövre slam (stoftsand,
mjuna, grovler), som bildar icke plastisk
jord, och egentlig lera (finler), som
har kolloidala egenskaper och bildar en styv,
plastisk jord med högt men långsamt verkande
kapillär ledningsförmåga.
D. Organiska beståndsdelar,
humus, som äro a) t o r v-d elär, i vilka
* cellbyggnaden ännu är kvar och b) mull,
som utgöres av formlösa organiska ämnen.
Jords kemiska beståndsdelar
hava stort inflytande på jordens fruktbarhet,
dels såsom växtnäringsämnen och
understundom även växtgifter, dels såsom absorberande
ämnen (se Absorption) samt genom sin
inverkan på jordens reaktion och på det för
växtnäringen viktiga bakterielivet i jorden (se
Jordbakterier). Om de särskilda ämnenas
förekomst och betydelse, se under deras namn.
Halten av kemiska beståndsdelar, som utrönes
genom jordanalys, (se d. o.), angives vanligen
i viktsprocent men bör även beräknas i mängd
per rymdenhet, vanligen i jorden per ha. till
20 cm. djup. Detta är särskilt önskvärt
beträffande mull- och torvjord, vilkas rymdvikt
så starkt växlar och avviker från andra
jordslags, att procenthalten giver ett mycket
obestämt begrepp om den förefintliga mängden av
ett ämne.
Jordens fysikaliska
egenskaper. Vikten inverkar föga direkt på
jordens fruktbarhet annat än så till vida, att
en mycket lätt j. blir alltför lös, så att den ej
erbjuder redskapen tillräckligt fäste samt kan
yra för vinden. Jordens egentliga vikt beror
av mängdförhållandet mellan de mineraliska
jorddelarna, vilkas eg. v. är 2.2—2.8, i medeltal
2.5, och de organiska, som hava en eg. v. av
omkring 1.0 hos oförmultnade till 1.5 hos väl
multnade delar. Jordens rymdvikt med
innehåll av vatten och luft beror i hög grad
av dess sammanpackning och fuktighet
och angives antingen för m3. eller hi. jord i
dennas naturliga läge i lufttorrt skick eller vid
viss vattenhalt, eller ock i matjordens vikt per
ha. till visst djup (vanl. 20 cm.). I lufttorrt
skick plägar lera väga omkring 100 kg., sand
omkring 150 kg. samt mull- och torvjord efter
sin multningsgrad och inblandningen av
mineraliska beståndsdelar mellan 30 och ända till
omkring 100 kg., allt per hi. Vikten av torr
mineraljord plägar växla mellan 2 och 3
millioner kg. per ha. till 20 cm. djup och i övervägande
organisk jord från omkring 150,000 kg. för
oodlad mossjord och 200,000 kg. för oodlad
kärrjord upp till 500,000—600,000 för odlad
och sand- eller ler körd mull- och torvjord.
Jordens porositet. All j. är porös,
d. v. s. mellan jorddelarna finnas hålrum eller
porer fyllda av luft eller vatten. Av
porositeten beror luftens, vattnets och växtrötternas
nedträngande i jorden. Den växlar med
jorddelarnas finkornighet och jordens luckerhet
och är vid samma grad av luckerhet större, ju
finare jorden är, samt ökas genom smådelarnas
hopklibbning eller sammanklumpning till
jordkorn (se nedan Struktur). Porositeten
uttryckes genom jordens porvolym, i proc. av
hela volymen, samt utrönes genom att
bestämma jordens innehåll av luft eller 1 u f t r
y;rälig h e t i torrt tillstånd. I sand-j. plägar
porvolymen vara 40—60, i ler-j. 50-—70 samt
i mull- och torv-j. omkring 80 % av jordens
volym i hennes naturliga läge.
Jordens samm an hang, vanligen
betecknad med styv, tung (mindre
lämpligt) eller lätt, lucker, har stor inverkan
på dess lätthet att bearbeta, lämplighet för
olika växter och bördighet. Med större
sammanhang följer större kraftbehov för
bearbetningen och därför större behov av dragararbete
och redskapens styrka. Således kräver plöjning
av öppen åker på styv j. 60 kg. per dm2, av tiltans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
