Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktpass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
större hos j. i enkel- än i kornstruktur. Grov
sand och grus ändra så gott som alls ej sin
volym till följd av olika vatteninnehåll. Jordens
rymdförändring är fördelaktig, då den ss. vid
tjälning samt djurs och växters verksamhet i
jorden medför kornstruktur, men har eljest
övervägande skadliga verkningar.
Omväxlande frysning och upptining gör, att mindre
fast rotade växter uppdragas ur jorden och
deras rötter avslitas eller blottas. Sådan
uppfrysning motverkas genom grundlig
torrläggning samt sådan jordblandning, som
minskar jordens vattenhållande förmåga.
Uppfrusen sädesbrodd och nya vallväxter fästas
åter i jorden genom vältning, innan rötterna
hunnit torka. Då lera uttorkar, kunna djupt
gående sprickor uppstå, varigenom växtrötter
avslitas och jorden öppnas för ytterligare
uttorkning. Då därefter jorden åter uppblötes
och sprickorna svälla igen, kunna frön, som
nedfallit i dem, bliva inneslutna, så att de ej
kunna uppskjuta groddar. På detta sätt kan
en god del av vallutsädet gå förlorat. Även
sprickbildning på lera motverkas genom
avdik-ning och jordförbättringar, som minska
jordens vattenkvarhållande förmåga och
föranleda kornstruktur, men därjämte genom
yt-harvning och andra åtgärder för att minska
avdunstningen från ytjorden, samt genom tätt
växtbestånd, vilket också skyddar ytjordens
uttorkning.
Jords luftinnehåll. Luftens syre
behöves i jorden såväl för växternas andning
med sina rötter som för de omsättningar
(oxidation av jordbeståndsdelar, för multning och
förvittring), genom vilka växtnäring beredes.
Luftmängden i j. är lika med hela porvolymen
med avdrag av jordfuktighetens volym, och
är därför (se ovan Porositet) större, ju
finkor-nigare och torrare jorden är. Den
fördelaktigaste mfthalten har befunnits utgöra 15—20 %
av jordens volym. Den minskas med jordens
sammanpackning och ökas genom hennes
luckring och torrläggning.
Jordens fuktighet. Vattnet är ett
nödvändigt växtnäringsämne och tillika det
enda lösningsmedlet för övriga näringsämnen
samt oumbärligt för de organismer, som
medverka vid växtnäringens beredning. Det har
även stor inverkan på lättheten att bearbeta
jorden, särdeles lera, vars bearbetning
försvåras av vare sig för stor eller för ringa
fuktighet. Den inverkar starkt på alla de kemiska
och fysiologiska företeelserna i jorden, som
inverka på näringens beredning, spridning och
absorption (se d. o.) samt på värmegraden och
värmets fördelning i jorden (se Frost samt nedan
Värme).’ Den gynnsammaste fuktighetshalten
växlar ned växternas art och utvecklingsskede
(se Vatten).
Betydelsen för jordens fruktbarhet av det
vatten, jorden innehåller, beror i hög grad på
sättet för dess förekomst.
Den hygroskopiska fuktigheten (se
Vatten), som beror av luftens fuktighetsgrad,
värmegraden samt storleken av jordens
absorberande yta, växlar sålunda vid samma
luftfuktighet och värmegrad med jordens
finkornighet eller porositet och halt av kolloidala
beståndsdelar. Enligt Mitscherlich beräknas
jordens hygroskopicitet (förmåga att kvarhålla
vatten hygroskopiskt) på grund av densammas
por volym (jfr Jordanalys). Dess relativa
storlek hos olika jordslag visas av följande tal från
en undersökning av mängden hygroskopisk
fuktighet i gram per 100 g. lufttorr jord:
fin kvartssand . . O.034 lätt lera.....3.0
odlad sandjord . . 1.06 styv lera .... 6.54
moblandad sand . 1.40 kärrjord .... 18.42
sandblandad mo . 2.09 mycket styv lera . 23.81
Detta vatten har emellertid ingen märkbar
praktisk betydelse för växterna, emedan dessa
avvissna, innan jorden uttorkat, så att blott
den hygroskopiska fuktigheten återstår.
Den för växterna tillgängliga
jordfuktig-hetens mängd beror i första hand på
nederbörds-vattnet och huru detta genomsläppes eller
kvarhålles i jord.
Jordens genomsläpplighet för
vatten avtager med jorddelarnas finhet och
tätare lagring på grund av vattnets i jämnbredd
därmed ökade vidhäftning vid deras yta, samt
med större halt av kolloider, som insuga
vatten. Den är således mycket obetydlig hos styv
lera i enkelstruktur men ökas starkt genom
dess övergång till grynig struktur (se ovan
Struktur), är större hos dy och gyttja och än
större hos mull, torv och grov sand. Hos sand
är den starkt avtagande vid ringa kornstorlek,
så att mo jord i avseende på ogenomsläpplighet
närmar sig lera. I blandning av grövre och
finare jorddelar är det de fina och kolloidala
delarna, som giva utslaget, i det att de
mellan-lagra och sammanbinda de grövre.
Genomsläppligheten ökas genom jordens luckring,
kornighet och maskgångar, så att en kornig
lera kan vara genomsläppligare än en fin sand.
Då olika täta jordlager omväxla, bestämmer
det tätaste hela jordmassans genomsläpplighet.
Sålunda kan en i sig själv genomsläpplig jord
bliva ogenomsläpplig genom ett underliggande
lager av pappersgyttja eller lera. Uttorkning
av en finkornig jord, särdeles då denna är rik
på kolloidala ämnen, gör denna svårfuktad och
kan sålunda hindra vattnets nedträngande.
Det är därför önskvärt, att regn på uttorkad
jord faller sakta, tills vattnet hunnit
genom-fukta jorden. Genomsläppligheten är nyttig,
emedan den möjliggör jordens genomluftning,
men blir skadlig, då den blir så stor, att jorden
icke kan kvarhålla för växtligheten behövlig
fuktighet och föranleder en stark uttvättning
av växtnäringsämnena ur jorden.
Jords kapillära vattenledning
1. kapilläritet. Det vatten, som kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
