Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbrukskredit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
2. För var och en av månaderna
maj—september av omkring 300 ombud i skilda delar
av landet omdömen om skördeutsikterna för
de 15 viktigaste växtslagen enligt en
värdeskala, där 5 angiver mycket god, 3 medelgod
skörd och 1 nära missväxt. Dessa omdömen
sammanfattas i ett sammandrag av
årsväxt- och skörderapporter
för varje av nämnda månader, vilket
offentliggöres i början av följande månad. I
rapporten för september angiva ombuden även
storleken av skörden per hektar.
3. Förberedande uppgifter om skörden per
hektar avgivas av omkr. 300 ombud före 15
nov. På grund av de under 1 nämnda
arealuppgifterna samt sist nämnda skördeuppgifter
gör Statistiska Centralbyrån en förberedande
beräkning över hela skörden och offentliggör
den under titeln Årsväxten år ....,
preliminär redogörelse.
4. Slutliga uppgifter om skördemängd per
hektar, avgivna för varje socken före utgången
av februari månad. På grund av dessa och av
förut nämnda uppgifter om arealerna utarbetas
de slutliga siffrorna över skördemängderna
av de särskilda sädesslagen.
Resultaten av alla dessa uppgifter och
beräkningar offentliggöras årligen (sedan 1913) dels
i »Jordbruk och boskapsskötsel»
för värj e socken i de under året lokalundersökta
områdena och i övrigt för varje härad (eller
motsvarande), dels (länssiffror) i »Statistisk
årsbok», där även meddelas antalet
brukningsdelar samt dessas fördelning på
storleksgrupperna 0.26—1, 1.01—2, 2.01—3, 3.01-—5,
5.01—10, 10.01—20, 20.01—30, 30.01—40,
40.01—50, 50.01—100 och över 100 hektar
åker, samt därjämte antalet brukningsdelar
brukade av ägaren eller av andra.
Jordbruksundervisning, Se
Lantbruksundervisning.
Jorddelning. Jordegendom var i äldre tid
gemensam tillhörighet för delägarna i de byar,
vari bosättningen till största delen var ordnad;
skogen ägdes delvis även gemensamt av större
samhällen (socknar, härad, landskap; se
Allmänning) . Åker och äng voro dock redan i
förhistorisk tid uppdelad mellan de enskilda
delägarna i byn. Som en äldsta form för denna
j. omtalas f o r n- eller hammarskifte,
om vars betydelse olika meningar rått. Vid
den historiska tidens» början voro inägorna i
regel uppdelade enligt sol- eller tegskifte,
vilket innebar, att delägarna, var och en efter
sin andel i byn, erhöllo tegar i vart och ett av
byns fält eller gärden, dessa tegar liggande i
samma ordning i förhållande till solen
(väderstrecken), som delägarnas tomter lågo i byn.
Den för jordens brukning högst hinderliga
splittring av de enskilda jordägarnas jord, som
detta skiftessätt innebar, omöjliggjorde snart
sagt alla framsteg inom lantbruket, men
nya grunder för skiftet infördes först ge-
nom storskiftesförordningarna
Vs 1749, 16A 1752, 5A 1757 och "/8 1762.
Denna på initiativ av överdirektören Jacob
Faggot införda reform innebar, att den enskilde
jordägarens ägor sammanfördes till ett mindre
antal »storskiften», vilkas storlek skulle
bestämmas på grund av ägornas gradering efter
markens beskaffenhet, så att bättre jord kunde gå
i utbyte mot sämre genom jämkning i arealen.
Till en början gjordes storskiftet beroende av
delägarnas överenskommelse, men senare fick
den enskilde först villkorligt och därefter
ovillkorligt vitsord (rätt att fordra skifte).
Storskiftenas antal bestämdes till 4, men denna
begränsning eftergavs senare, varigenom verkan
av skiftet väsentligt förfelades. Det dröjde ej
länge, förrän man sökte att genom ny
skiftesmetod, enskifte, fullständigt nå vad med
storskiftet åsyftats. Med enskifte betecknades
utbrytning av varje delägares inägor till ett
sammanhängande skifte och vid behov
gårdarnas utflyttande till detta. Banbrytare för
denna reform var en enskild man, frih. Rutgen
Maclean, vilken, med början år 1783, enskiftade
sitt gods Svaneholm. Den framgång, hans
företag hade, framkallade efterföljd av andra
enskilda personer samt en k. förordning om
enskifte för Skåne den 31/3 1803, för Skaraborgs
län den 25/7 1804 och för hela riket utom
Norrland a/2 1807. Härigenom avskaffades ej
storskifte, men då varje enskild delägare i
samfällighet fick vitsord till enskifte, blev
storskiftesmetoden till största delen satt ur tillämpning.
Enskiftet visade sig emellertid ej möjligt att
överallt genomföra utan stora olägenheter och
ersattes därför snart genom en smidigare
skiftesmetod, laga skifte, varom förordning
utfärdades genom stadga för skiftesverket den
«/5 1827, vilken stadga i sin nu i huvudsak
gällande form förnyades den 9/n 1866.
Likasom fördelningen av byns jord mellan
de olika hemman, varav den bestod,
utvecklades till friare former, mer lämpade efter de
förändrade förhållandena, så skedde det även
småningom med frånskiljande av ett hemmans
jord till bildande av nya egendomsenl\eter. I
äldre tid ansågs en sådan delning icke önskvärd
på grund av farhåga, att förmågan att lämna
staten skatt och brukaren uppehälle därigenom
skulle nedsättas. Först genom en k. resol,
den 17/2 1652 blev rätten till hemmansklyvning
medgiven, ehuru under inskränkningar, avsedda
att förekomma en styckning utöver en i
nämnda avseenden betryggande egendomsstorlek.
Först var styckningen begränsad till viss
kvotdel av hemmanet, därefter tilläts genom k. f.
19/12 1827 styckning till vilket mantal som helst,
omblott en åbo kunde vara besutten å varje
ny hemmansdel (se Besutenhet) och slutligen
borttogs genom k. f. 6/s l8^i varje
inskränkning i avseende på klyvningens omfattning.
Rätt att frånskilja en del av hemmans jord
utan förändring i stamhemmanets mantal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
