- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
578

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordgubbe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578

Sverige som köksträdgårdsväxt och har
föreslagits till foderväxt, dock utan synnerlig
påföljd, då den lämnar mindre skörd av knölar
än potatis och blasten är mycket grov. J.
går bra till på all jord, så väl torrare som mera
fuktig, men växer på mull- och torvjord mest på
blasten med ringa knölbildning. För rik
avkastning fordras stark gödsling, och lämpligast
är att på hösten, om skörden då verkställes,
eller eljest på våren, giva en riklig gödsling med
kreatursgödsel eller med kvävegödsling, fosfat
och kalisalt. Då vid skörden alltid i jorden
kvarbliva småknölar, som följande år giva
upphov till nya plantor, odlas j. i regel flera år
på samma land. Då odlingen skall börja, bör
jorden vara väl ren från ogräs samt gödslas
starkt. Knölarna läggas likasom potatis med
gott en aln mellan raderna och i x/. fot mellan
stånden i raden. Härtill åtgår omkring 10 kg.
per ar. På försommaren bör ogräset bortrensas,
men sedan plantorna utvuxit, kväva de
uppkommande ogräs. Som knölarna äro
fullständigt okänsliga för köld och hålla sig bättre i
jorden än inomhus, där de lätt taga hetta och
ruttna, är lämpligast att ej göra hela skörden
på hösten utan efter hand i mån av behov,
varvid ’man genom täckning med blasten,
halm och löv kan hindra jordens tjälning, så
att knölarna kunna upptagas även under
vintern. Vid skörden kan den nya sättningen göras
direkt, men härvid bör man ej lita blott på
•småknölar utan lämna även stora, om man
önskar fullgod skörd. För att plantorna skola
få tillräckligt utrymme böra raderna
någorlunda vidmakthållas och mellan dem
uppkommande plantor avlägsnas vid
ogräsrensningen. Skörden av knölar kan uppgå ända
till i—i.a dt. knölar per ar med en vikt av
65—yo kg. per hi. Knölarna innehålla
omkring 2 % äggviteartade ämnen och 15 %
kolhydrat (socker, lävulin, inulin). Blasten är
grov men näringshaltigare än egentlig
rotfruktsblast (se Blast) och har förordats till
foder, särdeles åt får, i färskt eller torrt
tillstånd eller som pressfoder.

Juglans. Se Valnöt.

Julros, Helleborus, örter av
smörblomfamiljen, Ranunculaceœ, vildväxande i södra Europa.
Deras namn tyder på deras blomning, som
börjar mycket tidigt på våren eller sent på hösten,
t. o. m. vid jultid, om de på hösten skyddas
genom pålagt granris. Vanligast odlas H. niger
L. samt bastarder mellan denna ocrTH.
orien-talis Gärs med stora vita rödletta eller röda
blommor. Trivas bäst på djup, mullrik jord i
halvskugga. Jfr Blomsterodling.

Juncus. Se Tåg.

Jungfrun i det gröna, Nigella damascena L.,
en till smör blomfamilj en (Ranunculaceœ)
hörande, omkring 2 dm. hög, 1-årig ört med
findelade blad och vita blommor. Odlas på
rabatter. Sås på kalljord. Se Blomsterodling.

Jungfruvin. Se Vildvin.

Juniperus. Se En, Sävenbom.

Jutsk häst. Se Danmarks hästraser.

Jutsk nötboskap. Se Dansk nötboskap.

Juver. 1. J. eller mj ölkkörteln
förekommer fullt utvecklat hos de honliga
däggdjuren men endast rudimentärt hos de
hanliga. Det tillhör hudkörtlarna och är närmast
att uppfatta som modifierade svett körtlar.

Stoets j. består av 2 ovala hälfter, vilka
vardera äro försedda med en kägelformig från
sidorna tillplattad spene. Å spenens nedre,
avrundade ände mynna tätt intill varandra 2
spenkanaler; uppåt, mot spenbasen
vidgar sig spenkanalen till en rymlig
mjölkkammare eller mjölkcistern, i
vilken mjölkkörtelns huvudutförselgångar
mynna. Mot spenens spets bildar spenkanalen på
omkring 1 cm. längd en mycket trång t i
11-slutni ngsdel, vari slemhinnan ligger i
längs veck. Mellan spenkanalens slemhinna
och spenens hud ligger ett starkt utvecklat
lager av glatt muskulatur, som vid
spenkanalens mynning bildar en tillslutningsapparat
och hindrar mjölkens avflöde.

Kons j. är betydligt större än stoets och
består av 4 fullständiga, skilda körtelkomplex,
vart och ett med en spene, som saknar talg-

Kons juver.

och svettkörtlar. Rätt vanligt (hos omkr.
38 % av korna) förekommer dessutom en bakre,
förkrympt spene. I medellinjen äro
juverhälfterna skilda genom en längsgående
bindvävsplatta, utgående från den s. k. gula
bukhinnan, som ytterst bekläder bukmusklerna.
I det yttre löper en längsgående fåra mellan
juvrets två hälfter. Mellan värderas främre
och bakre körteldel finnes ingen synbar gräns,
dessas körtelkomplex äro dock fullständigt
skilda, varför ock t. ex. sjukdomar i juvret
ofta inskränka sig till endast en fjärdedel,
under det att de övriga kunna vara fullt
friska. Spenen upptages till största delen av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free